In league with Santa

I´m in league with Santa
Obey his commands
With the goat of Gävle
Sitting at his left hand

Aaaaargggghhh....!!!!!!! Har MUSIKABSTINENS!!!!! Vill höra VENOM och HASSE ANDERSSON!!!!!! Dessutom är TRIPTYKON klara för Graspop! Kom igen, Sweden Rock! Ge oss den ondaste julklappen! Vi har INTE varit snälla!

Näväl! Har nyss slängt på mig en skön bomullsskjorta efter ett härligt julbad! Nu ska jag handla öl, cider och tilltugg inför kvällens uppesittarkväll (med Triptykon i lurarna)! Och slå in min enda julklapp! ;-p

Caligulas julevangelium (i åminnelse av Lemmybarnets födelsedag)

Ett ankhuvud sticker upp ur snön i trädgården utanför fönstret. Ser roligt ut. Hoppas det inte är den vi ska äta till jul. Fast det blir nog ingen gräsand. Ännu mindre snöripa. Som pålägg idag har jag haft häst, ko och gris. Nästan hela bondgården.

Faktiskt har jag inte gjort annat än ätit sen jag kom till Olofström. Först var jag bara tvungen att prova mammas nystekta köttbullar. Inga små kulor utan rejäla bullar pur köttfärs. De bästa som finns!

Chili con carne igår. Hoppas verkligen att snön inte sätter käppar i släden för uppesittarkvällen med syskonen ikväll. Med tacos. Mycket tex-mex i juletid således. Feliz Navidad!

Mumsade även kycklingrester igår. Och en himla massa godis, inklusive uråldriga julgotter som paranötter och skumtomtar. Här ska svullas. Och svällas. Sen får det väl bli raska tag på gymmet i januari. Men det är där och då. Nu är här och nu. Ho Ho Hoa Hoa!

En anka i trädgården som sagt. Men inga småfåglar. De "juliga" fåglarna som domherrar och talgoxar (blåmesarna lär häcka i Rosenbad) lyser med sin fräcka frånvaro. Vaffö då då? För att julbordet inte kommit ut. Mat kastas ut av min ömma moder och ankan och räven raskar gärna genom den djupa snön. Djur är som vi. De tänker bara på mat. Inte alls på att det viktigaste är känslan av gemenskap och fröjd.

Och handen på hjärtat: barna gillar bara julen för julklapparna (och det lilla julgodis som inte är äckligt). Resten tycker de är krystat och tråkigt i väntan på tomten och att få leka med klapparna. Man var själv likadan och har inget att förebrå dem. Mys till ordentligt en vanlig jävla tisdag i mars istället. Det är då det verkligen behövs i hopplösheten.

Därmed verkligen inte sagt att vi inte ska fira och mysa även nu. Så det förslår. Eller bara är stämningsfullt och mysig julefrid i signad juletid.

Vi minns vår barndoms jular med varm nostalgi. När skulle vi få första julklappen? Kanske redan på morgonen i strumpan? Nu låter jag som Eric Cartman, men så var/är det ju. Den spända förväntan inför knackandet på dörren och Finns här några snälla barn?!

Samma förväntan man har nu som "vuxen" i samband med Sweden Rocks bandsläpp. Och i förmiddags knackade tomten igen: Vitsnok och Coverdale som en julklapp denna vita jul då snön täcker dalen! Så gissade man äntligen rätt! Gästartister? Bernie och Micky? I så fall är det verkligen coolt!

Så ha inte dåligt samvete om ni glömmer att läsa om kejsar Augustus och skattskrivningen. Uppskatta det lilla istället. Eller storslagna. Gör ingen extrem åtskillnad mellan sinnlighet och andlighet. I juletid ska vi bli som barn på nytt och bejaka Frosseri och Girighet. Det vore dödssynd annars. Extrem girighet hos de som äger ett varuhus tar vi itu med efter helgerna. När vi glada och stinna hämtat nya krafter.

Amen

* * * ♥ Från oss alla till er alla - en synnerligen fröjdefull jul med mycket supa, slåss och knulla. ♥ * * *
(Visst nej, det var midsommar! Skillnader på högtider och högtider ändå... lyckligtvis! Å andra sidan firas ju julafton i åminnelse av Lemmy-barnets födelsedag! Han blir 65, gossebarnet! Men jag hoppas att han inte tar pension utan kommer till Norje i sommar som nästa julklapp från Sweden Rock!)

Min Drömflicka ♥

Snygg häck! Lång och mörk/lång och blond! Stolt hållning! Snygga kläder!

Så ser en normal svensk tjejs bild av en kille ut. När hon ska beskriva en kille (eller för den delen tjej) hon har mött blir det kläderna och kroppen.

När jag träffat en tjej minns jag aldrig klädseln. Och hänger inte upp mig på kroppsbyggnaden. Ändå finns det en slags myt om att killar är ytliga och tjejer riktar in sig på känslor.

När jag ska beskriva min drömtjej handlar det inte om storleken på arslet. Ännu mindre kläder. Det handlar om själsegenskaper. Hon måste vara glad (ety bitchiga brudar är anledningen till att inte skaffa brud)! Hon måste vara kramig och pussig (ety jag är kramig och pussig!) Hon måste vara villig (ety gissa!)! Hon måste älska musik och litteratur (ety jag är sån)! Hon måste ha en positiv inställning till livet (ety... gissa!).

Den typen av drömbeskrivningar hör man aldrig från tjejer. Ty de är så förbannat ytliga.

Det jag tänder på hos tjejer är ögonen. Som ju är själens spegel. På leenden.

Hon behöver inte vara rädd för att vara "tjock" och "liten". Jag är själv liten och älskar tuttar och runda pussgoa kinder. Hon får gärna ha långt hår som avslutas långt ut i skogen. Jag älskar långt hår....

Men framför allt måste hon vara glad! Och älska livet! Annars förpestar hon mitt!

Här och nu (om den ökända hästen från Troja)

Sossen Daniel Suhonen skräder inte på orden i samband med att det uppdagats att höga sossar blivit påkomna med att ha sålt sin och arbetarrörelsens själ åt Svenskt Näringsliv. Med tanke på att de siktade in sig på att missa regeringschansen handlar det om rent högförräderi:

För den som tar del av Primes hemliga projektplan faller mycket av det sista halvårets politiska skeenden på plats: Högersossar gör gemensam sak med näringslivet, förenade av intresset att avradikalisera arbetarrörelsen. Högersossarna har inte blivit köpta av näringslivet i den meningen att de har anpassat sina åsikter till kapitalet – de är marknadsliberaler i själ och hjärta – men de har sålt sina tjänster och dragit med andra. Tack vare att Prime ger dem en plattform och lön, som gör att de på arbetstid kan bedriva opinionsarbete, fick de både tid och tyngd att ta sig in på DN Debatt, Newsmill och till tv-sofforna.

Sossarna har ju samarbetat med kapitalet sedan Saltsjöbadsavtalet, kan man invända. Men Primeskandalen, för det är en skandal, blir ett allvarligt fall av politisk korruption då näringslivet inte nöjer sig med att ha den ekonomiska, mediala och politiska makten. De vill styra S även inifrån, och de gör det genom att avlöna och profilera några av dem utvalda partigängare och politruker.

Hemlighetsmakeriet och omfattningen visar betydelsen av projektet men också vilka enorma resurser Svenskt näringsliv besitter: Fem heltidsanställda pr-konsulter har opererat med S-partinålen som vapen med inriktning på valet 2014. Prime har också kartlagt motståndare i Socialdemokraterna på individ- och organisationsnivå och pekat ut dem som hotbilder mot näringslivets intressen. Genom Prime har en fraktion inom socialdemokratin låtit sig sponsras av den kraft som står på den andra sidan i den grundläggande konflikten mellan arbete och kapital – den som en gång bildade det socialdemokratiska partiet. Syftet har varit att ändra den ideologiska balansen i partiet. Prime bidrog till att försvaga de rödgröna, då de skjutit in sig på kärnfrågor som var konfliktpunkter mellan de tre partierna.

Inget nytt under solen. På det glada (nåja) 90-talet presenterade sosseregeringen "krispaket" på "krispaket". Svenska Arbetsgivareföreningens ordförande Ulf Laurin ringde upp finansminister Kjell-Olof Feldt som i glatt samförstånd med statsminister Ingvar Carlsson sänkte arbetsgivaravgifterna och höjde hyror och moms för vanligt folk. De åsiktsregistrerade mig för att jag ville uppnå sossarnas programmål: socialism, demokrati och ökad jämlikhet.

Sosseregeringen gjorde Sveriges största privata storföretag, Volvo, till ett skattefrälse. Det som är bra för Volvo är bra för Sverige (idag: Det som är bra för Volvo är bra för Kinas Kommunistiska Parti). Skattepengar finansierade Volvos fabriker i Uddevalla (efter det nerlagda folkägda varvet) och Kalmar. Dessa lades ganska snart ner av de otacksamma kapitalisterna. Men vi skattebetalare "bjöd" på Scan Link och motorväg åt direktör Gyllenhammar.

I Ernst Wigforss "efterkrigsprogram", som anses som oerhört radikalt, skulle Sveriges keynistiska välfärdsbygge bygga på pengar från näringslivet. Som fick mer pengar mot att löneanspråken ströps då arbetstempot och utsvettningen ökade inom industrin på 50-talet. Kalla kriget rasade i "neutrala" Sverige. Inrikespolitiskt svartlistades kommunistiska arbetare. Utrikespolitiskt smygförhandlade Sverige med USA och CIA.

Mona Sahlin gjorde den svenska historiens mest fiaskoartade sorti med att efterlysa en politik mer höger än Reinfeldt. Hej då!

Lars Ohly skyller ifrån sig på sossarna. Trots att han satt världsrekord i eftergifter och svikna ideal. Han lär bli avsatt. Och Vänsterpartiet hamna utanför riksdagen (tillsammans med Kristdemokraterna) om fyra år. Hej då!

Jag gråter när jag skriver detta! Jag vill ju ha det röda och det gröna (Miljöpartiet är opålitliga borgare)! Jag vågar inte uttala ord som "förrädare" och "ynkryggar" i vårt mesiga samhällsklimat utan vilja till ett mål! Jag bara skakar! Och det beror inte på "extremkylan" där ute nånstans!

En trojansk häst i arbetarrörelsen

Vi får kanske aldrig mer ett vänsteralternativ som parti. Vi måste börja tänka om, tänka rätt. Politiker är låsta. Opinionsbildare är fria. Låt oss glömma det där om "fyra år till". Det är här och nu vi kan påverka.

Sippa barnböcker - om kapitalistisk stalinism

Jag har som ni säkert märkt en fäbless för barnböcker. Nyligen skrev jag om Kalle Linds Proggiga barnböcker som årets måste-bok. Tidigare i år skrev jag om debatten kring censurerade svenska barnböcker.

Japp, censurerade. Jag vet inte hur hårda de var i DDR. Kanske tilläts enbart John Blund? Å andra sidan rasar ju en debatt just nu om regeringen ska förhandsgranska public service-TV eller inte. Politiskt styrd media samtidigt som Vitryssland vittnar om nytt valfusk. Går detta igenom är Sverige fan i mig den sista Sovjetstaten. Om inte värre.

Nu handlar det dock inte om kommunistisk censur utan om kapitalistisk. Förlagen släpper (såklart) bara igenom sånt som är kommersiellt gångbart. Vi lever ju ni ett flexibelt samhälle. Där mamma och pappa eller annan vårdnadstagare ska ställa upp och jobba när som helst. Då ska Lillan och Lillen kunna läsa sin egen godnattsaga. Och somna gott. Utan frågor till sagoberättaren. Oförargligt gullepluttigt nonsens. Feelgood för födda små förlorare. Nymoralism. Ren jävla barnmisshandel.

Barnens Bokklubb riktar berättigad kritik:
– Marknadsavdelningarna verkar bestämma allt. Och de unga redaktörerna är så politiskt korrekta. Jag fick inte ens skriva att gubbar satt och rökte på kafé i Milano i Ludde gör en Zlatan, sa exempelvis Viveca Lärn i artikeln.


Jag är övertygad om att man kan och ska prata med barn om i princip allt, säger kulturskribenten Pia Huss som skrev artikeln.

Hon fick – och får fortfarande – enormt mycket reaktioner på det hon skrev. Och hon blev förskräckt över hur många som verkade tycka att det svåra och fula inte hör hemma i böcker för barn.
– Kärnfrågan i diskussionen är för mig att barnkulturen och barnböckerna inte ska förfegas och/eller börja användas som pedagogiska exempel i försök att forma sina läsare.

En av de som hördes i debatten var författaren Ulf Stark, nu aktuell med boken Tyra och storgrubblaren. ”Präktifiering” kallar han det som han anser håller på att hända i litteraturen:
– Bort med det opassande, det som kan störa, reta och leda till returer! Ut med det skrämmande, det som kan oroa, det som måste förklaras. Böckerna ska inte väcka besvärliga känslor. De ska vara varma och mjuka – och korta – så att barnen somnar snabbt och lugnt om kvällen.

Ulf Stark tror att det finns flera orsaker till utvecklingen. Dels pekar han på en växande moralism, dels på att småbarnsföräldrar får allt mindre tid över.
– De överlåter läsandet till barnen själva allt tidigare, och då blir böckerna ett slags ställföreträdande föräldrar. För förlagens del handlar det om ökad populism, som följd av en ökad press att göra vinst på varje bok. Så siktar man på det som man tror att marknaden efterfrågar: dels det pedagogiska, dels det ofarligt spännande och småroliga, säger han.

Författaren Gunilla Bergström, aktuell med boken Alfons med styrke-säcken, håller med. Hon känner igen problematiken även om hon själv aldrig har drabbats. Hon är så gammal och välkänd att ingen vill knorra med henne, säger hon och skrattar.
– Hela samhällsklimatet har blivit så tveeggat. Man ska dels vara jättemodern och radikal, dels moralistisk och skydda sina barn.

I hennes böcker om Alfons har pappan alltid rökt pipa, och inte slutat trots att hon har fått kritik för det.
– Att röka står för mig för mänsklig svaghet. Människor har sina laster, och jag vill vara ärlig med barnen, säger hon.

Hujedamej! Men som Alfons-mamma säger:

– Var inte så rädda! Ibland är böcker dåliga, ibland är böcker bra. Barn kan sålla, så lita på dina ungar. Vi måste lita på att de faktiskt har eget omdöme.


Unghögern har i decennier gnällt över hur Staffan Westerberg och "tjeckiska dockfilmer" (en mer korkat fördomsfull än kulturpsykologiskt riktad kritik) "traumatiserat" dem. Pekpinnarna har styrt. Barnens rätt till sin fantasi har politiserats. Och blivit tråkig, enögd och stelbent. Dumma, knäppa och onda socialister. Kom nu då? Vaddå? Barnprogram från VPK!

Borgarregeringens kulturpolitik har från första dagen varit kulturskymning. En bok för alla har lustmördats. Fri entré på museer har avskaffats. Bibliotek privatiseras eller "kundanpassas" så att USA är mer progressivt i folkbildningstanken.

Jag saknar inte det kalla kriget, stalinismen och det egentligen smygfascistiska 70-talet. Men jag kan känna en viss nostalgi över Staffan Westerberg i en tid vilse i pannkakan. Och över John Blund i barnpropagandafilmerna för de nygrundade östtysk-svensk-sossiga sovstäderna. God natt!

Barnens Bokklubb - Vad får en barnbok innehålla?

Lillpotäten

En midvinterlegend - Pissöl & Kissänglar

Det brukar faktiskt vara lite folk vid Lingenäset (Näsby fält) på sommaren. Ett par veckor. Säsongsbetonat och förutsägbart. Ungdomar som grillar. Dricker öl och skräpar ner. Pest och patrask som man vill midvinterblota till asar och asynjor. Och till vanerna för vanhelgandet av vår/min vackra natur.

Idag fanns där inte en käft! Ingen sluskig slyngel som drack öl! Jo, en - jag! Folköl som bokstavligt talat var iskall! Jag var livrädd att frysa fast med tungan i burken!

Pissöl gör att man måste pissa. Jag skapade små kissänglar. Vackert, va?

Julklappar från Sweden Rock - en oralsextråd

Rob Zombie är ett bra bandsläpp. För många bra band leder till krockar och inkräktar på partytiden då man vill krama och pussa flickor och förbränna hjärnceller. Jag har inget emot "alternativ industri"-musik. Nästa planerade konsert för mig är slovenska Laibach i Malmö i mars. Ett band jag missat flera gånger i just den stan. Men icke nu. De förstnämnda däremot.

The Cult gillade jag på 80-talet när de lirade punk. När de nådde sina höjder med tjejhårdrock på 90-talet dalade mitt intresse och dog.

Två bandsläpp kvar innan jul. Jag slår vad om att Whitesnake presenteras vid midnatt. Den som sätter emot kommer jag att skänka oralsex på självaste julafton. Eller på Sweden Rock. Spit it out if you don´t like it!