En vagabond. På vandring i livet. Så känner jag mig. När jag vandrar ut till mitt lilla paradis. Bland blommor. Maskrosor i fredlig samexistens med vitsippor. Små solar i det gröna. Sniglar och snäckor som färgglada karameller. Stock och sten. Svampar i april. Knoppande och utslagen grönska. Fågelsång. Påskharen skuttar förbi på ängen. Dagens vandring känns som en symfoni. Med ett långsamt och tungsint intro. Men tusen lättsamma toner får mig att lyftas fram i lätta steg. Tröttheten och vemodet är bortblåst med den ljumma vårvinden när trollens skog, nymfernas sjö och älvornas ängar åter övergår till förort och hyreshus. Och jag är uppspelt. Av vårens crescendo. Här är texten slut. Men om du vill får du gärna ta min hand och följa mig med på min vandring. Jag vill så gärna visa dig den. Den bär till Frihetens Rike. Till Lyckans Rike. Där varje vagabond får vara en kung eller drottning. I naturen är ingen blomma ett ogräs. Visst är det vackert?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar