Skogen vs Krogen

Ännu en fredagsnatt där jag valde skogen före krogen. Och sjö, hagar och ängar. Först var det en sprudlande stjärnhimmel vars like jag sällan skådat. Sen helt molnigt. Man fick se sig för var man satte foten. Doft av koskit, kärr och multnande löv. Vilket vissa säkert rynkar näsan åt. Och det är deras egen förlust.

Det var ljummet i luften och nästan varmt i vinterjackan. Jag kände det där suget efter vildmarken som jag alltid får. Ville vistas ute i naturen hela natten. Göra upp en lägereld. Bara sitta och titta på de sprakande flammorna. Känna doften av en brasa. Men fick förstås gå hem igen. Jag känner mig som den där hunden i Mumintrollen som uppfylls av en längtan efter att löpa med vargarna han hör yla i fjärran på nätterna.

Nu är även bokskogen så gott som kal. Och man känner ett styng av vemod. Ett mysigt vemod. Hösten är deprimerande. På samma sätt som våren får en på ett barnsligt sprudlande Ronja-humör och en vilja att spritta ut i ett vårskri. Bena blir fulla av spring (det är nog ingen tillfällighet att våren heter som den gör på engelska). På hösten faller mungiporna med löven. På våren stiger de med saven.

Det finns många som varnar mig för att gå själv ute på fältet på natten. Men vad skulle hända? Det finns aldrig en jävel där. Bortsett från några veckor på somrarna när säsongsfjollorna ölar och grillar. Då känns krogen riskfullare än skogen. Att bli överfallen av fulla idioter i stan.

Jag har absolut inget emot krogen och civilisationen. Jag älskar öl och sällskap. Men jag har sällan råd att "sticka ut". Och inte så mycket behållning av det heller. Jag prioriterar konserter, festivaler och rockkryssningar framför pubrundor. Förra helgen blev det dock riktig trevlig "utgång" (idiotord; som om det inte är mer "utgång" med en skogspromenad) i Malmö. Black metal och en massa trevliga bekanta på KB och halloweenafton med andra trevliga bekanta på Distortion. Nästa lördag blir det KB igen då Monster Magnet ånyo hägrar.

Det händer allt som oftast att vänner vill att jag ska komma och dricka öl med dem. Däremot allt för sällan att nån vill ut i skogen med mig (detta får säkert många Rödluvan/våldtäktsvibbar av, återigen deras egen förlust). Så det var typisk att lilla mamma ville att jag skulle komma och plocka trappkantareller med henne just denna helgen. När jag lovat ner mig till Malmö igen för att hjälpa min kompis Robban att flytta. Åker ner i eftermiddag med min kompis Lolla. Även om flytten inte är förrän söndag. Men vi ska först hämta krafter med en rejäl kinabuffé. Och pallar man springa med möbler i trappor efter en sån har man fan i mig slarvat med frossandet.

Älskogens Konung - en knuglig blogg

Knugariket Sverige är ingen pöbelmässig republik! Vi har en urgammal stolt monarki som tronar på minnen från fornstora dar! Med en tradition av förstående, förlåtande och överseende knugar som värnat om sitt folk som en sträng men öm fader!

Se bara på Gustav III:s tryckfrihetsförordning från det glada 1700-talet! Då det låg ett skimmer över Gustavs dagar och Knugens skål höjdes av lyckliga undersåtar! Knugen voro av Guds nåde, men var nu även storsint att låta pressen skriva fritt! Majestätsbrott var självfallet oacceptabelt! Högmålsbrott kan aldrig tillåtas tolereras! Ett skriftligt angrepp på Hans Majestät Knugen var belagt med en rättfärdig avrättning!

Men hur har det inte förflackats den dag som idag är? Ack och ve! Sverige, vart är du på väg? Idag tillåts den fria pressen, fri tack vare en storsint Knug, att kasta majestätet i smutsen! Och skandalösa böcker publiceras! Knugariket Sverige har inte ens dödsstraffet kvar när detta värsta av brott fläckar ner vår stolta Monarki!

Undersåte Åsa Linderborg, ja idag är t.o.m. qvinnfolk redaktörer i den av Knugens nåde fria pressen, i pöbelpublikationen Aftonbladet förbryter sig mot Hans Majestät Knugen med följande smädelser:

"Enligt författarna har de glada ungkarlsårens festande på nattklubben Alexandra ersatts av besök på olika svartklubbar och chambres separées, som ägs av den jugoslaviska maffian. Här konsumerar kungen och hans kompisar mat, alkohol och kvinnor. Några kvinnor är inhyrda för tillfället, andra får vara med tills de inte längre känns fräscha eller förvandlas till säkerhetsrisker. Kvinnohanteringen är traditionstyngd; förr hämtades kungens frillor från ladugården. Att Carl XVI Gustaf roar sig med kvinnor av enklare börd är knappast, som författarna på står, ett tecken på att han helst vill vara `en vanlig man´."

Hur har en knuglig undersåte hierta (hoho) att komma med slika angrepp? Eller angrepp och angrepp -här ställer sig en trogen rojalist skeptisk! Är det inte en stor heder och ära för fruntimmer av enkel börd att få vistas kring sin älskade Knug? En upphöjelse? Svea Rikes qvinnfolks högsta nöje är ju att få läsa om Knugafamiljens eskapader! Minns sommarens Prinsessbröllop med den upphöjde gossen från ... ööh ... Örebro! Samma upphöjelse skall väl även Knugarikets frillor få avnjuta? Vår älskade Knug har i Rättfärdighetens namn ännu straffimmunitet!

Nej, bränn "skandalboken" på det bål den hör hemma! Lyssna istället på denna lilla sockersöta hyllningsvisa af salig undersåte Errol Norstedt! På det glada 70-talet visades mer respekt för vår älskade Knug! Som av Guds och Folkets nåde har rätt till både älgskog och älskog!

Jag har köpt mig en kamera för fyratusen spänn
Jag har varit och filmat ett par gånger med den
Det bästa som jag filmat det var faktiskt igår
När Knugen knullar Silvia i några lingonsnår

Jag såg hur det guppade i en hög löv
Då fick jag se det var Knugens vita röv
Han låg där och stöna som en dromedar
När Knugen knullar Silvia den bästa filmen jag har

När han drog ut sin balle var den blank och fin
Och Silvias fitta droppa som en soppterrin, rajdarajdaraj
Nu ska jag hem och filma i projektorn för mor och far
När Knugen knullar Silvia den bästa filmen jag har

EddieMeduza-NärKnugenKnullaSilvia

ÅsaLinderborg-KungByxlös

KungenKommerInteFrånOckelbo

Suck! eller Aha! ? - om censur och satir

Det finns olika sorter av korkade människor. Alla är vi väl egentligen korkade på våra egna små sätt? Naiva. Godtrogna. Det kan rentav ha sin charm. Det är inte alltid man är tillräckligt skärpt för att tänka fullt ut och i ett underfundigt sammanhang brista ut ett: aha! Det är då man försvarar sitt eget tillkortakommande med ett: suck! Menar att andra är "långsökta". Som det ofta blir i skämt. Ironi. Satir. Eller för den delen när man löser korsord.

Så finns det en annan variant av att vara korkad. Att inte se sina egna, uppenbara men svårsmälta, brister. Att skyl(l)a över på andra. Skapa syndabockar. Den enkla vägen. Som leder åt helvete. För andra och för en själv.

Min hjärna brukar ockuperas av andra personligheter. Påhittade, men klart verklighetsinspirerade. Dumdryga bondtyper. Som vågar ta ut svängarna och vara hämningslösa. Och inte tänka för långt. Drivna av hjärtat och impulserna på hjärnans bekostnad. Som Eddie Meduzas figurer. Eller Monty Pythons. Eller vilka påhittade personer som helst. Som ändå inte uppkommit i "sansade" och intelligenta personers hjärnor av sig själva. I början av 90-talet satt jag ofta för mig själv och skrev parodier på dikter. Helst inte allt för smarta. En började något i stil med:

Jag får inga brudar, uti mina sängar. De vill bara ha judar, med massor av pengar. Jag som är så jävla vacker, jag som är så jävla snygg, orsakar inga hjärtattacker, av brudar som jag fått på rygg.

Usla nödrim och en allt för enkel rytm. Men framför allt ett korkat resonemang. Ett trippelt feltänk: 1. Judar är rika. 2. Brudar är pengagalna. 3. Man själv är perfekt, men faller på de andra som är moraliskt förkastliga.

Jag suckar högt när Dagens Nyheters kulturchef Björn Wiman censurerar en högst träffande seriestrip med Martin Kellermans utmärkta Rocky. Självfallet som "antisemitisk". Det är uppenbart att serien inte är antisemitisk, tvärtom, utan att Wiman är korkad som inte förstår ironin. Fenomenet är knappast nytt. När jag läste historia på högskolan hade vi en text av en svensk historiker som forskade kring antisemitiska nidteckningar. Vilket han ska ha full respekt för. Antisemitismens fula tryne har genomsyrat historien. Tyvärr även arbetarrörelsen och vänstern. Men när man i denna text hittar en riktigt träffande svart satir över antisemitism och invandrarfientlighet i fabelserieform från det saknade seriealbumet Pyton suckar man åter högt. Enskilda serierutor ryckta ur sitt sammanhang. Men med artikelförfattarens egna tolkningar. Eller snarare feltolkningar.

En annan svensk historiker, Åsa Linderborg, skriver i Aftonbladet:

"Själv tolkar jag strippen tvärtemot hur Björn Wiman läser den: Kellerman – som anklagats av den antisemitiske sajten Radio Islam för att vara ”judeförfattare” – driver med konspirationsteoretiker som tror att alla problem kan skyllas på de penninggalna judarna. Här finns också en släng mot Sverigedemokraterna och allsköns högerdebattörer som berömmer sig av att våga ”lyfta” de förbjudna och ”viktiga” frågorna – byt ut judarna i ruta två mot muslimerna."

Detta är exakt som jag själv tolkar det. Att Kellerman inte hetsar mot judar och befrämjar korkade fördomar och konspirationsteorier utan tvärtom lyfter fram viktiga frågor. Det är inte första gången han är i "blåsväder". Jag minns när han för ett antal år sedan censurerades efter en seriestrip där Rocky satt på en restaurang med en tjej. Den romantiska tu man hand-stämningen spolierades dock av matgästerna runt omkring. CP-skadade, drägglande personer i rullstol. Rocky uppfylldes av fördomsfull irritation vilket fick tjejen att kalla honom "fascist" och lämna bordet. "Välmenande" tidningar lyfte ut stripen eftersom de var rädda att handikappade människor skulle ta illa vid sig. Det visade sig att det var de välmenande som var fördomsfulla: olika handikappsorganisationer älskade stripen och satte upp den i sina lokaler! Och är inte fördomar mot handikappade ett högst angeläget ämne att uppmärksamma?

Nu är tyvärr DN:s kulturchef korkad på flera andra sätt. Han censurerar vissa tecknade figurer men publicerar och försvarar andra. Som de olika beryktade Muhammed-karikatyrerna:

"Skillnaden är ju att Lars Vilks teckning driver med en påhittad religiös figur, nämligen profeten Muhammed, medan antisemitismen som den tar sig uttryck i stripen riktar sig mot en enskild folkgrupp. Det är en solklar och viktig distinktion att göra."

Att profeten Muhammed skulle vara en påhittad figur har jag aldrig hört tidigare. Men det lär nog varken skapa religionshistorisk debatt eller terrorattentat. Snarare ses som en korkad groda. Att inte se karikatyrerna i sitt sammanhang som riktat mot muslimerna som grupp är däremot ordentligt korkat. Men att censurera Kellerman kan kanske göra honom mer poppis hos antisemiterna i Radio Islam? Den lömska penga- och maktgalna judiska Bonniers-konspirationen har slagit till igen?

Välmenande satir är ytterst viktigt för det demokratiska samtalet. Dessutom roligt. I motsats till den kontraproduktiva "välmenande" censuren. Som enbart är korkad.

ÅsaLinderborg-FeltolkningGavCensur

SvtDebatt-MuhammedEnPåhittadFigur

Musikens makt bör aldrig underskattas!

Hur mår jag idag då? Tack jag mår så bra så! Pumpar inte upp musklerna på gymmet, men kropp och själ med bra musik!

Var dock och simmade några längder med Lolla ikväll. Och bastade. Fyndade lite mat på Domus. Funderade på vegetariskt först, men det blev två kilo skinkfärs, ett halvt kilo fläskfilé, ett kilo taco-gratäng och ett bröd. För en hundring. Gäller att bunkra inför kalla och mörka november. Det lönar sig ekonomiskt att vara Kooperationen trogen ibland. Och matfnaska för Findus på Facebook. Genom att "gilla" deras taco-gratäng och få ett gratis provexemplar.

Taco-gratängen var väl inte världens höjdare. Minimalt med nötfärs och världens halvfabrikat. Mycket smaskigare att göra egen. Helst på älgfärs (för att det är mer metal). Den avnjöts framför TV:n. Debatt, Aktuellt.... politiken lyckades inte få igång mitt adrenalin ett dugg. Inte alls min musik. Det slog mig mest att Josefin Brink borde synas och höras mer på burken. Maria Abrahamsson helst inte alls. Vade retro!

Sen blev det ett South Park-avsnitt innan PSL på festival om Sweden Rock Festival. Jag kollade ytterst fokuserat. För att slippa se mig själv göra bort mig på fyllan. Men jag kunde pusta ut. Jag såg faktiskt inte en enda jag kände igen i publiken. Däremot blev jag lite gråtfärdig när Ronnie James Dios bortgång diskuterades med hans medarbetare. Jag hulkade och störtlipade dock inte som under Dio-hyllningen på SRF. Vilket jag inte hade velat se på SVT. Däremot blev mitt festivalsug rejält aktiverat. Och jag visste ju att det alldeles strax skulle levereras ett bandsläpp till SRF.

Det blev mer hårdrock i K Special direkt efter. Och Christina Aguilera. Och Wagner. Och Beethoven. Och Knutna Nävars Skapa partiet, den göteborgs"proletära" versionen av den ytterst medryckande tyska arbetarmarschen Der Heimliche Ausmarsch. Och mycket annat. Avsnittet hette Musik som gör ont och handlade om hur musik används på ett "ont" sätt. Som psykisk krigföring (hur eldas människor upp till strid om inte genom musik?!) och tortyr. Psykiskt nerbrytande tortyr som genom repetativ högljudd musik i Guantanamo. Men även fysisk då det ju faktiskt handlar om fysiska ljudvågor. Som kan skada och rentav döda. Det fördes skitintressanta neurologiska resonemang om hur musik påverkar hjärnan. Den "färdigbehandlas" inte som andra lagrade minnen i hjärnan. Istället finns den obearbetad kvar i det limbiska systemet. Som en tickande bomb. Musikens makt bör aldrig underskattas!

Så kom då bandsläppet till SRF vid midnatt. Saxon! Jag garvade högt över hur denna festival ännu en gång lyckats hitta något "exklusivt" hos ett evigt reprisband! Men det är 30-årsjubileum för Denim & Leather och plattan ska framföras i sin helhet. Annars brukar de ju bara köra halva skivan på en ordinär konsert. Men inte mig emot. Jag har sett Saxon fjorton gånger. Två gånger bara i år. Och de var grymma både på Mejeriet i Lund i mars och på Rockweekend i Söderhamn i juli. Fläsket Brinner var lite otippat. Men de brukar ju slänga till med nåt gammalt proggband. Fyra nya bandsläpp imorgon. Nu vill jag se Triptykon släppas, sen kan jag lugna ner mig ett tag.

Nu är det natt och jag borde sova. Men känner mig pigg och uppspelt. Med skivan Denim & Leather i lurarna. Som sagt: Musikens makt bör aldrig underskattas!

Iron striking metal
The sound of racing steel
It's all I ever wanna hear
It's music to my ears
(Saxon - Princess of the night) \m/

Reaping Death Halloween Birthday Weekend

Vad har jag att säga om helgen nu då? Inget annat än att det var en riktig höjdare!

Reaping Death Tour på KB innebar tre bra konserter, öl och trevligt sällskap! RAM kunde knappast dölja att de lyssnat på Judas Priest! För mig var det ett förvaltande av hårdrockens mest klassiska era: det tidiga 80-talets heavy metal! "Fast lite mer dödsmetal" sa någon! Måhända! I mina öron var det Judas Priest-wannabes! Fast helt OK! Och man fick sig ett garv när sångaren på klingande göteborgska kallade oss "halvdanskar" och försökte tvinga oss alla att headbanga! Charmigt, Glenn!

Deströyer 666 var anledningen till att jag skaffade biljett och åkte ner! Jag har grämt mig över att jag missade dem på Sweden Rock förra året när de vid 13-snåret (!) kolliderade med Jon Oliva´s Pains magnifika Savatage-kavalkad! Jag hoppades på så mycket som möjligt från australiensarnas (och antikristernas) tio år gamla mästerverk Phoenix rising! Och de rev igång konserten stenhårt med denna plattas inledningslåt: Rise of the predator! Allsångsrefräng, headbanging och preludiet till en rejäl heshet (för min personliga del)! Deströyer 666 kombinerar black metal och thrash metal! De är befriande befriade från töntigt pandasmink och sångaren ser riktigt thrashig ut i sitt långa blonda skägg! I am The War God (även den från älsklingsskivan) var konsertens höjdpunkt! Episk och grym!

Jag var beredd på att spela tuff och dissa Watain! Men de är för proffsiga för det! Slå mig gärna, men jag började uppleva dem som svartmetallens In Flames! Ett band (IF alltså) jag inte alls lyssnar på, men vars scenshower är bedårande! Strax innan Watain gick på frågade Martin från Malmö skämtsamt mig om det var mina kalsonger som luktade! Med det var grisblodet från scenen! Strax började även eldarna brinna! Och nu var det rejält påsminkat och nersölat med blod! Det blev en otrolig visuell effekt! I perfekt samklang med det musikaliska! Watain blir bättre och bättre på skiva, men live är de ändå outstanding! Att man vrålade med som besatt (!) i Sworn to the dark var omöjligt att komma ifrån! Jag missade deras Bathory-hyllning på Sweden Rock (då de jävligt nog kolliderade med W.A.S.P.)! Men nu fick man höra Sacrifice som extranummer! Ännu en sen tröst och trevlig upplevelse!

Det var fredag, och för en gångs skull var KB fullsmockat! Jag träffade som sagt en massa bekanta: Kristianstadskillar kring Portrait, bekanta från festivaler som Wacken och Graspop, en gammal klasskompis....! Det var menat att jag skulle sova över hos Robban i Malmö, men jag hann med sista tåget hem! Lotsad till centralen av hans trevliga väninna! Och jag slapp bli väckt fyra på morgonen (liksom Fenriz i Darkthrone knegar Robban som brevbärare; dock i Danmark och inte i Norge)! En och annan öl blev det; det var som sagt fredag och jag fick pengar samma dag! Jag funderade på att köpa en Deströyer 666-tröja, men den enda snygga fanns bara i S = några öl till i baren!

På lördagen åkte jag ner till Lund och firade Linn på hennes födelsedag! Smaskig hemmagjord smörgåstårta, läskande hemmagjort bål och schwarzwaldtårta som efterrätt! Och öl! Och en tripp till Malmö igen! Denna gången med Linn och Janne som sällskap! Träffade Robban igen i kön till Distortion, men han och hans sällskap gav upp köandet till slut! Det höll vi också på att göra! Jag vet inte hur länge vi stod där, men det var betydligt mer än en timme! Och vi hann inte in före ett vilket skulle innebära halva inträdet! Men, men! De hade öppet till fem! Och vi hade skitkul! T.o.m. i kön var det trevligt ibland när man fick hjärnan uppäten av söta små zombie-tjejer (det var väl inte halloween för inte)! Distortion är ett skitmysigt ställe med en massa olika avdelningar! Man borde sky fenomen som karaoke och dansgolv, men när man väl är där är det riktigt kul! Och stämningen bland folk är verkligen på topp!

Vi kom tillbaka till Lund väldigt sent! En sista öl och en rejäl sovmorgon (eller ja, vi stack ju hem på morgonen)! Slösöndag efteråt med kaffe, oxpytt och bra musik-DVD:er!

Kort sagt: en jävligt kul och trevlig helg! Tack alla! (Inklusive personen jag snodde KB-bilden från!)\m/

Memento Mori (Minns Döden)

"En, två, tre, fyra.... hur många var det nu som suggan hade fått? Adolf trevar i båset för att räkna de små liven som kravlar omkring varann i stian. De var ålhala att hålla i och en rotade ner sig i den gösselblandade halmen. Än stack de sig undan i vråna, så det var inte lätt att hålla räkning på dem. Elva var de i alla fall. Det blev Adolf så småningom säker på. Elva. Och suggan pattade inte mer än tolv. Här var inte plats för mer än en till vid maten. Och tydligt var att det skulle bli både en och två till. Modersuggan låg där ännu och stånkade och plågades..... Döden gästade aldrig går´n utan förbud..... Hade inte tre hönor dött för henne under vår´n?..... Adolf hade tänt nytt ljus i sin lykta och åter satt sig på pallen i stian..... Liv föddes, liv föröddes. Så var det för både människor och djur. Människan rådde över all fänaden och över äringen på åkern. Men var fänaden lik på så sätt att hon inte rådde över sitt eget liv. Hon släppte till för att få behålla det, liksom djuret släppte till alla sina krafter när det i dödsångesten spjärnade emot på slaktbänken. De spjärnade båda lika fåfängt. Bäst som människan stod i unga gröna dagar vissnade hon ner likt stjälk och strå."

Vilhelm Mobergs Långt från landsvägen eller depressive suicidal black metal? Äh, Moberg är nog mer depressiv ändå.

Godnatt jord och fortsatt trevlig Allhelgona.

EddieMeduza-WilleMoberg

Bring the boys back home!

Efter att jag, Linn och Janne kommit i säng väldigt sent på natten (eller tidigt på morgonen) var det skönt att bara bakis-slöa hela söndagen. Kolla på musik-DVD:er. Som så många gånger förr åkte Roger Waters minst sagt storslagna The Wall-show från Berlin 1990 på. Gräddan av rockeliten tillsammans med symfoniker och en obeskrivbar scenshow hyllade Berlinmurens fall genom Pink Floyds mästerverk från 1979. Bring the boys back home! kändes i dagsläget mer aktuell än någonsin med tanke på riksdagsbeslutet om Afganistan nu i veckan. Framtidstron på raserade murar och en öppnare och fredligare värld var född när Berlinmuren revs av folket. Men dog tyvärr i barnsäng.

Innan jag åkte hem från Lund idag zappade jag på TV:n. Fastnade framför ett seminarium om Sveriges militära (krigförande) deltagande i Afganistan. Det var ganska trist med slitna klyschor om flickor som (i liten utsträckning) kan gå i skolan igen. Ett närmast enhetligt rättfärdigande av den svenska krigsinsatsen. Även från Svenska Afganistankommittén (SAK) som välkomnade svenska trupper men inte ville bli förknippade med dem. Eftersom de själva inte vill bli "målgrupper". Den absolut bästa i hela seminariet var en ung tjej med afganskt ursprung som utbildade sig civilt för att kunna arbeta med civil humanitär uppbyggnad i sitt gamla hemland. Så länge var hon aktivt verksam i SAK. Hon var ytterst kritisk till den militära närvaron. Hon menade att denna även försvarade gamla krigsherrar i regeringen. Och att USA har sina egna motiv för sin agerande. Kalle Larsson från Vänsterpartiet hade en liknande syn. Annars var enigheten för fortsatt svenskt NATO-krig skrämmande.

När jag kom hem låg det ett par tidningar på hallgolvet med rubrikerna: Dra tillbaka våra soldater nu! och Trupperna måste kallas hem - NU! Behöver jag tillägga att det är vänstertidningar? Varför är det så? En majoritet av Sveriges befolkning vill ta hem våra trupper. Varför ska ett ganska självklart humanistiskt budskap synas som ett "vänsterextremt"? Och det lär väl inte bli bättre av att Lars Ohly och Vänsterpartiet äntligen hoppar av kohandeln om svensk krigföring i Afganistan.

Jag började lyssna på Scorpions senaste (sista?) skiva Sting in the tail när jag kom hem. The good die young. Bring the boys back home again. Jag tror bestämt att Skorpionerna blev inspirerade av att medverka på nämnda The Wall-föreställning.

Jag är frestad att skriva att Mona Sahlin själv kan slänga på sig en ISAF-uniform och ett automatvapen och fara ner och "hjälpa flickor till skolan". Men jag vill inte ha NATO-ledda trupper där alls. Jag vill ha några hundra tusen Wikileaks-dokument till. Om oskyldiga civila som massakreras av ockupationsmakternas övervåld. Dessa säger mer än hundra riksdagsdebatter. Liksom The Wall, Scorpions (och Tarja!), Lars Ohly och Åsa Linderborg nedan.

TheWall-BringTheBoysBackHome

Scorpions-TheGoodDieYoung

LarsOhly-ViVilleInteKohandlaOmMänniskorsLiv

ÅsaLinderborg-SvenskAfganistanpolitik-EnDödsmässa