Hultsfredsfestivalen tycks gå i graven. En epok är över. Men det blir ju så, rockfestivalerna ploppar upp som svampar i marker man minst anar det. Myrmarken i Emil-bygden gjorde istället succé förra helgen med Sonisphere. Var själv inte där, men en grym setlist med Metallica som gör att jag verkligen längtar efter Forum-spelningen på måndag!
Men man minns Hultan med ordentlig nostalgi. Och man har sett riktiga höjdarband där: Nick Cave and The Bad Seeds, Black Sabbath med Ozzy (som jag blev tvungen att lämna Paradise Lost för)... 1999 propsade syrran på att gifta sig mitt under festivalen och jag och brorsan fick vara så goda att köra hem en vända. Jag körde och slutade festa mitt under Manic Street Preachers spelning kvällen innan. La mig i gräset och njöt av musiken. Jag försökte sova på natten och offrade smärtsamt nog Chemical Brothers. Men att först slänga sig i morsans badkar och byta till rena kläder och sen frossa på en god planka (eller vad vi nu åt; skabbigt festivalkäk var det inte!) fräschade upp! Sen körde vi i 150 upp och hann precis med en sup innan Garmarna med sagoväsnet Emma Härdelin gick på. Direkt efter började en av de bästa konserter jag varit på: Joe Strummer and The Mescaleros! The Clash-örhängen som "Straight to hell" gav en gråten i halsen!
Jag glömmer aldrig när Electric Banana Band lirade där: 25.000 pers i publiken och den dittills största konsert jag varit på (!)! Det var geggigt som fan och vi stod längst fram och röjde som djur. Snart var vi nergeggade och kunde lika gärna geggamoja ner varandra rejält. Z-TV var där och filmade (vi var med i TV sen) och brorsan drog ner brallorna och tryckte upp röven mot deras kamera (det blev dock bortklippt). När Manson lirade var jag ensam på campingen. Därinne var det för mycket folk för att kunna se. Absolut ingen skada för min del, jag har haft mer behållning av röjiga svenska band som Bob Hund och Wilmer X!
Jag var på väg mot scenen för att se Hole-spelningen där tjejen blev ihjältrampad. Men lämnade själv fältet för trängselns skull. Vill inte offra mitt liv för att knarkhäxan Courtney Love visar pattarna. Då hade jag mer behållning av att vinka till Nina Persson på The Cardigans-spelningen innan!
Sista året jag var där var 2000. Av en tillfällighet blev jag boende i ett militärtält med nio tjejer från Örebro. Blev lite smyg-mys-pys på nätterna med den ena av dem. En orgasm sista natten trots krökandet och att vi inte var ensamma får kännas som en symbolisk avslutning för min del på den festivalen!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jävlar vad det dyker upp minnen efterhand! Som när vi bodde tältgranne med Timo Räisänen och hans kompis och Timo klottrade ner hela min kropp med tips på skådespelerskor, böcker, musik och filmer!
Åh ja, Timo var en rolig tältgranne! Fast lite fult av honom att sprätta upp våra andra grannars tält och vi fick skulden.
Andra konserter som varit magiska är Tiamat, Biohazard, Rage Against the Machine och Atari Teenage Riot. Chemical Brothers var skitbra även de.
Många minnen har jag också. Första året jag var där med Lennartsson 1996 var magiskt. Tyvärr missade jag det gudomliga året 1995 på grund av penningbrist. Fy fan vilken lineup det var det året!
En del sämre minnen har jag också och ett flertal minnesförluster. Har inte varit på Hultan sedan typ 2004 och har inte saknat det trots allt. Fast ibland har jag nog det ändå...
TIAMAT!!! Hur kunde man glömma den första och mest sagolika spelning man sett med dem? Längst fram med minst 50 stagedivare att sätta knytnäven i! Fan Daniel, tur att du och Lennart tog med mig även om Peace Love & Pitbulls spelade samtidigt! Såg inte hela Rage Against the Machine, har funnit deras storhet först efteråt. Men det var ett grymt drag!
Tänkte också på det med att de satte kniven i granntjejernas tält. Tänk om nån suttit i? Vi klottrade ju "bara", kanske inte så schysst det heller...
Skicka en kommentar