Moment 22

Jag blev bestulen på min plånbok på tåget. Därmed mitt körkort. Min enda legitimationshandling. Så gick min mobil sönder. Och jag kan varken nås eller nå andra via telefon. Äsch. Känns mer sexigt att se möjligheter än att gräva ner sig. Jag har ansökt om nytt körkort som jag är mycket snyggare på. Dessutom skulle det ändå förnyas nästa år. Då jag haft mitt abonnemang på 3 i två år så hade jag ett erbjudande om att få en ny och fin i-Phone 5. Vinstlott med andra ord. Och både körkortet och i-Phonen ligger och väntar på mig på posten! Men det ska aldrig få vara helt utan krångel och krux. Jag har ingen annan legitimation. Och hur löser man ut en legitimation utan legitimation? Man ber en kompis att legitimera sig! Men nej då, polisen menade att det måste vara en av "blodsband". Lyckligtvis har jag en massa syskon. Så jag tar med bror min för att hämta ut körkortet. Men så enkelt kan det såklart inte vara. Avin måste enligt Transportstyrelsen ha varit sänd till ett bud (med blodsband). Så jag väntar på ett brev där jag nämner min kära systers namn och adress. Skickar tillbaka till Transportstyrelsen som skickar en avi till syrran. "Det kan ta ett par veckor". Nu kommer kruxet att jag måste hämta ut min mobil på posten senast måndag.... Äsch. Känns mer sexigt att se möjligheter än att gräva ner sig. Förr eller senare har jag både körkort och ny häftig telefon. Jag har ändå telefonskräck. Och jag kommunicerar med de flesta jag känner via Facebook. Och när jag behöver kontakta myndigheter kan jag alltid låna en kompis telefon. Men tanken på att någon kanske ringer om jobb utan att nå mig känns en aning besk.... Jag har inga anmärkningar på att kontrollerna är hårdare. Samhället är hårdare. Och kriminaliteten. Ingen jävel ska kunna hämta ut min legitimation utan att jag vet om det.... Javisst ja! Självfallet blev jag även av med mitt Mastercard när plånboken blev stulen. Lyckligtvis fungerade min mobil just då (pust!) så jag kunde spärra det. Och lyckligtvis kunde jag föra över pengar via Internetbanken till kompisar som plockade ut kontanter till mig (annars är risken att jag exempelvis missat min brors sagobröllop). Och lyckligtvis kunde en kompis legitimera mig så jag jag kunde lösa ut mitt nya bankkort.... Äsch. Känns mer sexigt att se möjligheter än att gräva ner sig. Jag tackar min lyckliga stjärna för Facebook och för mina syskon och vänner. Utan Er skulle inte ens svenska myndigheter med säkerhetstänk för den enskilde medborgaren kunna rädda mig.... TACK!!!!! ♥ ♥ ♥