
Lyssnar på
Nynningen och smuttar på lördagens första glas vin. Märkligt band från musikrörelsen jag inte riktigt kan svara på om jag gillar eller inte. Både ock får jag la säga. Ibland skitbra och ibland skitdåliga. Simpel göteborgsk proletär ölhävar-rock med
Totta Näslund på sång möter flippig jobbig progg a la
Blå Tåget. Bluesrock och experimentellt. Keyboard. Körer i falsett. Och flipp som enbart är charmigt och kul. Enkla vardagstexter, samhällskritik och kryptiska krumelurer. Jag älskar den ojämna mixen. Några låtar är dock mästerverk. I synnerhet de signerade
Tomas Forssell (
Häjkån Bäjkån och
Grys farsa you know). Lagom proletärt och lagom intellektuellt. Tror det passar med billigt vitt vin istället för rött till detta. Åtminstone lördagens vinande val.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar