Bohemiskt musikmys

När de andra gästerna gått blev kvällen inte mindre trevlig och mysig. Tvärtom. Vi satte oss i "musikrummet". Kuddar på golvet. Levande ljus och dämpad belysning. Vin. Och både Marren och Steve framförde sina egna fantastiska sånger. Med sina fantastiska röster och gudabenådat spel på både akustisk och elektrisk gura. Man skulle lätt kunna sitta kvar ett dygn. Eller en vecka. Eller en månad. Eller ett år. Eller.... Det hela kändes som en för längesen svunnen tid....

Kvinnor, vin och sång - en barnkalasblogg

På lördagseftermiddan blev jag upphämtad av en riktig raggar-Volvo! Av en riktig raggar-dam: mamma Kress! I bilen spelades självfallet en hitkavalkad med Elvis! Steve, Björn och Emil kompletterade och vi begav oss till Marrens hus i Vanneberga för att fira Alle och Fille! Där Bruno, Lotta, Monia, Sanna, Jenna, Elvis (inte han i bilen), Jeppe, Kevin m.fl. redan var på plats! Snart dök Anton upp! De två små vovvarna och den stora kissen får ej heller glömmas!

Här minglade man lycksaligt bland kvinnor, vin och sång! Eller satt och päste som en Martini Soprano i solstolen i det inglasade uterummet! Eller högg in på Marrens läckra bak! Det ska sägas att det gigantiska baket inte bara var hennes! Den smaskiga chokladtårtan vars skönhet det smärtade att skära i hade självaste lille store Alle gjort! Mäkta imponerande!

Sittande bland de sköna damerna i soffan och avnjutande skön musik hanns det inte med biljard med grabbarna i källaren! Detta måste stävjas!

I just want you! - en bröllopsblogg

Hey little sister, who´s the one you want?
It´s a nice day for a white wedding!

Nej, det blev ingen Billy Idol i Jämshög kyrka när min lilla syster Emma till slut fick sin Jimmy framför altaret. Efter tio år av väntan och samlevnad, två fina ungar och en till på väg. Däremot blev det Ozzy Osbourne:

There are no believable gods...
I just want you!
I just want you!
I just want you!
I just want you!

Det var torsdag eftermiddag och vi hade hela kyrkan för oss själva. Tillställningen gick snabbt och den unga kvinnliga prästen lät både Gud och Jesus stiga åt sidan. Idag var det Emma och Jimmy som var de viktigaste. Och kärleken. I vardagen. Som att skrapa rutorna på bilen en tidig kylig morgon. Det hela var så sött och rörande att jag blev tårögd.

Om vigseln gick snabbt varade efterfesten i det nya och fräscha församlingshemmet desto längre. En välkomstdrink följdes av en bröllopsplanka med allsköns delikatesser: lax, kycklingfilé, kassler, bönsallad... Kaffe och efterrätt på detta... Och öl och vin... Det blev ingen fest i dagarna tre. Däremot åt och drack man för dagarna tre. Det hurrades för brudparet, presenter öppnades och Jimmy tillkännagav att han numera bär vårt stolta släktnamn: Lund. Ett riktigt sagobröllop. En helt vanlig torsdag i mars. Hmmm... Sa jag "helt vanlig"?!

Mitt Döende Hår

Massagestol och en brud som tvättar och krafsar en i håret! Rysningar! Varför har jag väntat över tio år på att gå till frissan?! Snacka om njutning!

T.o.m. radion verkar vara förhandsbeställd åt min klippning: Nationalteaterns "Kolla kolla!" och The Pogues "Dirty old town"! Kan ju inte bli bättre!

Jag tycker rent av att klippningen blev bra! Mycket luftigare och skönare! Ett kilo ris rök, hehe! Liknande det som sticker ut vid sidorna av toppluvan på Thomas Gabriel Warrior! Annars kommenterade Björn att jag med svart hår och svart skägg skulle vara Aaron Stainthorpe! Vilket jag självfallet tog som en kommentar, men att det kanske inte var så passande med My Dying Bride när jag klippte mig inför ett bröllop...!

Men förhoppningsvis har jag räddat mitt döende hår! Och med mitt nyanlagda skägg har jag en helt ny look! Och detta är mycket viktigt: Det har ingenting att göra med att jag fyller 40 nästa år! Det kom bara lägligt just nu! Så det så!

Teatervallen på Teaterallén

I djupaste Umedalen ligger Teaterallén. Vid Teaterallén ligger Teatervallen. Skapad av Dorian, Vilja och Daniel. Ishotellet smälter i jämförelse.

Att vara eller inte vara? Ja, det kan man f-n fråga sig ibland!

Hemfärd!

Det gick onekligen snabbare att ta sig med flyg till Umeå än att ta sig hem med bil. Å andra sidan var hemfärden desto trevligare. Trots två vilda ungar i en liten bil. Men solen sken och vägen var torr. Det hördes bra musik från bilstereon, allt från Masshysteri till Theatre of Tragedy. Och stackars Sofia fick köra hela vägen. Jag vräkte mig i framsätet och hann läsa några kapitel i Henrik Berggrens Palme-biografi. Daniel satt mellan ungarna där bak och hade bestyr med att hålla dem lugna. Fast Étienne var oväntat tyst och Dorian satt och kollade på Robin Hood på repeat. Daniel vrålade i så fall mer när han ideligen blev biten av Étiennes två små tänder...!

Vi övernattade hos broder Daniels kompis Stefan i Gamla Uppsala. Och kom "hem" till Olofström på tisdagskvällen. På hemvägen rastade vi, pinkade, fikade och sträckte på oss på olika natursköna platser. Vid Höga Kusten som gav en en känsla av Alperna med snö, sol, berg och dalar där man kunde gå med bara t-tröja. Jag kan bara citera Björn Afzelius: Höga Kusten gör mig lyrisk! Kanske borde man rentav säga: Höga Kusten gör mig hög? Låg blev man defintitivt inte!

Utanför Norrköping kunde vi sitta ute och göra slut på Daniels delikata pastasallad. Brahehus med utsikt över Vättern är läckert. Kanske är det detta som är Drakens Borg som Dorian sjuger om?!

Sista uppehållet var vid en delikat liten badsjö med vacker solnedgång strax norr om Älmhult. Dock fjärran från IKEA. Man började känna sig hemma i Södern! Dorian utbrast: Det är ju helt fantastiskt! Exotiskt kan tänkas för en liten norrlänning! Snön var nästan bort, men sjön var ännu frusen... Dock fick man vårkänslor som heter duga!

Mottagandet hemma hos min ömma moder och Helge i Olofström var rörande. Fast jag var ju mer "hemvan". Att komma hem till lyan i Kristianstad och sova ut ordentligt var dock rätt skönt. Trots en toppensemester!

Fint väder kräfva fin öl

På lördagseftermiddagen tog jag bussen in till Ume City för en öl med The Vince!!!! på Bishops Arms. Det första man såg när man hoppade av var poliser som beslagtog systempåsarna med burköl av ett gäng hårdrockare som satt och förfriskade sig i den underbara vårvintersolen. Kanske inte så lägligt att göra det på bänkar mitt i city dock. En dag då alla barnfamiljer spankulerade stan. De hade dessutom brickor som indikerade att de var VIP-personer på House of Metal. Kanske rentav bandmedlemmar?

Vi var dock mer sofistikerade. Drack fin ale i en trivsam miljö (dock av märket Fuller!). Överfullt av House of Metal-VIP:are.

Tackar och bockar, Hjalle! Detta får vi göra om!

Sing me a song, your´re a Singer
(RJD)