Bara tre dygn kvar tills Ewa Nilsson och jag åter gör två föreställningar med poesi och musik: Stjärnbarn i dikt och ton!
Vänsterpartiets lokal i Kristianstad på fredag kväll! Vänsterpartiets lokal i Karlshamn på lördag kväll! Fri entré och alla är välkomna! Möjlighet finns att köpa ett signerat ex av min diktsamling Stjärnbarn. Dikter & drömmar! Hjärtligt välkomna till musikaliskt och poetiskt mys i höstkvällen!
♥ Kärlek & Poesi!!! ♥
Jag blev väldigt nedslagen i veckan av att följa sju timmar budgetdebatt. Det jobbiga var inte själva budgeten utan responsen i media. Och hos oppositionspolitikerna där alla, inklusive SD, lät likadana. Det var bara negativitet. Att "80% får lägre disponibel inkomst" o.s.v. Själv hörde jag detta:
Mammografi ska vara gratis för att bröstcancer ska upptäckas i tid. Tandvård ska vara gratis upp till 23 år för att unga, som ofta har begränsad ekonomi, ska fortsätta att gå till tandläkaren. Medicin och glasögon ska vara gratis för barn. Underhållsbidraget ska ökas för kvinnors och barns skull. Pensionärer ska få skattesänkningar. Lärarlönerna ska öka med 3.000:-/mån. Skolbarn ska få bättre utomhusaktiviteter. Barn på sommarlovet ska kunna åka kostnadsfritt på aktiviteter. Miljarder ska skjutas till landstingen. Det ska satsas på Komvux för att ge människor gymnasiebehörighet och jobbchanser. A-kassan har höjts efter många, många år. Sjuka ska inte bli utförsäkrade. Fas 3 ska avskaffas. Det ska satsas på resurser mot psykisk ohälsa. Preventivmedel för unga ska vara gratis. Upprustningsstöd för hyresrätter ska införas. Avgiftsfria besök i öppenvården för alla över 85. Gratis entré på statliga museer. Och en massa annat....
Goda saker som kan vara till otrolig glädje och nytta för de människor jag själv har i min närhet (och ibland även mig själv). De sparsmakade skattehöjningar det är tal om drabbar bokstavligt talat ingen fattig. Ingen rik heller för den delen. Det handlar egentligen bara om plåster på de blödande sår i välfärden som åtta år av skattesänkningar skapat. Som bidrag åt de redan rika (betydligt värre än kungahusets apanage). Långt över hundra miljarder. Här finns otroligt mycket att hämta igen.
När bortskämda höginkomsttagare inte känner tacksamhet för vad de fått utan förfasas över att man för en gångs skull gynnar de som har det svårast: kvinnor, barn, sjuka, arbetslösa, pensionärer etc. kan mitt högkänsliga hjärta inte undgå att drabbas av moralisk indignation. Och när denna, mestadels manliga vita, elit med såväl ekonomiskt, politiskt och socialt kapital efter ett Alliansstyre, där inkomstgapet mellan män och kvinnor ökat med 50%, har mage att skrattretande hävda att det är en "ojämställd budget" då den "i första hand drabbar män" passeras en anständighetsgräns. Jag skäms inte över moralpredikningar utan domderar tvärtom som en rasande domedags-präst i en gammaldags predikstol:
"Ynkedom! Fy f-n säger jag! Skäms!!!"
Men det är folket som är, bygger och äger landet! Och jag hoppas och vill gärna tro att nästa budget kommer att bli radikal och omfördelande på allvar! "Prisa Gud!" för att citera en välbekant scen i Robin Hood!
Amen/Upp till kamp!!!
När Dagen och Natten är lika långa och den mörka tiden stundar önskar jag Er alla balans och harmoni mellan det ljusa och det mörka i Livet! Jag önskar att all Kärlek som Ni sått ger riklig skörd! Jag tror att Kärleken är den största skapande kraften! Det är ingen klyscha! Det är en känsla! En uppenbarelse! Högre än själva förståndet! Låt Kärleken flöda!
♥ ♥ ♥ God Höstdagjämning! Blessed Be! ♥ ♥ ♥
Funderar mycket kring livet och försöker att inte vara rädd för känsliga ämnen. Som känslor. Varför har jag ingen flickvän? Jag har ju ett jättestort behov av kärlek, närhet och ömhet?
Jag har en "skada" sen min ungdom. Jag tar helt enkelt för givet att ingen kan bli kär i mig. Så när det händer förstår jag inte det. Jag är väldigt intuitiv men just här har jag en blind fläck. Jag kan inte läsa signaler och missar lägen. Sen är det försent...
Sen är vänskap det absolut viktigaste för mig. Den högsta formen av kärlek. En vän "äger" man inte. Man försöker inte förtrycka, förnedra och dominera. Man blir inte avundsjuk om en vän råkar lyckas bättre. Istället åker man med i gemensamt triumftåg. Jag har fått bilden av "kärleksförhållanden" som jag sett att det handlar om osäkerhet och kontroll över en annan människa. Sånt tycker jag bara är otäckt och obehagligt. Jag har ett stort behov av frihet och trygghet. Förståelse och respekt. Om jag har en flickvän vill jag att hon ska vara min allra bästa vän. Vänskap är för mig så stort och vackert att jag inte vill förlora det. Och det har hänt. Jag har regelbundet genom åren fått känslor för kvinnliga vänner. Och det har hänt att jag här förlorat både vänskapen och kärleken: "jag vill inte att vi ses". Och då vågar jag inte ta risken även om jag är dum mot mig själv...
Sen är jag "högkänslig" och upplever känslor så starkt. Jag vet inte riktigt när jag är kär eller bara tycker om någon lite extra? Ett leende så kan jag vingla omkring snurrig och yr och drömma...
Jag läser ofta om "attraktion". Men vad är det? Jag är väldigt sexuell. Har ett starkt libido och är väldigt viril. Ingen skillnad från när jag var arton. Men jag känner så mycket själslig attraktion. Jag vill ligga och kela med någons själ. Att gränsen mellan kropp och själ löses upp. Skratta och prata. Finnas. Så som barn brukar göra. Det där "naturliga"...
Ibland måste jag göra saker jag tycker är jobbigt. Möta Katla. Vägra vara en "liten lort". Gå ensam till chefen och kräva högre lön. Ta fighten med myndigheter. Jag har ju som mål att krossa både kapitalismen och patriarkatet. Månghundraåriga och mångtusenåriga strukturer. Jag vet ju teoretiskt så jävla mycket. Men när det kommer till kärleken är jag bara rädd och liten....
Fri entré på statliga museer. Man tackar och bockar. Genast kommer man att få mer behållning av sina Stockholmsbesök (och förhoppningsvis i fler städer). Det allra första Alliansen gjorde när de fick makten 2006 var att ta bort den fria entrén. Och ta bort stödet till En bok för alla. Det var jävligt förbannat viktigt för dem. Tänk om "vanliga" barnfamiljer slinker in på ett museum bara för att de kan? Tänk om LO-medlemmar läser kvalitetslitteratur? Det är ingen konspirationsteori. Alliansen var själva öppna med sin kultursyn. Kulturen ska vara kommersiell och generera ekonomisk vinst. Det är därför högern avskyr kulturpolitiken: den utgör en hotfull tanke. Mot de heliga marknadskrafterna. Att kulturen kan ha ett egenvärde i sig. Som får kosta. Då det handlar om
värden som är högre än pengar. Men så är det med kulturen. Så är det med människor. Även gamla människor som lämnas ensamma i åldringsvården på grund av "besparingar". Nej, jag vill ha ett annat samhälle. Jag vill ha ett annat tänk. Att vi har råd med social trygghet åt alla. Att tusen blommor ska få blomma och konsten, musiken och poesin få vingar. Ty den bor i oss alla. Fram för fler aktivitetshus med ungdomar som skapar dödsmetall och arabisk hiphop! Mer stöd åt den gamla trashanks-poeten med rullator! Låt alla blomma! Kan vi rädda bankerna kan vi gödsla kulturen! Nästa gång jag besöker ett museum i Stockholm hoppas jag att det är fullt av pissnödiga ungar och förbluffade föräldrar!!!! (Bilden är från Livrustkammaren - ett av de museer som är tänkta som gratis att besöka!)
Denna vaknatt för 95 år sedan gick Dan Andersson bort. 32 år gammal i cyanidförgiftning. Rock´n roll-döden gjorde unga män odödliga redan då... Dan Andersson är min älsklingspoet. Det vackra målande språket. Naturromantiken. Mystiken och "Finnmarks-buddhismen". Människoporträtten. Uslingarna och skogsråna. Spelmännen och drömmarna. Ensamheten och kärlekslängtan. Rytmen och melodin i dikterna... Dikten nedan är bland det vackraste jag läst. Många av er har sjungit den. För övrigt lär det vara en av de få dikter som Dan Andersson själv tonsatte. Jag är själv en drömmare och sökare. Jag finner själv inspiration av naturen. Jag faller inte för människoskildringar utan socialt patos. Jag gör det som är fult och förbjudet idag - skriver på rimmad vers. Som lockat till minst 75 vackra tonsättningar. Jag säger inte att Dan Andersson är min själsfrände. Jag läser Göran Greiders bok Det gångna är som en dröm och det närvarande förstår jag icke om honom och skönjer det mänskliga hos denna odödliga legend. Varje konstnär måste få ha sin persona. Sin aura och gloria. Sin legendstatus. Dan Andersson är min älsklingspoet. Den sorgsna vinden blåser upp till orkan. En diktare och drömmare är död - våra stop vi höja, kamrat! (Tavla av © Markus Andersson/BUS)
Fallskärms-Fredrik Reinfeldt är nog jättesur för att jag helt plötsligt som Fas 3-are får 80 kronor mer om dagen. Det innebär att jag vissa månader har råd med ett resekort. Detta minskar ju enligt Arbetslinjen mitt "incitament för att skaffa jobb". Själv känner jag en viss lättnad över att då och då slippa gå och lägga mig med en oro över att få ett samtal om ett vikariat eller en jobbintervju. Och tvingas säga nej då jag inte haft råd att ta mig till närmsta grannkommun. Min högsta önskan är självfallet jobb, inkomst och all frihet, trygghet och självrespekt det för med sig. Jag personligen känner just nu av skillnaden mellan vår nuvarande regering och vår förra. Min personliga revansch är att öka mina jobbchanser med ett föraktfullt men bittert leende åt en mörkblå regering vars fundament enbart gick ut på att råna de som inget har och ge åt de som redan har för mycket. Segla gott i din fallskärm Fredrik. See you in the sky...!
Tänker lite kring lycka...
Tänker att lycka kan vara känslan av gemenskap och ett sammanhang. Att bli sedd och uppskattad för den man är. Att få ett äkta leende. Att leka med ett barn. Att bli kär. Att finna vårens första blåsippa i backen efter långa vintern. Att bada naken ensam i skogen. Att dansa naken under stjärnorna. Känslan av att det går uppåt och framåt och att vägen är målet. Att släppa taget och sluta sträva. Att rycka bort slöjan för ögonen och se att det vackra finns redan där. Att känna tacksamhet. Den högsta formen av lycka är kanske att göra någon annan lycklig?
Det känns som att lyckan finns latent i hjärtat. Och kan släppas lös när man minst anar. Jag tror inte att lyckan är en vinst i ett lotteri. Jag tror att lyckan är något man erövrar. Inte något man kan eller ens vill köpa för pengar. Och den tanken gör mig ganska lycklig....
