Den Magiska Spegeln

Spegel, spegel i handen där. Säg vem som fagrast på landet är?

Coola Steves anlete? Sköna Marrens barm? Grymma Björns blick? Atletiske Antons kropp? Kanske självaste The King?

Eller varför inte vi alla tillsammans?

Kverulantens klagan (Kometen kommer)

Droppen urholkar stenen. Utnötningseffekten är djävulskt effektiv. En bil behöver inte bli gammal för att rosta. Ett fint trähus blir till slut ett gammalt ruckel.

Fas 3-are och gammal ungkarl. Det känns ganska "naturligt" att ge upp. "Inse" att man varken är attraktiv på arbets- eller kärleksmarknaden. Man orkar inte mer till slut. Varken söka jobb eller kärlek. Man är inte "het" längre.

Man orkar inte engagera sig politiskt och socialt. Tröstäta. Tröstsova. Tröstskita. Taskigt självförtroende, taskig ekonomi och taskig hälsa är "naturliga" tasksparkar på den som ligger. Eller inte ligger. Eller inte arbetar. Bara parasiterar och tär. Inte "vill ta tag i sitt liv". Typ paketpris: skitjobb, skitpartner och IKEA-kort på skitmöbler. Gå i väggen. Gräla på familjen. Aldrig finna ro.

Aldrig bli som ni....


Detta blir väl stämplat som en patetisk tycka synd om-blogg i raden. Men innerst inne är jag varken uppgiven eller bitter.

En rostig gammal granat från ett bortglömt krig kan brisera. En vulkan kan erupera. Jag är en tsunami. Jag är en härdsmälta. Kundalini-kraften ligger latent och Krakataus utbrott är bara en tidsfråga. Kontinentalplattorna gnider, skaver och skapar friktioner. En gnista kan tända en präriebrand. Själv är jag en brinnande komet i riktning mot jorden. Som min stora blogg-förebild August Strindberg skrev i ett av sina brev: Min eld är den största!

It's better to burn out than fade away...

Köttets lustar - en blogg om vårkänslor

Ännu en hängig och trött dag. Började och avslutar den med Ebba Grön vars texter om "livsglädje som faller" och "avstjälpningscentralen" knappast fått mig att le. Men tröstat på det där absurda sättet. Igår pallade jag inte ens lyssna på musik....

Men det vänder. Bara det att jag kommer hem från bäddsoffan och ångesten, byter miljö, träffar bra folk och utför vettiga uppgifter. Och andas lantluft från ett öppet sydskånskt fält med harar och änder.

Det blev badet direkt när jag kom hem. Bastu och bubbelbad. Väl hemma ikväll var jag uppriktigt hungrig och stekte upp kotletter. Hårt. I chili-grillolja. Resultatet blev underbart gott. Började sakteliga öka min sommarlängtan. Blir det sånt där riktigt vårväder i helgen som de lovat ska jag fan i mig köpa en engångsgrill. Och sätta mig vid grillplatsen på utsiktsplatsen hemma på Näsby naturreservat. Känna köttets lustar få det att vattnas i munnen.

När grillbesticken står som hammarskaft och grilloljan rinner som hallonsaft - då är det Vår!

Het som Habanero

Jag nämnde i förra blogginlägget att jag är orolig i magen. Och det är jag också. Vågade inte dricka kaffe imorse. Chansade i förmiddags på vinst och förlust. Och det funkade.

Köpte Habanero-Tabasco på Domus och vräkte i köttfärsgrytan. Tillsammans med mycket extra vitlök. Allt som inte dödar mig härdar mig.

Köttfärsgryta, vitlöksbaguette och apelsinjuice till Juholts linjetal på SVT Play. Ett alldeles fantastiskt tal med mycket Vi och Solidaritet. Svavelosande gråsossigt rött. Hetare än habanero med dagens mått. Fast det gav en viss bismak av att se smaskiga matlagningsprogram när man själv inte får bli bjuden och smaka. Eller tjejer som visar bröna när man själv inte får bli bjuden och smaka. "Tänk va trevligt det skulle va, va? Solidaritet och ett samhälle där man själv inte släpps in i värmen när det ösregnar kallt? Men tji fick du!"

Men, men...

Allt som inte dödar mig härdar mig.
Och dör jag lär det lukta på kyrkogården...


För övrigt konstaterar jag att TV-kvällen avslutades trevligt med Kobra med tema Könsrock. Visst kunde man gå mer på djupet med fenomen som Eddie Meduza, å andra sidan sänder SVT Eleganten från Vidderna i helgen. Och det var trevligt att tillägna sig Åsa Linderborgs tankar om både Eddie Meduza och Håkan Juholt samma t(j)isdag. Med eller utan Habanero-Tabasco och orolig mage.

Sosse-kongressen. Håkan Juholts linjetal

Åsa Linderborg - Starke man

Kobra om könsrock

Whatever that hurts - en patetisk blogg

Har känt mig orolig i magen hela dagen. Började igår och försvårade minst sagt sömnen. Särskilt som man bara försöker ligga, slappna av och finnas. Måndagssjuka? Jag brukar se måndagar som en härlig nystart... Stress? Jag är ju knappast den stressade typen... Misstanken att det bästa jag kunde göra var att åka och jobba och koncentrera mig totalt på en uppgift (transkribering) visade sig slå in. Sen blev det jobbigt igen.

Känner mig trött, hopplös och nerstämd. Utan sug. Och patetisk som skriver såna här bloggar...

Novemberdepression? Utanför tågfönstren fick jag bara en gråkall obehaglig novemberkänsla... Inte ens festivalsommaren känns lockande. Enbart overklig och avlägsen. Precis som i november... Men de säger att det ska bli riktig vår till helgen... Och jag vet att humöret och suget kommer tillbaka...

Tiamats Wildhoney kändes som en perfekt må dåligt-skiva när jag med måttlig huvudvärk betalade mina ändlösa räkningar när jag kom hem. Och nu strax innan sängdax... Whatever that hurts... When nature calls we all shall drown...

♥ Ha det trevligt! ♥

♥ Ha en trevlig kväll! Ha en trevlig helg! Ha ett trevligt liv! Lyckan ler mot den som ler mot Lyckan! Kanske möts vi en gång där på vägen! Ett litet ord på vägen bara! ♥

Gänget & Jag - en farlig blogg

Varför finns det inga kända gäng i Kristianstad? Därför att de inte vågar sig hit! Här finns bara ett riktigt farligt gäng! Och det är Vårt! Vårt territorium! Vår stad!

Släpp svanarne loss - det är Vår

Livet är inte glättig glädje och löjeväckande lycka. Världen är en nattsvart jämmerdal. Smärta. Pina. Dysterhet.

Jag, Maartin Stenthorp, och min gotiske domedags-vän Min Döende Björn vet detta. Vi är Mänsklighetens Klagosång. Stråkarna som skär i den gråtande violinens öppna sår. En blodig sorgsen svanesång i Den Döende Världen.

My Dying Bride - I am the The Bloody Earth

My Dying Bride - The Cry of Mankind

Reserverat! - en rolig, trevlig, begåvad och snygg blogg

Börjar Ni tröttna på min blogg? Att det från att ha varit vardagsfilosofiska tänkvärdheter (nåja), politiska analyser (nåja), hårdrocksnack etc. har urartat till ryggdunkande och rumpklappande av mina vänner under diverse fikor?

Då ska Ni veta att detta bara är början! Mina vänner är nämligen inte som alla andra! Och bör således lyftas fram! De är nämligen skitroliga, skittrevliga, skitbegåvade och skitsnygga! Därmed en behövlig kontrast till dagens mediabild! Se det därmed som en alternativ blogg!

Idag var vi extra många! Och extra roliga, trevliga, begåvade och snygga! Det firade vi med buffé på vår stam-kina-restaurang Ocean City hemma i Kristianstad! Eller som vi inofficiellt döpt om den till då vi skiner som små solar: Sun City!

Skål, kamrater!

Skål, kamrater! Detta är en fredag i kampens tecken! Jag har inte sovit mycket då jag tog en stärkande gerillamarsch under röda stjärnor på fältet inatt! Jag sov 4-5 timmar för att gå till vårdcentralen och lämna prover! Men en revolutionär får inte vara rädd för att se blodet flyta!

Efteråt tog jag en stärkande lunchbuffé på en kinarestaurang tillsammans med mina kamrater! Jag stred som en tapper partisan för att kämpa ner alla rätterna! Och några härdande koppar svart kaffe efteråt! En lunchbuffé är ingen tébjudning, som ordförande Mao skulle ha sagt!

Men kampen är inte över! Nu stundar hårt kroppsarbete i form av städning, diskning, sopkastning och proletariatets övriga bördor och ok!

Stridsmoralen stärks av tonerna av Commandantes, klassiska socialistiska arbetarkampsånger i punktappning på klingande östtyska! Jag fortsätter att hålla fanan högt! Frihet eller döden!

Skål, kamrater!

Marie Bebådelsedag

Idag är det Marie Bebådelsedag. Då firar jag mitt skyddshelgon S:ta Marie. Den mest kyska, rena och änglalika i hela helgonskaran. Ljusets Drottning. Med en gloria kring huvudet då hon blottar sin uppenbarelse för oss dödliga på jorden. Som i en dimslöja.

Ni vet väl om att det är för just S:ta Marie vi även firar Våffeldagen idag? Sötsakernas Beskyddarinna. Be en Ave Marie för varje våffla Du äter!

Heliga Marie! Bebåda Dig för oss!

Ave Marie, grátia plena!

Glória in excelsis Marren!

VÅR!!! - en blogg om MIG!!!

Minns Ni? Minns Ni att jag hela tiden lovade Er att Våren skulle komma? Om Ni bara hade tålamod? När Ni började klaga på att -Nu får för helvete ändå vintern snart ta slut och det bli vår!!!? Innan det ens hunnit bli jul?

Jag lovade ju att det skulle bli Vår! I mitten av mars! Och så blev det! Profetian slog in! Inte för att Vårdagjämningen sa det! Inte för att Bondepraktikan sa det! Inte ens för att s/mHI sa det! Utan för att Jag sa det!

Jag tyckte att det gott kunde få vara riktigt härlig Vargavinter! Och att Våren kunde komma i mitten av mars! För att Jag tyckte att det var lagom! Och Min profetia slog som sagt in!

Ni borde lyssna mer på Mig! Ert Orakel! Er Profet!

Vikingaliv

Det är verkligen inte lätt att fånga Dick Harrison med en mobilkamera. Med sina dramatiska gester och tonläge är det omöjligt att inte tänka på Tysklands mest kända politiker genom tiderna. Här upphör lyckligtvis likheterna. I motsats till vicekorpralen försöker inte historieprofessor Dick återskapa "fäderneslandets" mytiska manliga forntida fabler. Tvärtom. I likhet med Jan Guillou menar han att vår bild av Vikingen är en produkt av 1800-talet och Götiska Förbundet. Förlusten av Finland skapade revanschism och sagor om ett "storsvenskt" förflutet.

Tyvärr är det fortfarande den bilden vi har idag. "Vikingahjälmarna" med horn (och i plast!) krängs förvisso till turister i Gamla Stan. Men föreställningen om en skäggig karl som när det är säsong ger sig ut i långskepp för att antingen plundra eller köpslå fredligt lever kvar. Odalbonden som blir en Viking. Alltid en Man. Den tråkiga romantiska bilden.

Verkligheten var betydligt mer komplex. Och definitivt mer könsblandad även i de större sammanhangen. Varför känner vi då inte till några betydelsefulla kvinnor från vår nordiska "vikingatid"? Helt enkelt för att vår tids skildrare valt att inte lyfta fram dem!

I Dick Harrisons och Kristina Svenssons nya bok Vikingaliv är däremot könsfördelningen 50-50.

Bilden Dick lyfter fram av "vikingarna" från ögonvittnen och samtida källor är knappast mycket att romantisera över: barbariska människooffer, slavhandel (varför kallas de slaviska folken kring Östersjön som de gör?)...

Jag tror inte att det enbart har med romantisk lokalpatriotism att göra när Dick lyfter fram sin hembygds Uppåkra i kontrast till den för oss välkända men historiskt marginella pyttestaden Birka, känd för eftervärlden enbart för att Ansgar beskrev den. Uppåkra är fortfarande en gigantisk skattkammare som varit en betydande stad: ett tusenårsrike från vår tideräknings början till grundandet av den rivaliserande grannstaden Lund. Hisnande!

Det var ett spännande föredrag i Konserthuset i Kristianstad förra onsdagen! Nästa onsdag blir det minst lika spännade när Lasse Berg berättar om den nyutkomna andra delen av sin underbara Kalahari-serie!

Var bor du lilla råtta?

Fortsätter med mina sopiga försök att framställa mig som en huslig och även djurvänlig ung karl! I min jakt på mus*!

Kortare hår borde väl innebära mindre långa råttor bakom möbler och skivhyllor?


* Musen jag har nu krånglar hela tiden. Får sitta och pilla på kulan för att den ska reagera...

S-s-sopa!!!!! - en ungkarlsblogg

Väl hemma var man som sagt ställd mot väggen. En krossad glasvas väntade på golvet. Bäst att fixa det först trots att man var trött och hungrig. Man vill ju inte glömma, trampa och få blodförgiftning. Där har man ju hört av Krösa-Maja hur illa det kan gå....

Fusk-korv stroganoff i påse (falukorv är ju fusk-korv i sig). Fint ungkarlskök jag har, va? Skåda den signerade Eddie Meduza-affischen dedicerad åt mig! Och varför suckar Tarja som Greta Garbo / Snövit? Åt stroganoffen? Eller åt sopan till ungkarl som bär mitt namn?


It's the same old song
You've gotta be somewhere at sometime
They never let you fly

It's like broken glass
You get cut before you see it
So open up your eyes

You've got desire
So let it out
You've got the fire
Stand up and shout
(RJD) \m/

Vårdagsjämmer part II - en solig blogg

Trotsade förkylning och allmän trötthet och gav mig av till min söta lilla arbetsplats imorse. Dopade mig med en kaffe och ett par kasslermackor halv sex. Utanför fönstret möttes jag redan en vacker rosenskimrande soluppgång. Som jag ju var tvungen att plåta. Med följd att en glasvas föll i golvet med ett kras. Nu visste jag vad jag hade att vänta när jag kom hem ikväll....

Ganska OK dag fast jag har varit hängig. Jag borde slå ut som en sippa nu när det verkligen känns vår. Fast jag var inte sipp nog. Hoppas det blir bättre. Och att vår Vår består. Vid busshållplatsen här ute steg solen ännu vackrare över slätten.

Stannade på jobbet lite längre och kom hem och startade igång käket vid halv åtta. Då var jag både trött och hungrig. Tänkte att jag skulle hedra minnet av Liz Taylor med att se Cleopatra på DVD. Men hur lönt är det att se en 3-timmars mastodontfilm när man har typ en halvtimme på sig innan sängdax?

Tyckte iaf jag fångade en vacker skånsk soluppgång! Skåda vindkraftverket! Och jag tror på både solkraft och vindkraft! Det är själva kärnan! :-)

Mårran Lund - en varm och go´ blogg

Martin. Iskall som Mårran. Snörvlig. Hostig. Synd om. Lider mer än alla japaner och libyer tillsammans. Fast imorgon måste jag upp och jobba. Upp och hoppa. Upp och möta Våren.

Varmt och gott té + Varmt och gott bad + Varm och go´ säng. Kan det bli en varm och go´ Martin av det?

(Så börjar At Vance sjunga Cold as ice just nu! Spooky!)