Haha, minns ni Det Ljuva Åttiotalet? När yuppisarna hetsade och stressade ihjäl sig på Börsen med bautastora mobiltelefoner med antenner som petade Gud i röven? Men de hade en fridag: måndagar! Egentligen hade de ingen fridag, utan aktiemarknaden spann på värre än för spinnerskorna i folksagor och på tukthus. Men just då kunde de unga killarna (alltid killar!) i slips lämna porschen hemma och drinka på Operan. Just då undrade jag om det var ett medvetet hån mot oss knegare som SLUTADE festandet och började jobbandet då...
Men NU förstår jag det hela, bröder! I över 16 år verkade jag som kollektivarbetare på Volvo Personvagnar, tillhörande vulgära Metallindustriarbetareförbundet. Det var enkom en charmig ungdomssynd, chics! Men idag kom min belöning för mitt idoga slit: 46 A-aktier i Volvo! Vi rullar på! Dessa är värda a: SEK 55. Säljer jag dem får jag kanske 2000 spänn i min fattiga näve. Icke fy skam! Hur har jag då lyckats tillägna mig detta mitt kapital? Jo, medelst mina nävars hantverk och mina händers idoga arbete!
Ty så är det, kamrater! Va falls; tror Ni att Jag äro berusad? Fi donc! Jag slutade min anställning på Volvo för ett par år sen. Vi slutade få "kvalitetsbonus" när det gick extra bra för Företaget under 90-talet. Under tiden vi bokstavligt talat hjärntvättades med "The Spirit of Volvo". Glömmer aldrig när vi gått med så mycket plus att vi skulle få "nåt extra" i samband med en kommande lön. Vi fick en blå-vit liten skitful bag i plast (ingen lyx som Hong-Kong tror jag) som sprack ganska snart. Istället skulle vi få aktier fem år efter varje arbetsår.
Men 90-talet tog slut. Jag blev bara uppsagd 1991 och 1993. Eller visst nää, "övertalig"! Men det kan jag, liksom 80-talets yuppies, njuta av nu! På en måndag kan jag som nybliven, utstämplad, neo-kapitalist festa till det på Pripps Blå Export och avnjuta Kapitalismens frukter! Jag var beredd på ungefär en femtedel av dessa båda tusingar. Men tack vare att ena syrrans man och en annan syrras sambo blivit övertaliga efter halvtannat decennium, och jag själv om jag inte själv slutat, kan Volvo kosta ut ännu mer till aktieägarna!
Som vi nyrika yuppies som försöker supa oss fulla på Pripps Blå Export 5,2% en arbetsbefriad måndag som denna... *hick*
* sKål för KaPitalet, sa poLaren Caligula*
måndag 27 april 2009
Nu grönskar jag!
Satt ute på min soliga balkong och brunchade på sill, ål, ägg och hanökaka. Svalkade mig med Immortal. Har ni märkt att man faktiskt KAN svalka sig med iskall, norsk black metal med texter om vintriga fjäll?
Sen blev det några eftermiddagstimmar på fältet. Solen värmde på en blå himmel, men det var ändå inte för varmt. En lätt bris, knappt märkbar, fläktade. En doft av friskt luft, lätt kryddad av ramslök, fyllde näsborrarna. En myriad av fågelkvitter i öronen (ska helt sluta med musik i öronen vid denna årstiden!). Nu grönskar det verkligen i både träd och buskar. Färger överallt: vitsippa, blåsippa, gulsippa, mulattsippa (vet inte om det var vitsippor, liknade såna fast med lila inslag). Fjärilar. Humlor. Bin. Titor, trastar, sparvar, finkar, måsar, gäss, duvor, rovfåglar. T.o.m. människor. Bara en bråkdel av alla växter, fåglar och djur. Det är så mycket och överväldigande att det enbart kan jämföras med en konsert med Cult of Luna!
Jag stannade till vid ett flertal näs och uddar vid sjön. I och med att det varit så torrt och soligt länge kan man gå där det varit sankmark tidigare. Stod ensam på en sten eller stubbe vid sjön och kände mig som en greve som skådar ut över sina domäner. La mig på en bädd av vass vid ett mindre näs i lä och höll på att somna i den stekande solen. En liten spindel knatade förbi. En stor rovfågel gled över sjön. När jag satt på en sten på en av uddarna och fiskarna slog i vassen fick jag nästan ryckningar i armen av längtan efter att hålla i ett spö ("Vill du ha spö? Höhö!").
Först blev jag uppspelt och nästan överaktiv över att vara där ute. Sen blev jag avslappnad och ville bara bli till en del av hela naturupplevelsen. Tror jag förstår hur Nietzsche kände sig när han skrev att han ville vara som en ödla på en klippa i solen som förvann och blev ett med klippan. Inte säkert att han var lycklig och livskåt (tack Dyermaker för uttrycket!), men det var jag. Längtar som en dåre efter friluftsaktiviteter. Vill vandra, sova ute, göra upp en lägereld, grilla, knulla, fiska, öla, upptäcka nya smultronställen och äventyr...
För bara ett par veckor sen kände jag mig vintrig i sinnet och deppig. Det gör jag fan inte nu. Nu JÄVLAR grönskar naturen! Och jag med den! ;-P
Sen blev det några eftermiddagstimmar på fältet. Solen värmde på en blå himmel, men det var ändå inte för varmt. En lätt bris, knappt märkbar, fläktade. En doft av friskt luft, lätt kryddad av ramslök, fyllde näsborrarna. En myriad av fågelkvitter i öronen (ska helt sluta med musik i öronen vid denna årstiden!). Nu grönskar det verkligen i både träd och buskar. Färger överallt: vitsippa, blåsippa, gulsippa, mulattsippa (vet inte om det var vitsippor, liknade såna fast med lila inslag). Fjärilar. Humlor. Bin. Titor, trastar, sparvar, finkar, måsar, gäss, duvor, rovfåglar. T.o.m. människor. Bara en bråkdel av alla växter, fåglar och djur. Det är så mycket och överväldigande att det enbart kan jämföras med en konsert med Cult of Luna!
Jag stannade till vid ett flertal näs och uddar vid sjön. I och med att det varit så torrt och soligt länge kan man gå där det varit sankmark tidigare. Stod ensam på en sten eller stubbe vid sjön och kände mig som en greve som skådar ut över sina domäner. La mig på en bädd av vass vid ett mindre näs i lä och höll på att somna i den stekande solen. En liten spindel knatade förbi. En stor rovfågel gled över sjön. När jag satt på en sten på en av uddarna och fiskarna slog i vassen fick jag nästan ryckningar i armen av längtan efter att hålla i ett spö ("Vill du ha spö? Höhö!").
Först blev jag uppspelt och nästan överaktiv över att vara där ute. Sen blev jag avslappnad och ville bara bli till en del av hela naturupplevelsen. Tror jag förstår hur Nietzsche kände sig när han skrev att han ville vara som en ödla på en klippa i solen som förvann och blev ett med klippan. Inte säkert att han var lycklig och livskåt (tack Dyermaker för uttrycket!), men det var jag. Längtar som en dåre efter friluftsaktiviteter. Vill vandra, sova ute, göra upp en lägereld, grilla, knulla, fiska, öla, upptäcka nya smultronställen och äventyr...
För bara ett par veckor sen kände jag mig vintrig i sinnet och deppig. Det gör jag fan inte nu. Nu JÄVLAR grönskar naturen! Och jag med den! ;-P
söndag 26 april 2009
Män som hatar klyschor
Funderade ett tag på att använda en av mina två julklappsbiobiljetter till att kolla på "Män som hatar kvinnor". Inget som lockar direkt eftersom den typen av svenska actiondramor i regel blir riktigt usla. Det tror jag säkert att även denna är. Liksom boken.
Yngsta syrran, morsan och svenska kulturella debattklimatet har tvingat mig att läsa "Män som hatar kvinnor" och resten av "Millenium"-serien. Hypen får relativt sett den kring Dan Brown att blekna. Folkhavets armar sträcks ut till den gudomlige führer Larsson: "Stieg heil! Stieg heil!" Expos gamla grundare har som deckarförfattare uppnåt en slags kult som ter sig rent religiös. Hans tidiga död och rykten om en opublicerad bok spär på detta till den grad att det internationellt uppkommer böcker om Stieg Larssons "hemliga värld".
En kompis till mig köpte den nyligen och sträckläste bokstavligen. Inte för att den var så fantastisk och fängslande utan precis tvärtom. Han skickade långa SMS där han i detalj gick in på varför jag inte ska läsa den. Och jag förstår honom. Jag har dessutom inte tid att läsa allt eftersom jag har en annan rejäl boktrave jag inte hunnit läsa. Samt verkligen vill läsa. Dock kunde jag inte stilla min nyfikenhet utan tankade hem "Män som hatar kvinnor" som talbok och har lyssnat på den medan jag pysslat med annat. Vill dessutom själv kunna uttala mig i frågan. Och det gör jag här och nu:
Vilken femstjärnig dynga! Vet inte hur många gånger jag utbrustit: "SLUTA nu för fan!" Den ÄR bokstavligen nervkittlande. Dock inte på rätt sätt. Det är ytterst enerverande med alla engelska uttryck han snappat upp och ska förklara för en, upprabblandet av prestandan på datorer som han antagligen läser direkt ur en annons, namedroppande av gamla barn- och ungdomsböcker, reklam för forskarresultat o.s.v. I vissa delar av boken finns stående uttryck som när var femte mening ordagrant lyder: "Han/Hon tände en cigarett".
Värst är nog det pinsamma försöket att imitera Guillous sätt att skriva. Idéstölderna från Guillou, Mankell, Marklund etc. är legio. Den krystade "insprängda samhällsjournalistiken" ska vara så "inne" som möjlig: misshandlade kvinnor (vem sa Marklund?). Oseriösa fifflande skurkaktiga svenska storkapitalister (vem sa Guillou och Mankell?) känns inte heller särskilt nyskapande. Bokstavstroende kristna galningar som mördar efter Bibeln har vi sett förr, inte bara i Mankells "Innan frosten"...
Personskildringarna i boken är stölder eller fantasifattiga stereotyper. Känns Erik Ponti igen? Det är direkt motbjudande när de stora svenska författarna inom genren skriver om varandra i sina romaner. Guillou är ju lätt igenkänd med Ponti-typen som satt i finkan för sitt journalistiska arbete. Här känner vi igen IB-affären. På samma sätt som vi känner igen Fib Kulturfront i tidskriften Millenium. Den "påhittade" personen i boken har skrivit en bok som heter "Tempelriddarna"... Varför? Får han cred och wow-reaktioner av att visa att han minsann känner "de stora killarna"? Fröken Salander upphaussas som en fantastisk, sammansatt och mångfacetterad personlighet. I mina ögon är hon bara en "arketyp" som man sett till leda i filmer och böcker de senaste decennierna: den illa behandlade kvinnan med sårad självkänsla, men som ändå är överintelligent och handlingskraftig när det behövs. Våldsam men med en längtan efter kärlek som hon tror att hon äntligen ska få uppleva på slutet. Men så blir hon sårad igen. Och just så slutar boken. Och man skakar på skallen och skäms...
Detta är usel kiosklitteratur. Med ett geggigt karbonpapper över. Jag är säker på att Stieg Larsson var fantastisk som landets största kännare av högerextrema rörelser. Hans död är tragisk och hans kunskaper skulle behövas. Där de kommer till sin rätta.
Å andra sidan har han ju lyckats underhålla en massa människor, inte bara i Sverige. Jag ska köra igenom de två andra böckerna i serien när jag ändå har börjat. Var är det man kan hitta ett och annat guldkorn om inte i dyn?
Man skulle kanske starta en rörelse som heter "Män som hatar klyschor"? Dock inte på Facebook i så fall, DET skulle vara klyschigt om något!
Yngsta syrran, morsan och svenska kulturella debattklimatet har tvingat mig att läsa "Män som hatar kvinnor" och resten av "Millenium"-serien. Hypen får relativt sett den kring Dan Brown att blekna. Folkhavets armar sträcks ut till den gudomlige führer Larsson: "Stieg heil! Stieg heil!" Expos gamla grundare har som deckarförfattare uppnåt en slags kult som ter sig rent religiös. Hans tidiga död och rykten om en opublicerad bok spär på detta till den grad att det internationellt uppkommer böcker om Stieg Larssons "hemliga värld".
En kompis till mig köpte den nyligen och sträckläste bokstavligen. Inte för att den var så fantastisk och fängslande utan precis tvärtom. Han skickade långa SMS där han i detalj gick in på varför jag inte ska läsa den. Och jag förstår honom. Jag har dessutom inte tid att läsa allt eftersom jag har en annan rejäl boktrave jag inte hunnit läsa. Samt verkligen vill läsa. Dock kunde jag inte stilla min nyfikenhet utan tankade hem "Män som hatar kvinnor" som talbok och har lyssnat på den medan jag pysslat med annat. Vill dessutom själv kunna uttala mig i frågan. Och det gör jag här och nu:
Vilken femstjärnig dynga! Vet inte hur många gånger jag utbrustit: "SLUTA nu för fan!" Den ÄR bokstavligen nervkittlande. Dock inte på rätt sätt. Det är ytterst enerverande med alla engelska uttryck han snappat upp och ska förklara för en, upprabblandet av prestandan på datorer som han antagligen läser direkt ur en annons, namedroppande av gamla barn- och ungdomsböcker, reklam för forskarresultat o.s.v. I vissa delar av boken finns stående uttryck som när var femte mening ordagrant lyder: "Han/Hon tände en cigarett".
Värst är nog det pinsamma försöket att imitera Guillous sätt att skriva. Idéstölderna från Guillou, Mankell, Marklund etc. är legio. Den krystade "insprängda samhällsjournalistiken" ska vara så "inne" som möjlig: misshandlade kvinnor (vem sa Marklund?). Oseriösa fifflande skurkaktiga svenska storkapitalister (vem sa Guillou och Mankell?) känns inte heller särskilt nyskapande. Bokstavstroende kristna galningar som mördar efter Bibeln har vi sett förr, inte bara i Mankells "Innan frosten"...
Personskildringarna i boken är stölder eller fantasifattiga stereotyper. Känns Erik Ponti igen? Det är direkt motbjudande när de stora svenska författarna inom genren skriver om varandra i sina romaner. Guillou är ju lätt igenkänd med Ponti-typen som satt i finkan för sitt journalistiska arbete. Här känner vi igen IB-affären. På samma sätt som vi känner igen Fib Kulturfront i tidskriften Millenium. Den "påhittade" personen i boken har skrivit en bok som heter "Tempelriddarna"... Varför? Får han cred och wow-reaktioner av att visa att han minsann känner "de stora killarna"? Fröken Salander upphaussas som en fantastisk, sammansatt och mångfacetterad personlighet. I mina ögon är hon bara en "arketyp" som man sett till leda i filmer och böcker de senaste decennierna: den illa behandlade kvinnan med sårad självkänsla, men som ändå är överintelligent och handlingskraftig när det behövs. Våldsam men med en längtan efter kärlek som hon tror att hon äntligen ska få uppleva på slutet. Men så blir hon sårad igen. Och just så slutar boken. Och man skakar på skallen och skäms...
Detta är usel kiosklitteratur. Med ett geggigt karbonpapper över. Jag är säker på att Stieg Larsson var fantastisk som landets största kännare av högerextrema rörelser. Hans död är tragisk och hans kunskaper skulle behövas. Där de kommer till sin rätta.
Å andra sidan har han ju lyckats underhålla en massa människor, inte bara i Sverige. Jag ska köra igenom de två andra böckerna i serien när jag ändå har börjat. Var är det man kan hitta ett och annat guldkorn om inte i dyn?
Man skulle kanske starta en rörelse som heter "Män som hatar klyschor"? Dock inte på Facebook i så fall, DET skulle vara klyschigt om något!
lördag 25 april 2009
Sommar, kramar, joginier och Ginza-paket
Jag behöver bokstavligt talat två saker för att må bra: sol och kramar. Har jag fått gott om idag. Idag har det inte varit vår. Det har fan varit SOMMAR! Jag har stekt i solen under promenader, i stan och på balkong. Rent röd i ansiktet nu. Jag promenerade in till stan och fikade med ett par trevliga tjejer från lärarutbilningen, bl.a. hon som fixade in mig på stället jag jobbat på det senaste året. Blev en smarrig (och kletig) currykycklingbaguette. Tyvärr hann vi inte träffas så länge. Men satt en stund på en bänk i parken, åt, snackade och hade mysigt. Sen skulle de till sina respektive igen (jobb alltså). Men jag lullade omkring lite i stan ändå, solade och kollade på folk. Träffade ett par andra trevliga tjejer till kollegor som även de var inne i stan en liten runda. Träffade även elever vid ett par tillfällen och snackade lite med. Får ju inget betalt när jag träffar folk från jobbet ute på stan, men några kramar och kul snack varar ännu längre! Sen sprang jag på farsgubben och blev hembjuden på ett par goda mackor (trots att jag redan var mätt av baguetten), ett par snapsar och en grogg. På hans balkong, i lä för vinden, var det ännu varmare och somrigare. Termometern visade på 35 grader. Ganska lagom för mig (det är ju bara april)! Sen blev det att vila benen hemma ett tag innan jag tog en promenad på ett par timmar med en kompis.
Sen blev det TV, pommes och grillade revben. Kunskapskanalen som visade intressanta program. Först ett om den politiska turbulensen i dagens Sydafrika. Man slås ännu en gång av att det aldrig slår fel: så fort en befrielserörelse hamnar vid makten uppstår korruption. Men som ordförande Mao sa: "Det är rätt att göra uppror"! (Att han sen hade ihjäl alla som inte gjorde det enligt hans personliga nycker är en annan femma.) Sen var det ett avsnitt i serien om de kastlösa i Indien. Joginier är utövare av modern (nåja!) tempelprostitution. De väljs som barn ut åt de kastlösas gudinna Yelloma och ska som vuxna dansa på festivalerna. Samt prostitueras och utnyttjas av kåta äckelgubbar. En jogini som lyckats ta sig ur och arbetade för att även andra flickor ska kunna göra det intervjuades. Hon menade att det behövs stora sociala och politiska förändringar för de kastlösa. Vilkan man bara kan nicka medhållande åt. Slutligen såg jag ett skrämmande program om hur en svensk bruksort ännu på 70-talet var helt styrd av bolaget som dominerade, Cementa. För att få lov att starta en frisörsalong fick barberaren be disponenten om lov. Politikerna agerade bara som kuvade undersåtar. Sen gick det som i Wiehes "När bolaget kom till byn": efter bolaget var det bara ett hål i marken. Är det dit vi är på väg igen? Huga!
Nu dricker jag kaffe och har öppnat Ginza-paketet som kom idag! Mycket mumma för Martin! Och redan betalt! :
Candlemass - "Death Magic Doom" (CD + DVD)
Cult of Luna - "Live at The London Scala" (DVD)
Ozzy Osbourne - "Bark at the moon" (DVD)
Exodus - "Double live Dynamo" (DVD)
+ krya på dig-kort/DVD - "Braveheart" (DVD)
Sen blev det TV, pommes och grillade revben. Kunskapskanalen som visade intressanta program. Först ett om den politiska turbulensen i dagens Sydafrika. Man slås ännu en gång av att det aldrig slår fel: så fort en befrielserörelse hamnar vid makten uppstår korruption. Men som ordförande Mao sa: "Det är rätt att göra uppror"! (Att han sen hade ihjäl alla som inte gjorde det enligt hans personliga nycker är en annan femma.) Sen var det ett avsnitt i serien om de kastlösa i Indien. Joginier är utövare av modern (nåja!) tempelprostitution. De väljs som barn ut åt de kastlösas gudinna Yelloma och ska som vuxna dansa på festivalerna. Samt prostitueras och utnyttjas av kåta äckelgubbar. En jogini som lyckats ta sig ur och arbetade för att även andra flickor ska kunna göra det intervjuades. Hon menade att det behövs stora sociala och politiska förändringar för de kastlösa. Vilkan man bara kan nicka medhållande åt. Slutligen såg jag ett skrämmande program om hur en svensk bruksort ännu på 70-talet var helt styrd av bolaget som dominerade, Cementa. För att få lov att starta en frisörsalong fick barberaren be disponenten om lov. Politikerna agerade bara som kuvade undersåtar. Sen gick det som i Wiehes "När bolaget kom till byn": efter bolaget var det bara ett hål i marken. Är det dit vi är på väg igen? Huga!
Nu dricker jag kaffe och har öppnat Ginza-paketet som kom idag! Mycket mumma för Martin! Och redan betalt! :
Candlemass - "Death Magic Doom" (CD + DVD)
Cult of Luna - "Live at The London Scala" (DVD)
Ozzy Osbourne - "Bark at the moon" (DVD)
Exodus - "Double live Dynamo" (DVD)
+ krya på dig-kort/DVD - "Braveheart" (DVD)
fredag 24 april 2009
Dörren till min toa är öppen, och jag ligger naken i badet!
Japp! Nu kan alla kommentera min blogg, även icke-medlemmar!
* Jag kanske sitter och skiter också! Men ni är välkomna! *
* Jag kanske sitter och skiter också! Men ni är välkomna! *
Nattamys med fisk och fransk film
Vid midnatt bullade jag upp en tallrik med stekt sill, inlagd sill, en massa inlagd lök, rökt ål och ett kokt ägg. Har till en tallrik imorgon också. Fisk är verkligen en gåva från gudarna (men det tycker nog inte de att människorna är). Fick det av farsan i söndags efter att han bjudit på middag bestående av varmlökt lax. Tror faktiskt inte att jag behöver några omega 3-tillskott, hehe. I synnerhet inte som jag haft ma(c)krill i tomatsås på mackorna. =P
Jag kollade på "Flandern -i krigets skugga" samtidigt. Filmen var ganska intetsägande, men jag älskar fransk film och det lugna tempo som grodätarna är så geniala på. Även om det var en krigsfilm (fattade inte riktigt vilket krig, antar att det var det i Algeriet) så blev det inte stressande och samtidigt långtråkigt som i "vanliga" krigsfilmer (det var dock ett drama, min favoritgenre tillsammans med komedier). Jag är svag som satan för franska kvinnliga skådisar som är de vackraste och sexigaste som finns, allt från Bardots dagar. Nu fick jag en ny förälskelse/åtråobjekt: Adelaide Leroux! Hon var ju inte lite lik en ung Emmanuelle Beart *slurp*! Hittar dock inte fler filmer som Leroux medverkar i. Men det hoppas jag kommer!
Jag kollade på "Flandern -i krigets skugga" samtidigt. Filmen var ganska intetsägande, men jag älskar fransk film och det lugna tempo som grodätarna är så geniala på. Även om det var en krigsfilm (fattade inte riktigt vilket krig, antar att det var det i Algeriet) så blev det inte stressande och samtidigt långtråkigt som i "vanliga" krigsfilmer (det var dock ett drama, min favoritgenre tillsammans med komedier). Jag är svag som satan för franska kvinnliga skådisar som är de vackraste och sexigaste som finns, allt från Bardots dagar. Nu fick jag en ny förälskelse/åtråobjekt: Adelaide Leroux! Hon var ju inte lite lik en ung Emmanuelle Beart *slurp*! Hittar dock inte fler filmer som Leroux medverkar i. Men det hoppas jag kommer!
Mitt kungarike där jag bor
Jag sitter och skriver detta hemma i ettan. Några meter från mitt arsle börjar Näsby fält, ett naturreservat som är en del av eko-muséet och Kristianstad vattenrike. Ni tycker kanske att jag tjatar till leda om mina promenader där. Men jag ska slänga upp några bilder jag har hittat därifrån så förstår ni kanske min lyrik. Och varför jag inte vill flytta ifrån Kristianstads mest ökända bostadsområde. Bara ikväll hittade jag en ny trevlig plats, en udde vid Araslövsjön med underbar utsikt och perfekt att kunna sitta och bara mysa. Några minuters gångväg hemifrån. Perfekt ställe vid sjökanten att dricka bärs, hångla med en brud eller bara sitta och titta på horisonten som Snusmumriken. Ikväll var där bara jag, en kompis, ett rådjur och en ensam fladdermus. När jag strövar/softar omkring där själv känns det som att det bara är mitt eget kungarike.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
