Don Juan-typer

Don Juan-typer är de värsta jag vet. Är jag avis? Icke. Har inget emot att de har ynkliga könsorgan och taskigt sexuellt självförtroende och måste räkna varje skjut. Men de är så j-a patetiska. De lyckas "förföra" genom att knäcka tjej-koderna. Tjej-koderna är skittråkiga. Ett efterblivet sätt för ogifta (eller gifta) kvinnor att kunna hävda sig amoröst, socialt, ekonomiskt och erotiskt under patriarkalt förtryck. (Tankar som kan få en slak för mindre.) Som en väninna (gammal romans) säger: "Varför är killar så fega att de inte vågar säga `Jag vill knulla med dig!´"? Don Juan-typer är ju inte så rättframma och mer ute efter att förstöra förhållanden genom falska löften.... Här kan man fråga sig om romantiskt destruktivt teaterspel är mer moraliskt än ett one night stand eller varaktigt sexförhållande...? Tjejer är för övrigt lika pilska som killar. Att lura sig till sex genom falska löften och lek med känslor borde fan falla under sexköpslagen. Eller? "Spelet" är åtminstone så patetiskt pinsamt att man generas bara vid tanken...!

Om känslor och ärlighet

Är det fel att ljuga om sina känslor? Om man är rädd för konsekvenserna av att vara ärlig? Jag ljuger inte för mig själv. Jag är kass på att lura mig själv på det planet.... Det finns väldigt få som jag skulle säga att jag hatar. Kommer inte på någon alls på rak arm. Men jag skulle aldrig säga nåt sånt. Hellre undvika personen. Jag har varit med om att tjejer jag varit vän med tagit avstånd från mig när de trott att jag varit kär i dem. Vilket jag kanske har varit. Därmed försvann både kärleken och vänskapen. Därför kan jag vara rädd när jag "tycker för mycket" om någon. Även om jag menar att man inte kan tycka för mycket om någon. Bara för lite. Men å andra sidan - vad är det för vänskap som inte pallar sånt?! (Jaja, detta är bara tänkt som en etisk frågeställning! Jag har självfallet inga slika problemas!)

Lördagspredikan

När ens nära och kära har en ovana att dö i cancer eller trafikolyckor slutar man att ta varje minut för given. Jag vill berätta här och nu vilka jag älskar och uppskattar. Jag vill rasa över vad jag hatar och föraktar och vill ändra på. Kalla mig gärna desperat. De allra flesta lever långa liv, vantrivs med tillvaron och får nästan aldrig några komplimanger. De accepterar tillvaron trots att den knäcker dem. Jag vill inte att någon ska ta skit. Vi har bara ett liv. Det är en gåva som vi ska ta tillvara på. Sen väntar evigheten utan oss. Jag är moralist. Jag är revolutionär. Och måhända desperat och egoist. Amen

Cuba Cola (tomma tunnor skramlar mest)

Torsdag. En helt vanlig dag på jobbet. Men ändå inte. Det var infernaliskt varmt. Fast grejen är den att jag älskar infernalisk värme. Svetten rann bokstavligt talat ner för mitt anlete där jag sprang med gräsklipparen. Fick släcka törsten med en Cuba Cola (jodå, de finns än). Valde frivilligt att sitta och rensa röda vinbär på en skuggig plats resten av dan. Palla sitta inne när man slipper...!

Nåväl! Jag ville erbjuda min gode kamrat Steve en trevlig torsdagskväll innan sommaren och hans semester är över! Blev påmind om Helsingborgsfestivalen och kollade upp programmet! Ola Magnell! Ikväll! Där jag ju var för ett år sen och upplevde Magnellsk magi medans Steve inte kunde! Achtung! Achtung! Vi träffades vid centralen när jag kom fram! Äntligen en glass från Pressbyrån efter dessa heta sommardagar! Klart vi skulle till Helsingborg!!!

Snart var vi framme! Efter ett hastigt skrovmål på Max (jag är j-t trött på festivalkäk typ älgkebab) satt vi längst fram vid scenen för Visfestivalen! Det hela var så mysigt det bara kan bli en sommarkväll! Jenny Almsenius från Göteborg fick bägges hjärta att brista! Sköna egna visor och avslutande Evert Taube-mys! Men det var Ola vi var där för! Och Ola fick vi! Sentimentala och coola alster från flera decennier! Min personliga hjärtattack var när han körde Tumma tunnor skramlar mest...!!!

Som sanna stalkers fick vi självfallet autografer och kort med störtsköne, ödmjuke, lyriske, sentimentale och skitcoole Ola Magnell!!!!

På öppet vatten (Hey Sailorman - please take my hand!!!)

Jag och min bloodbrother in arms Andreas gör som mina trogna följare (om jag nu har nåra såna, haha) inte bara festivaler tillsammans! Varje år blir det en eller två hårdrock-kryssningar med en gemensam bröllopssvit (!)! (Jaja, jag SKA snart blogga om senaste Sweden Rock-kryssningen!) Varje gång vi stiger ombord på terminalen i Värtahamnen har vi samma existensiella ångest: vi VILL åka en kryssning till! Sätter oss på terminalens golv och tittar på alla som går på landgången - fan om vi inte skulle chansa på att bara åka en ordinär tripp till och från fuckin' Åbo! Och äntligen sker det fantastiska - Sweden Rock-kryssningen kör en dubbel med utmärkta band såsom Satyricon, Morgana Lefay och Amorphis!

Men vänner! Det slutar inte här! TURBONEGRO och CANDLEMASS kommer till Close-Up-båten i november!!!!! Candlemass är ett av mina absoluta älsklingsband och jag har funderat över var jag kommer att se dem för sista gången innan de lägger ner (basisten Leif Edling och sångaren Mats Levén såg man ju på senaste kryssningen vilket var ren och rosa magi)! Nu kommer man att se dem på böljan den blå! Men det allra, allra största är ändock Oslo-punkarna! När jag och Andreas träffas har vi alltid Turbo-tema (och vi grämer oss över att vi missade detta okända band med störtlöjligt namn när vår tältgranne Timo Räisänen ville tvinga oss att se dem på Hultan på 90-talet)! Nu kommer vi att bli inofficiella Turbojugend by Sea!!!!

Älskade Andreas Lennartsson - Hey Sailorman please take my hand!!! Ingen tvekan om vilket tema vi kommer att ha när vi gör örlogsstaden Karlskrona på Andreas hemmamarker nästa helg! Hösten är definitivt räddad! Den gör vi på öppet internationellt minerat vatten!!!!

Vardagskväll i Västra Hamnen (en Turning Torso-skruvad blogg)

Onsdag. Ett par dagar av magont börjar släppa. Det är rekordvärme och jag lämnar täcket och inser hur fantastiskt mitt Gamlegården är. Ett bokpaket (tema satanism och black metal) gör inte saken sämre.

Men snart har klassförrädaren lämnat Kristianstads mest ökända ghetto för Malmös mest flashiga ansikte uteåt - Västra Hamnen. Detta då jag blivit nerbjuden av mina goda kejserliga vänner Jacob och Marianne (som nästa gång jag ser dem har samma efternamn). Vi lyckas få en egen "brygga" bakom stenar och cement (en annan är ju bortskämd med sandstränder). Vattnet är varmt, klart och underbart svalkande (och man slipper det långgrunda helvetet hemmavid). Jag skulle kunna stanna i böljan den blå hur länge som helst. Mina vänner har köpt en kylbag och våra folköl blir på en gång ordentligt kalla till baconsnacks och ölkorv.

På vägen hem till Jacob & Marianne på Dalaplan hinner vi med en mellanlandning på Gustav Adolfs Torg. Här finns en slags världsmatfestival. Som varm anhängare av närproducerad mat tar jag en dubbel istället för enkel känguruburgare i det australiensiska tältet (fast jag velade mellen kamel och krokodil).

En perfekt liten aptitretare innan vi kommer hem och grillen åker fram på innergården. Riktigt läckra hemmagjorda satay-kycklingspett och het chorizo. Hinner precis trycka i mig godbitarna innan jag måste skynda hemåt. Upp och jobba dan efter. Mag-ontet var dock definitivt över.

Jag vill rikta ett stort tack till Jacob & Marianne! Självfallet för maten, men framför allt för gästfrihet, vänskap och en härlig förmåga att plötsligt bjuda hem en när man minst anar!

Fröken Julie (Strindberg-året 2012)

Så här Strindberg-året 2012 bjuder jag Er på klassiska Fröken Julie. Inte August Strindbergs dödstrista pjäs utan Björn Afzelius sagolika sång. Lyriken lika vacker som musiken.

Du hade mist den första illusionen av den största myt vi hört sen vi var små * För min del var problemet av en helt annan natur för krogen stängde redan klockan två * Ja, där satt du i ruinen av den rena kärleken med en som hade Bacchus i sitt knä * Den ena led en oförrätt som fordrade revansch - den andre villa dricka upp sin själ *

En blick som sedan länge varit brusten såg in i en som flammade som eld * En fråga lika själlös som allt för ofta ställd blev nyckeln till ett överklasshotell * Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp för att tvätta bort en helt annan arom * Och du tänkte att om svinen kan bli renade av lera så skulle du gå som en nyfödd därifrån *

Julie, ja, så var visst ditt namn - Ja, jag minns du föll av stolen när jag sa att mitt var Jean * Ja, ödet satt med trumf på handen i ett spel där du och jag var lamporna på bordet * En kärlekslös och ordlös kramp i mörker - en handduk på ett bolster som var kallt * En tröja mot en stola på en matta full av spikar - en långkalsong mot silkesstrumpans kant *

Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick - förhoppningsvis så tänkte du som jag * Att det gjorde ingen skada, men det gjorde ingen nytta - och också tomma nätter följs ju av en dag

Björn Afzelius - Fröken Julie

Steve! - en blogg om verklig vänskap

Det finns bekanta. Det finns kompisar. Det finns vänner. Det finns nära vänner. Och det finns Steve!

Lika röd som en smurf är blå! Kristianstads Dylan! En fantastisk kamrat som vet att läsa av en och få en på gott humör! Totalt osjälvisk! Som ALLTID finns där, inte bara när man "duger"! Hur många såna människor känner Du? Jag känner inte många!!!!

Bikinilinjen

Är det egentligen inte ganska vackert med kvinnor med bröst som visar att de ammat barn och med lite mage och lår som visar att de njuter av livet? Rent av sexigt?

Manskroppar säger jag inget om. Men som bastubadare är jag mer van vid att se taniga bringor och bäbismagar än tvättbrädor och He-men. Vilket känns betryggande. Därmed självfallet inte sagt att motion och sund mat inte är viktigt för såväl själ som kropp. Eller att det skulle vara fel med tränade kroppar. Men alla får väl plats? Är Bikinilinjen lika helig som Arbetslinjen i en tid där allt handlar om att lyckas eller att slås ut?

Gengångare (avdelningen bortglömda alster av den unge Dan Andersson)

Är du ensam vid din mila i din koja ikväll håll öppen, håll öppen din dörr! Under glittrande stjärnor över snötäckta fjäll komma vi, komma vi som förr.

Vi ha sovit redan länge i vår kyrkogårdsvrå och vilat våra gammelmansben - vi ha vaknat för att skönja om himlen är blå, för att värma oss i månens sken.

Under stjärnors ögon må vi samlas till ting medan nordvinden härjar hård, må vi bänka oss ned i domarering på din fridlysta kyrkogård.

Ty vi vandra, vi vandra och hava ej ro i de gravar som svälten har grävt, och fast friden var djup i vårt jordbyggda bo, vårt hat har den aldrig kvävt.

Och vårt hat är ett vandrande dödmanshat och skall spöka tiderna ut, och vår sorg är en sorglös sorg, kamrat, och vår jämmer är utan slut.

Men ve oss, för sent ha vi gått ur vår grav för att krämares domare bli - de män som skuro vår plågas stav äro döda och vandra som vi.

(Appropå "klasshat")

Att ha eller inte ha (Manlige Martins dilemma)

Att dricka kaffe, lyssna på Jarl Kulle sjunger Dan Andersson och se positivt på tillvaron är höjden av manlighet. Det blir inte sämre av att sitta på balkongen och läsa August Palms memoarer. Men den stora frågan kvarstår: kommer min manlighet att direkt förloras om jag rakar bort mitt "nya" skägg?! Hej och hå....!

NP: Jungman Jansson

Jag har mod

Jag har mod att möta mänskor, stilla, sorgsna veka mänskor, de som tysta bära bördor, tunga, hemliga och heta. Jag har mod att se med kärlek in i deras skrämda ögon, jag har mod att trösta dem, fast själv jag utan tröst och vila släpar steg för steg mot mörkret.

Dan Andersson var före Mikael Wiehe med en sång för Modet

Anonyma Kramoholister

Kramar måste man ha. Det har med evolutionen att göra. Kramar är en legal drog som alstrar lyckorus. En kompis hade hört att man behöver 17 kramar om dan för att må bra. Så många får jag bara typ på tisdagen på Sweden Rock. Mycket vill ha mer. Det är nog beroendeframkallande. Samma med pussar. Hej! Jag heter Martin och är kramoholist!

Helgdagskväll i stenkojan

Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst... nä, men korv och öl hade vi. Och eld fick vi. Både i lägerelden och i stenkojan under jord. När jag och Linn traditionsenligt gjorde Vedema i Göingeskogarna. Motion fick vi då det är lika mycket fjällvandring som skogsvandring. Att sitta och titta ut över milsvida gröna skogar medan spritköket väldigt sakta värmer upp kaffevatten till makrillmackor och kanelsnäckor är gudomligt. Liksom det är när en stor svart flod forsar rakt genom skogen. Att grilla korv över öppen eld. Att vandra bland små små grodor och mumsa blåbär och vildhallon i flera mil. Att med Skåneleden utforska terräng man inte kunde drömma om fanns. Lyckan när mobilen dör så man bara kan njuta av stunden och naturen. Frisk luft, dofter och motion som gör en stark till både kropp och själ. Övervinna hinder som tar en till en annan värld. Som i ett TV-spel. Fast roligare. Och på riktigt. Mer sånt här. Mindre Facebook. Tack Linn för en supermysig helg! Mycket mer naturupplevelser och vandringar tack!