Att ge, att få och att säga Förlåt

Har sjuk skräck för vita kuvert ("alla inkassobreven fyller år på mitt golv"). Så får man dels en utbetalning, dels en ursäkt för felaktig faktura.

Se där, fordringsägare och långnästa myndighetspersoner. Det är väl fint att kunna ge någon gång istället för att få? Och det kändes väl skönt att säga förlåt?

Muahahaha! ;-p

Ett Anständigt Liv

Hemma-groove med Hawkwind efter trevlig Fantasi-fika med Steve och Anton och Kenta och Stoffe.

Ikväll tog vi varsin sak: Jag: tacopaj; Anton: bakad potatis, Steve: sedvanlig kycklingsallad. Sen bar det av till Helvete. D.v.s. Steves vindsvåning.

Igår såg vi första delen av Stefan Jarls Mods-trilogi: Dom kallar oss mods. Ikväll fortsatte vi med Ett anständigt liv. Kanske den hemskaste svenska film som har gjorts. Då det verkligen är levande människor som förstörts på detta, allt annat än anständiga, vis. Och dör enligt dominoeffekten. I ett Välfärds-Sverige som är lätt att romantisera i vår mörkblåa och iskalla högervinter. Stefan Jarl kommenterar med att det var ett folkmord som skedde: snutar och annars långnästa mydighetspersoner lät dessa unga människor dö på trottoarerna då det var lättare att röja undan lik... Ulf Dagebys musik fångar känslan på ett starkt sätt. Mest gripande är såklart Kentas och Stoffes egna sorgliga sånger.

Själva mumsade vi neg... Delicato-bollar och annat godis, drack kaffe och myste med levande ljus. Långt ifrån T-centralen, kåkar och kanyler i blodiga offentliga toaletter. Ett anständigt liv. Tycker jag allt. Eller ett Anton-Stevigt, hoho!

Watain - Sveriges Bon Jovi

Vi riktar ett stort grattis till Erik och grabbarna i Watain för att ha kammat hem sin Grammis!

Watain är Sveriges egna Bon Jovi - ett populärt liveband som går hem i stugorna!

Nu hoppas vi att populariteten ökar så att vi snart kan höra Sworn to the dark tillsammans med Living on a prayer och I kissed a girl and I liked it på gymmet.


Grattis till Grammis! Från hela svenska folket!

Pappa kom hem

I lördags tittade jag på den fina dokumentären Pappa kom hem. En roadmovie med Jack Vreeswijk och Stefan Sundström. Dessa båda hjältar beger sig med tåg till Tromsø i Nordnorge för att "leta" efter pappa Cornelis. Han var bosatt här på 80-talet som "ekonomisk flykting". Och spelade in en av sina sista skivor här: Mannen som älskade träd. Av och med norrbaggar. Kanske är det därför en av den svenska visskattens vackraste juveler är så bortglömd i Sverige? Underbara Babyland är t.o.m. skriven av en bagge. Men musikaliskt och textmässigt mer Cornelis än Cornelis. Jack och Stefan lyckas faktiskt träffa författaren uppe bland fjällen.

Jacks och Stefans kompisskap är charmigt att ta del av. Bägges intresse för Cornelis musik är högintressant. Men det mest intressanta är att ta del av Jacks bild av sin pappa. Han minns inte alls rummel och orgier med sprit och kvinnor: "Kanske skärpte han sig när jag var med?" Tvärtom minns han pappas beteende som väldigt "anständigt" och att: "man kan inte göra 42 skivor på 25 år om man är full hela tiden."

Jag fick en sjuklig längtan till Nordnorge när jag såg bilderna. De bästa semestrarna jag haft var när jag och farsan hyrde en hytte av farsans kompis Sigmund på en liten ö utanför Lofoten. Där vi pilkade torsk bland havsörnar och tumlare. Drack grogg och grillade val. Bland fjäll och fjordar. Den vackraste natur jag sett. Tyvärr dog Sigmund för ett tag sen. Därmed förlorades just det paradiset.

Bara ett par timmar efter filmen får jag beskedet att min egen pappa ligger inlagd här i Kristianstad. Hans magsmärtor beror på en tumör i tarmen. Igår fick jag veta att den spruckit och spridit sig till lungor och lever. Jag och storasyrran ska hälsa på honom imorgon. Då är han skönt nog hemma. Och har fått besök från Lund. Medicinmännen från Lund är proffs. De räddade livet på mig, Martin Lund, för några år sen när de i Kristianstad sa att det var kört. Fan om de inte skulle få även Kalle Lund att ropa Bingo! ett tag till!

"Jag vet inte hur sorgearbete går till", säger Jack i filmen. "Jag vet att det behövs men inte hur man gör." Jag upplever detsamma. Jag kunde inte sova och gick upp och skrev detta. Och satte på Mannen som älskade träd. Nu känns det lite mindre ont i magen.

HAWKWIND

Äntligen ett bandsläpp till Sweden Rock Festival som gjorde mig glad! Ett släpp jag "visste" skulle komma (då de exempelvis är klara för franska Hellfest helgen efter)!

Nu bokar ni Monster Magnet också, va?! Så att Dave Wyndorf kan upp och gästsjunga som sist det begav sig (2004)! Eller varför inte självaste Lemmy Kilmister på Silver Machine? För Motörhead är självfallet ett måste!

Bra, Sweden Rock! Då säger vi så! Godnatt!

AC! Släpper ni Scorpions till helgen nurå? DC!

(Fan! Vill ju ha space-disco nu! Jävla lägenhetsgrannar som inte kan visa hänsyn!)

Kalldusch och värme

Steve lockade med mig på kinabuffé igen. Jag kände mig inte riktigt upplagd för det. Men jag behövde det kanske mer än nånsin. Och gott var det.

Efteråt kollade vi på Dom kallar oss mods hos honom. Ingen direkt upplyftande film. Missbruk och social misär. Kenta somnar i en port med en starköl och en serieblaska. Stoffe tar piketsnuten hand om. Snipp, snapp, snut. Så var sagan slut.

Sen gick jag till badet och arombastade och bubbelbadade. Verkligen inte upplagd för det heller. Men det var skönt med en kalldusch efter värme.

I Steves fall var det snarare skönt med värme efter en kalldusch. Samma när Linn ringde mig nyss och peppade upp mig. Mina vänner kan i alla fall ingen ta ifrån mig! ♥

Gryningen min bödel

Skymningen är min förlösare. Gryningen min bödel. Om natten kommer drömmarna. Om dagen mardrömmen. Natten och mörkret döljer spökena. Dagen och ljuset uppenbarar dem. Om dagen är man hotad. Om natten är man trygg. Måndagar är inte värre än andra dagar. Alla dagar är samma.