Kåt lätt! - en fett glassig blogg

Dagens jobb-brunch: ägg, knaperstekt fläsk, citronfläskfilé, salami, rökt korv och kaffe med vispgrädde! Mina utsläpp av metangaser har minskat med 90% sen jag började min LCHF-diet och slutade med gasbildande spannmål!

Till kvälls-middag framför Monty Pythons Flying Circus blev det inte ALBATROSS! utan stekta fläskkotletter med skithet burk-bearnaise!

Agneta är en fé som svingar trollspöt och trollar fram det man trodde bara fanns i sagans värld: LCHF-glass! Detta måste studeras ingående! Nicht war, Marie?! :-P

Som vanligt: Klicka på bilderna för större utlösning!

Ångest hela Dan

Höstkänning. Vemod. Varför mellanmjölk när det finns melankoli? Tur man har vispgrädde till sitt svarta kaffe...

Första arbetsdagen efter semestern. Kanske skulle det kännas bättre? Det var sol och blåst nere på Skåneslätten. Nästan uteväder. Lovade gott.

Att se gubbarna snickra ihop en bänk och barnen gräva potatis var lite kul. Att inventera böcker med "Trygga rekan" på repeat och fastna i Dan Anderssons samlade verk blev man bara ännu deppigare av. Död, mörker, plåga, ensamhet... Mysigt!

Denna var ny för mig:

Jag vet ej om fullare fröjd står att nå
än när läpparna skälva av gråt,
om vi någonsin leva så gränslöst som då,
när pannan av ångest är våt.
Och ingen kom så hel och ren
till lyckans vardagssal,
som den som var med sig själv allen
en natt i skakande kval.

Dikten är från 1920 och heter Till smärtan. Mysigt va?

Jag riktigt längtar efter att kånka på grejer från skjulet med gubbarna hela dan imorgon... Oavsett väder...

Trög i pannan?

LCHF-diet gör en åderförkalkad och trög i skallen!

Vilken är DIN ursäkt?

Kram Mamma!

Trädgårdsarbete är onekligen nyttigare än att deppa under täcket. Om det så spöregnar höstkyligt. Det var inte många spadtag jord eller skottkärror med bark jag stod för, men jag hoppas att det blev ett litet strå till stacken. Eller rättare sagt: tre nya buskar i rabatten!

Mamma Lena dirigerade och gjorde fingörat. Och jag tycker själv att rabatten ser finare ut från köksfönstret just nu. Elefantgräset på tre meter ska bli spännande. Och jag hoppas min brorson Robin slipper klippa det!

Störst kämpainsats stod kanske ändå mammas lille gubbe Helge för. Som ställde rullatorn efter flera veckor, hoppade upp på släpet och lastade bark i rullebören. Ta din säng och gå! Eller var det skyffel?!

Puss Pappa!

Pussade min fina lilla pannacotta-ätande pappa på pannan idag. Var nog första gången jag gjort det. Här snackar vi gamla gardet av karlakarlar som helst inte ens kramar karlar. Farsan alltså. Inga större problem för mig. Fast det är tveklöst mysigast med en dam-kram. Där har han rätt!

Och det har han knappast haft problem med! Jag besökte honom med mina fina systrar Emma och Maria som minns (ett av) pappa Kalles musikaliska signum: hans väldigt personliga tolkning av Augustine:

"Kalle Lundh väntar aldrig på en flicka som är kär! Han är ung, han är kung, han är grann och populär!"

Så ska det låta! Ingen falsk blygsamhet här! Och kramat fruntimmer har han visst gjort! Inte bara "kramats länge" (som Bamse) med undertecknad och min fina syskonskara som resultat. Hans fina sambo Clary påminde om när Emma var liten och var med henne och pappa i stan. Var tionde meter stannade han och kramade nån käring. Lilla Emma tröstade Clary: "Skit i honom! Så gör han med alla!"
Så ska det låta! Förresten kramas det för lite i världen!

Clary kallade lilla Emma för "en liten mamma" för henne. Kom med nybakade kakor och allt. Och det behöver hon. Clary. Hon offrar sig själv helt för pappa där han ligger i sjuksängen hemma i lägenheten. Missunnar sig själv både mat och sömn. Trots allt vi, läkarna och kuratorerna säger. Det gamla gardet av "ta hand om varandra"-människor. Som är högst beudransvärda. Verkliga vardagshjältar. Men som även måste tänka på sig själva.

Amen, arbetare! - Katekes för 2000-talet

Arbetarna på Skutskärs Bruk, dotterbolag till Stora Enso, tilldelas betyg i ämnet Social kompetens (som inte alls är ett flumämne utan styrs av sju fasta kriterier; se länk nedan). Det vill säga uppförandebetyg. Inspirerade av Jan Björklund?

Fint tycker jag. Varför inte helt gå tillbaka till det gamla trygga systemet där bruksorten styrdes helt av patron, prästen och skolläraren?

Det skulle väl passa vår nuvarande regering som inte vill ha svart-vit-TV och andra syndiga moderniteter?

Och glöm för sjutton inte att rama in Luthers katekes:

"Ingen överhet finns som, som icke är av Gud, all överhet som finnes är förordnad av Gud. Därför, den som sätter sig upp mot överheten, han står emot vad Gud har förordnat, men de som står emot detta de skola få sin dom."

Arbetare betygsätts i social kompetens"

Amen, arbetare!

Caligulas komplimanger

Jag gillar inte att skryta. Men dåren som säger att den inte älskar komplimanger ljuger. Idag fick jag mitt livs kanske vackraste komplimang:

Du verkar vara en av de mest levande människor jag vet. Du njuter av livet. Musiken, fåglarna, maten, vännerna, promenaderna, föräldrarna, du skriver uttrycksfullt och vackert, ibland väldigt roligt. Du har ett engagemang för medmänniskor här o ute i världen. . Ja, jag är säker på att du är rik. Att du har mycket som många andra saknar! "gött mos"

Citerar verkligen inte detta för att skryta! Utan för att det är så fantastisk poesi! Tack Catarina, Göingeskogarnas skald! ♥

Som vitlök i tacofärsen sa dessutom Marie ikväll:

Du kan ju faktiskt sjunga, Lund! Det har jag aldrig hört förut!

Inte jag heller! Tack Marie, tionde sångmön på Helikons berg! ♥

Tackar, tacos, bakverk och bakvärk - en avskedsblogg till bror Björn

Sitter och smälter semesterns sista torsdagskväll! En helt fantastisk afton med mina glada, galna ärade älskade vänner! Vilken verkligen behövdes! Det gick naturligtvis för fort, men det tar vi igen! Kanske redan imorgon?

Marie, Monia, Steve, Anton, Jeppe, Alle, Fille, Amelia, Bruno, Lotta, Henrik och jag! Allt för att fira av Björn med ett rejält tacos-kalas innan han rymmer till Sini och Flora i Mumindalen! Han var förtjänt av att som en redig karl enbart ha köttfärs och ost i sina tortilla-bröd! Själv vräkte jag på allt som fanns! Så att jag blev tvungen att käka med kniv och gaffel! Mätt blev jag så att jag blev tvungen att gå ut och sätta mig i gräset efteråt! Imorgon kommer det att flamma rektalt när det är dax för sprutlackering av porslinsfåtöljen! Men det är det alltid värt!

Kaffe går alltid ner efteråt! Och är det hos Marie vankas det alltid goda kakor och bakverk! Medan vi kollade på hennes underbara videos med bilder och filmer vi tagit under våra otaliga fotosessions och andra äventyr! Man skrattar lika gott varje gång man ser dem! Världens bästa lyckopiller! Man blir bokstavligt talat lycklig! Snart är det dax igen! Nu fick dessutom Henrik mersmak och ville hänga på!

Jag hann prata en del med kusin Lotta som även hon är historielärare! Och med hennes pojkvän och min gamle älsklingsjobbarkompis Bruno! Och Sölvesborgsgänget! Vi andra ses mer ofta! Men det kan aldrig bli för ofta!

Fille, Alle, Björn och Anton satt med Guitar Hero i källaren! De frågade om jag ville testa att sjunga i en låt! Jag kan inte sjunga och det blev knappast bättre av att det var en låt med Arch Enemy! Jag menar: sjunga som en tjej?! Jag lovade att köra nåt gammalt med Black Sabbath nästa gång! Men när eminente Steve började knäppa unplugged på elgitarren i Greenwich Basement och sjunga Hoola Bandoola sjöng jag såklart med! Och fick en kommentar av Marie att jag faktiskt kan sjunga! Det var jag knappast beredd på!

Ikväll har man verkligen fått skratta, sjunga, flippa, kramas och frossa på tacos! Bättre kan det inte bli! Tack sköna vänner! ♥

The Last Sadistmöte

Jag och Kressarnas taco-aftnar hos mig har kallats Sadistmöten! Vi själva för Sadistklubben!

Ikväll blir det kanske sista Sadistmötet med Björn som lämnar oss för kärleken i Finland! Denna gången ska vi ha taco-afton hos Marie! Tydligen ska vi bli 13 stycken! Lika många som de var under The Last Supper! Profetiskt?! För att citera Steve: UUUUUUUUnderbAAAAAAAR inspelning!!!

Får bli Stora Blodskammen i platina nu när hela familjen träffas!

Sjuka tankar

Tänker på pappa igen. Där han ligger bakom syrgasmasken i sjuksängen i lägenheten. Lyckligtvis utan liggsår. Lyfter på masken när imman tagit övertaget. Han har förlorat smaksinnet. Tröttnat på nyponsoppa och banan. Han som en gång var en mästerkock. Han har inte kunnat bajsa på två veckor och väger mellan katrinplommon och vattenlavemang. Och inser för varje dag att sagan börjar närma sig sitt slut. Han som visat ett imponerande hopp och viljestyrka ända sen cancerbeskedet kom.

Men han har sin sambo Clary som sköter om honom dygnet runt. Som offrar sig själv och knappt vågar gå ut i oro för honom. Medan han oroar sig över hur det ska gå för henne sen. Han har fem barn som kommer och sitter hos honom. Kramar och pussar det lösa skinn som för inte alls längesen var manligt kraftige pappa Kalle.

Tiden går fruktansvärt fort. En dag ligger jag själv där. Jag har kanske ingen sambo eller fru som tar hand om mig. Inga barn som kommer och sitter hos mig. Kramar och pussar mig. Jag ligger utförsäkrad i en bädd på ett sjukhem där den nerskurna och stressade personalen hafsigt försöker hinna med det mest basala. Mat. Skruva på en kran. Ge mig en spruta. Byta blöja.

På sängbordet bredvid finns kanske en ros. Som hunnit vissna redan före mig.

Jag försöker låta bli att tänka. Går upp ur sängen. Lyssnar på dyster musik. Tar en svart kaffe från en odiskat mugg. Från en av tidningarna på golvet jag inte orkar läsa just nu lyser rubriken: Apatiska barn blir utvisade.

Alltså sprack Zarathustra

Midnattspromenad på näset. Dimma och dis. Mörker. Jag fick känna mig fram var jag gick. Satte mig halvliggande framme vid sjön. Slöt ögonen. Funderade på att bara somna in....

Började tänka på Nietzsche. På eremiten på berget. Men jag är ingen övermänniska. Kanske är jag ingen människa överhuvudtaget?

Jag har inget kärleksliv. Jag har inget arbetsliv. Har jag alls ett liv? Kanske är jag en osalig ande? Ett spöke? En gast? Jag omfamnas av Ensamheten. Av Hopplösheten. Av Mörkret.

Men så tänkte jag på människorna. Med sina tomma glädjelösa kärleksliv. Med sina tomma glädjelösa arbetsliv. Med platt-TV och fredagsmys. Med ständig skräck att inte duga till inför sig själva och andra. Människor ser så små ut från ett berg....

Jag har trots allt något som inte de har. Jag har ängarna. Jag har skogen. Jag har sjön. Jag har natthimlen. Naturen är besjälad. Det är ingen IKEA-möblerad villa.

Nej, jag är ingen övermänniska. Men kanske är jag rikare och starkare än jag någonsin vågar fatta....

Wanted alive - Pappa Kalle

Wanted dead or alive

Står det på den inramade västern-efterlysningsaffischen med bild på pappa Kalle (från High Chaparall?) på väggen i hans rum. Trams. Alive ska det enbart vara!

Det var trevligt att se honom ligga och tippa framför text-TV:n. Som det ska vara. Minus sjukdomen. Sätter återigen in en bild på alla cancersjukas skyddshelgon: Ronnie James Dio! Och förstås pappa Kalle från hans födelsedag i maj (själv var jag en kvart för långsam för att dela samma dag)!

Storasyster Mia är inställd på en ryggtatuering med ett Dio-citat och bild. Sånt kallar jag smak! Men först och främst laddar vi inför Helgeåfestivalen i Knislinge på lördag! Jag brände ut en best of med Slade som hon kan lyssna in sig på! Liksom jag själv gör här och nu!

Summer of Love 2011 - Miss Li & Orup

Tisdag. Sista besöket på Malmöfestivalen? Möjligen åker jag ner och kollar en timme på The Ark på fredag. Men ikväll vad det Miss Li och Orup som gällde!

På centralen sprang jag på Linn som skulle på Pontus Snibbs Rythm & Blues Revue. Vi snackade lite om kommande Hästvedarock och jag erbjöd mig att sova på en luftmadrass på golvet!

Miss Li! Sveriges coolaste och häftigaste kvinnliga artist! En speedad älva vars söta kabaré-pop enbart kan beskrivas med tre små ord: fullt jävla ös! Bakom sitt lilla klaviatur eller halvvägs ute i publiken! Kan man säga mer än Oh boy! Ba ba ba ba ba ba ba....!?! Hon menade att det var sämsta spelningen under sina turnerade fem år med tanke på att (det helt otroliga!) bandet hade åtskilliga fadäser med instrumenten. Men att det var fantastiskt att dela det med oss!

Jag tänkte strax innan hon äntrade scenen: Nu kommer Martin att bli sådär kär igen! Och det blev jag såklart! Miss Li är inte bara en artist i världsklass! Hon är den vackraste, sexigaste, spralligaste, charmigaste och mest bedårande kvinna som finns! Jag hoppas att hon är en sån som googlar på sig själv! Finner denna bloggen och läser vad jag känner för henne! Och frågar om vi ska gifta oss! Svaret är givet!

Det behövdes en dryg timme att smälta konserten. Jag rodnade som en 12-åring och höll på att missa röd gubbe. Och man hade musik som av tiotusen studsbollar i skallen. Hur skulle Orup kunna axla detta?!

Den skinntorre flaxande skinnbiten från Stockholm skulle dock imponera. Jeansoverallen gav intrycket av en rörmokare med bakåtslick som skulle komma och fixa avloppet åt en. Men vilken röst! Vilken kraft! Orup för mig är 80-talsnostalgi. Och de nyare inledande låtarna gav mig inte så mycket. Men när han spelade Stockholm, som är alldeles underbar i verserna, började det lossna direkt. Jag fick ledsamma rysningar: Nu vet jag inte ens om jag vill stanna kvar....

Följt av Baby! som är riktigt jävla rockig. Och Orup själv såg med ens riktigt rockig ut med cowboyhatt och nerdragen jeansoverall så de seniga musklerna syntes under det vita linnet. Jag blir hellre jagad av vargar och resten av klassikerna kom i en kavalkad. Näst sist ut fick vi avnjuta fina Från Djursholm till Danvikstull. Allra sist ut var lite överraskande en låt som framfördes senast jag såg Orup på samma scen och samma festival för två år sen. Då med skönaste Lena Ph: Det gör ont! Nu framförd riktigt bra av låtskrivaren själv! Utan att behöva grensla micken!

Summa seminarium: Två konserter med enastående artister! Gratis! Synd att klaga! Dessutom fick jag sittplats i pågatåget redan i Lund!

Summer of Love 2011 - Westgotisk avfärd

Vi var ganska "dästa" när vi åkte hem på lördan... Kanske gjorde jag, Björn och Anton rätt som nakenbadade i sjön och lyssnade på Burzum på kyrkogården sista natten... Men jag är ändå glad över att ha lärt känna Martina och hennes utvidgade familj i såväl Skultôrp sôm Tidahôlm sôm vi stannade till i på hemvägen!

Tack alla inblandade och tusen kramar!!! ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

Summer of Love 2011 - Westgotisk Skultôrp - Skôvde-tripp

Självfallet skulle vi ta stadsbussen mellan Skultôrp och Skôvde när vi var på plats! Seriöst: har inte sistnämnda stad otroligt kinky statyer? "Såningsmannen"... Inget man ska ta upp när små barn är med! Men när man sitter utanför Donken på Commerce och en dåre kommer fram, lyfter upp en av de små damernas flipp-flopps och biter i den... Kanske tillhör vi uppresta tossiga galningar de mer normala ändå?!!!