Jag har mod

Jag har mod att möta mänskor, stilla, sorgsna veka mänskor, de som tysta bära bördor, tunga, hemliga och heta. Jag har mod att se med kärlek in i deras skrämda ögon, jag har mod att trösta dem, fast själv jag utan tröst och vila släpar steg för steg mot mörkret.

Dan Andersson var före Mikael Wiehe med en sång för Modet

Anonyma Kramoholister

Kramar måste man ha. Det har med evolutionen att göra. Kramar är en legal drog som alstrar lyckorus. En kompis hade hört att man behöver 17 kramar om dan för att må bra. Så många får jag bara typ på tisdagen på Sweden Rock. Mycket vill ha mer. Det är nog beroendeframkallande. Samma med pussar. Hej! Jag heter Martin och är kramoholist!

Helgdagskväll i stenkojan

Vi ha eld, vi ha kött, vi ha brännvin till tröst... nä, men korv och öl hade vi. Och eld fick vi. Både i lägerelden och i stenkojan under jord. När jag och Linn traditionsenligt gjorde Vedema i Göingeskogarna. Motion fick vi då det är lika mycket fjällvandring som skogsvandring. Att sitta och titta ut över milsvida gröna skogar medan spritköket väldigt sakta värmer upp kaffevatten till makrillmackor och kanelsnäckor är gudomligt. Liksom det är när en stor svart flod forsar rakt genom skogen. Att grilla korv över öppen eld. Att vandra bland små små grodor och mumsa blåbär och vildhallon i flera mil. Att med Skåneleden utforska terräng man inte kunde drömma om fanns. Lyckan när mobilen dör så man bara kan njuta av stunden och naturen. Frisk luft, dofter och motion som gör en stark till både kropp och själ. Övervinna hinder som tar en till en annan värld. Som i ett TV-spel. Fast roligare. Och på riktigt. Mer sånt här. Mindre Facebook. Tack Linn för en supermysig helg! Mycket mer naturupplevelser och vandringar tack!

Hasslöfestivalen (en blogg i Österled)

Hann precis sova ut efter Helsingborgs gudomliga konserter innan det bar iväg österut till nya. För första gången gjorde jag Hasslöfestivalen. Och sämre sällskap än sköna och snygga Marren och sköne och snygge Steve kan man helt klart ha. Att vi fick träffa på och sova över i husvagnen hos Zerny var verkligen inget minus!

Caj Karlsson på hemmaplan var häftigt. Detta var första gången jag såg honom med ett elektriskt band och det gav verkligen mycket mer känsla. Grymt bra. Men Cookies N Beans var såklart häftigast. Tre förtrollande brudar med helt olika röster och personligheter ger världens bästa country-pop. Mikael Wiehe hade vi ju sett igår, men överraskade ändå med en låt (som tyvärr ersatte den atombombstunga versionen av Dylans skitförbannade Ni som tjänar på krig [Masters of war] som gårdagen gav oss strutspäls)!

Vad gjorde det att det småregnade lite? Vi hade ju humöret, varandra, musiken och öltältet (fast det blev mer cider än öl). Vi fick vårt lystmäte med Caj, Cookies och Wiehe. Sen begav vi oss till husvagnen. Och DÅ började det regna riktigt tungt (sorry Loreen). Det var minst sagt skönt att klä av sig så gott som naken i husvagnsvärmen....!

Dagen efter var vi ganska osövda och dästa. Men vi lyckades bli fotade med min gamle partikamrat och Hasslös STORE son - Fabian Månsson! Tack alla vänner för en skitkul festival!

Spelar för Livet

Förra helgen behövde man inte åka till Västervik för en visfestival. Jag och Steve begav oss till Kärnan i Helsingborg. Med utsikt över sundet. Och ännu bättre utsikt över scenen där vi satt i gröngräset längst fram med en picknick bestående av rödvin och grillade revben. Vi har vallfärdat till Sofia Karlsson och Mikael Wiehe förr. Nu skulle vi få se dem på raken. Tyvärr kändes de lite som förband till Melissa Horn och fick alldeles för lite speltid. Men konserterna var underbara där vi satt i solen. Sofia Karlssons spelning var väldigt irländsk präglad. Hon är ett fantastiskt litet väsen med fantastiska medmusiker som är nästan lika musikaliska. Den käraste, den käraste med ögon blå som hon sjöng för mig i mig älsklingssång (eller dikt) av Dan Andersson (Jag väntar...). Men största behållningen var nog trots allt Peps Perssons ljuvliga Jag spelar för livet (i irländsk tappning).

Mikael Wiehe hade vi sett ett par gånger i år. Skulle det bli en överraskningsspelning nu efter "kamikaze-turnén"? Mycket av sånger och mellansnack var samma. Men det överraskade positivt med blytunga Allt har sin timme och Dylans (i Hendrix tappning) Längst upp i högsta tornet (All along the watchtower). Att man äntligen hade råd med Wiehes magiska bok och fick den signerad gjorde inte kvällen sämre (nu har jag dessutom en Sofia Karlsson-tygväska). Melissa Horn och hennes band lät proffsigt bra. Dock lät det likadant efter några låtar. Det var Sofia och magister Wiehe vi åkt för. Därför kändes det bra och tillfredsställande att åka hem mitt under en konsert. Jag vill tacka min supersköne vän Steve för en fantastisk kväll!

Buffémage - en mätt och glad blogg

Hur mår jag idag då? Tack jag mår så bra så! Har varit på Kristianstads bästa asiatiska restaurang Rose Garden och frossat kvällsbuffé med stans stiligaste kille Stefan och Vinslövs vackraste viol med buffémage Marie! Två skålar het pekingsoppa med enorma kycklingbitar, entrecôte, revben, kycklingvingar... pallade inte ens äta upp all läcker lax och pekinganka! Eller hugga in på woken och sushin! En flarra rött och kaffe till efterrätten där man själv är herre över tappkranen till mjukglassmaskinen...! Som sagt: tack jag mår så bra så! Fortsätter hemma i min glada ensamhet med rödtjut och Mick Jagger - ett vinnande koncept för en 40-årig loser utan brud och jobb! Vad man nu ska med det till?!

Känsliga känslor

Mina vackra vänner brukar reagera när jag faller. Och jag är en känslomässig bergochdalbana. Jag lever ut mina känslor till 100%. Spontant. Som ett barn. Glädje som sorg. Flippar ut i känslorus. Mitt under Sweden Rock har jag alltid en dag som jag blir ledsen. Blir knockad av intryck. Jag skriver kärleksbloggar till mina vänner. Jag sprakar av extatisk glädje. Eufori. Jag blir ledsen utan att dölja det. Och då blir mina nära och kära oroliga.... Då vill jag kramas. Då vill jag pussas. Då vill jag smekas. Då vill jag känna äkta närhet.... Jag har min smärta och mina sår. Jag vill gråta och skratta och aldrig lägga locket på känslor och tankar. Jag vill inte svika. Jag vill inte bli sviken. Jag vill inte vara en ängel som glömt att den har vingar....