Sökare....

Jag skriver poesi men jag vet inte några "sanningar". Jag skriver till och med kärleksdikter men vet inget om kärleken. Jag har bara kunskaper om avsaknad och längtan efter kärlek. Jag upplever bara och försöker förmedla det jag upplever. Jag kan varken måla konst eller skriva musik. Jag är ingen guru utan en sökare. Jag är ingen finare själ än någon annan. Varken mer eller mindre kärleksfull. Jag har inga svar. Jag söker svar....

"Hederskultur"

Det pågår en lika tragisk som viktig diskussion just nu. Den om backlashen för feminismen. Jag väljer att använda dessa västerländska importerade ord. Även för människor som kommer från ett annat väderstreck. I vårt avlånga land. På vårt jordiska klot som i globaliseringens tidevarv strävar efter den perfekta klotformen. Vilket Moder Jord gör helt rätt i. Jag har ikväll suttit och pratat med en nära bekant som är flykting i sitt eget land. I "Svenne-land". Jag bor i förorten. Här bor mest invandrare från andra länder. Hon bor på annat håll. Hon har inte bara flytt från sin psyko-stalker till pojkvän som förtryckt henne och tvingat henne i exil från en svensk småstad till en annan. Hon är "etnisk svensk". Men det räcker inte med att pojk"vännen" avtjänar sitt straff. Hans familj ser tjejen ifråga som en "hora". Därför vågar hon sig inte tillbaka till sin hemstad. Det handlar alltså om en "normal svensk hederskultur". Jag har sett så förbannat många andra liknande saker på lika jävligt nära håll. På så nära håll att jag inte går närmre. Kvinnojourerna har sett tusen gånger fler. Diskutera gärna "hedersrelaterat kvinnoförtryck". Låt inga komma undan. Inte "islamisterna med skägg" i betongförorten. Inte de "kristna sekulariserade svenskarna" i villaförorten. Jag har inte sett tillräckligt mycket. Åt helvete för lite. Men tillräckligt för att uttrycka mig: Det är nog!!! Amen!

Tankar kring Hagamannen

Jag kan förstå att folk reagerar på att Hagamannen släpptes fri. Man ska kunna gå trygg i en park när solen gått ner. Men jag gissar att han är både övervakad och avtrubbad (vilket sexualbrottslingar är). Själv lever jag i en ankdamm. Men jag ser och hör hela tiden hur nära och kära blir både psykiskt och fysiskt misshandlade och förtryckta av så kallade pojkvänner. Utsatta för regelbundna sexuella övergrepp. Det är strukturellt och drabbar personligt. Statistiskt är den farligaste platsen för en kvinna att befinna sig på i Sverige i sin äktenskapliga säng. Jag blir nästan paranoid men vill så gärna tro gott om alla. Och som privilegierad kommer jag själv undan. Jag vet inte vad det beror på. Men min intuition säger mig att det inte beror på att "feminismen gått för långt". Eller att ordet "hen" hotar och äventyrar "den sexuella spänningen mellan man och kvinna".... Men för all del - jag kan ha fel....

Tindrande stjärnbarn

Jag blir lika lycklig varje gång jag får fina ord om dikter i Stjärnbarn. Dikter & drömmar. Inte minst när någon nämner att hen blivit berörd av en dikt jag inte varit beredd på. Känns lite som att varje stjärna i boken får lov att tindra. Åtminstone för någon. Så borde det vara även för alla människobarn. Och jag vill gärna hoppas och tro att det är så. ♥

♥ Änglar och Hjärtan ♥

Jag blir själv ledsen av att göra andra ledsna. Men det mest glädjande med Stjärnbarn i poesi och ton var alla som berättade att de blev berörda och rent av brast i tårar. Fast jag såg och hörde ett och annat skratt också. Tack alla som kom och lyssnade på Ewa Nilsson och mig i Köping, Kristianstad och Hässleholm! Vi fick både ett hjärta och en skyddande ängel som presenter i olika delar av landet! De bär vi alltid med oss! Liksom alla fina ord! ♥ Kärlek & Poesi!!! ♥

En svensk tiger - aldrig!!!

Min vän Håkan Eklunds bild ovan tycker jag säger allt. Jag funderade på att skriva en dikt om rasismen och nyfascismen. Som brer ut sig. Som en cancer som inte upptäckts och bekämpats i tid. Något om en hydra med nio huvuden. Där man knappt kommer någon vart hur många man än lyckas hugga av. Svärd. Strålbehandling. Cancer. "Celldelning utan kontroll". Fast jag skiter i det. Känner varken att jag har tid eller råd. Borgerliga liberaler som spelar ut sjuka mot friska, unga mot gamla, arbetslösa och de med berövad arbetsrätt mot varandra kan sitta på sina höga hästar. Men ingen kan bestrida varje människas inneboende unika värde. Jag tillhör vänstern. Den "breda vänstern" är tagen på sängen. Hur kunde det hända? Hur kan det vara så att mardrömmen väckt oss i Facebook-flödet? Att Sverigedemokraterna mycket väl kan vara Svea Rikes största parti anno 2018? Var ska vi själva leta våra syndabockar? Decemberöverkommelsen? Som bekräftar SD:s sekteristiska bild av den "politiskt korrekta" elitistiska "sjuklövern" (för den nyktre ingen konspiration utan just den mix av högerpolitiker och folkrörelsepartier som utgör vår parlamentariska demokrati med brister och förtjänster och som står i vägen för den nyfascistiska drömmen om den "nationella pånyttfödelsen"). Eller är skurkarna de på "ytterkampen" som river ner rasistisk propaganda på tunnelbanan? Här tycker jag att vi ska stanna till. Betrakta. Begrunda. Vad är det som driver en människa? Förnuftet? Känslan? I grunden hävdar jag att vi är naturvarelser. Vi skyddar oss själva. Och de våra. Jag är säker på att det bidrar till att vissa vill ha stängda gränser för invandringen. "Rätt sorts" invandrare är såklart OK. "De som är som oss". Men de främmande är de skrämmande. Barnen där jag bor är rädda och ledsna. De leker glatt med varandra på lekplatsen. De hälsar hövligt. Men de vet att det finns krafter i landet de bor i som hatar och hotar dem. Som gör dem till spottkoppar och syndabockar. Jag låter dem riva ner affischer. I mitt hjärta. Jag är varken domare eller snut. Jag tänker på Filifjonkan i Mumindalen. Den där ängsliga figuren. Så ser jag dagens vänster i Sverige. Jag är inte anarkist. Jag är demokratisk socialist (detta pinsamt ljusrädda filifjonkiska ord!). Dagens svenska vänster fattar desperat efter ett halmstrå. För att inte sjunka ännu djupare ner i dyn. Här kommer klassperspektivet in. Och jag jublar. Från hjärtat. Tills det börjar handla om att "normera" en "svensk arbetarklass" till en vit, manlig heterosexuell medelålders klyscha med blond kalufs och en stor slägga som sexigt juckar biceps i sprittande sprätt. Jag är ledsen. Alla ska självfallet med. Men den svenska arbetarklassen kan lika gärna ha sjal och mens. Kan ni se maktställningen som "normen" har? Rasismen är ett kolonialt påfund. Av vita västerländska erövrare. Man måste ha ett maktperspektiv. Rasismen slår mot arbetarklassen. Läs detta som ett mantra. Vi får aldrig "normalisera" rasismen. Människovärdet är evigt okränkbart. Vi får aldrig sluta kalla Sverigedemokraterna för de rasister och nyfascister de är. Vi får aldrig tillåta nazister att ostört framföra sina människofientliga budskap på gator och torg. Vi får inte börja oroa oss över vad "arbetarklassen" tycker. I ett rasifierat samhälle vet vi vilka som har jävligast på arbetsmarknaden. Självfallet måste vi inom den breda vänstern erbjuda ett alternativ. En välfärd byggd på klassmedvetenhet. Kapitalismen är boven - inte "massinvandringen". Men det är inte så lätt. "Nya Moderaterna" höll på att bli större än Socialdemokratin även inom "LO-kollektivet". Socialismen, Jämlikheten och Rättvisan är världens vackraste värden. Solidaritet. Men det är inget häftigt alternativ i vår individualiserade era. Inget vi kan mota Adolf i grind med idag. Vi inom vänstern måste inse att vi inte kan och inte får "normalisera" rasismen och nyfascistiska partier och tankar. Jag förstår de som river ner rasistiska affischer. Även om de är godkända av SL. Mina största hjältar är de som dagligen och stundligen kämpar för människovärdet. Inom facket. Inom folkrörelser. Inom allt det som kännetecknade det svenska Folkhemmet. Den dröm som SD:s framgångar i själva verket bygger på. Men som de aldrig någonsin ska få erövra. Då har hydran segrat. Då har cancern triumferat.... Jag blåser i trumpeten!!! En svensk tiger - aldrig!!! Den ultimata dikten är ju för övrigt redan skriven av den store Tage Danielsson: "Strunt är strunt, och snus är snus, om än i gyllne dosor, men rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor - en vacker vers som blev till grus, en illusion som brast, ty rosor i ett sprucket krus kan vara utav plast". Amen! ♥

Grande Finale!!! ♥ ♥ ♥

Stjärnbarn i poesi och ton är över! Fem föreställningar i Köping, en i Kristianstad och en i Hässleholm! Författarpresentation på bokcafé! Medverkan i Sveriges Radio! Tidningsintervjuer! Filminspelningar! Gästsångare på stämsång! Magdansös! Sålda och signerade Stjärnbarn. Dikter & drömmar och massor av lovord, presenter, tack och kramar från härliga lyssnare! Glömde jag något? Säkerligen! Och Ewa Nilsson - du är ingen klippa! Du är ett BERG!!!! ♥ ♥ ♥ Vemodigt men med en härlig eftersmak i själen! Denna sommar kommer jag aldrig att glömma! Jag unnar mig ett glas rött ikväll! ♥ ♥ ♥ Kärlek & Poesi!!! ♥ ♥ ♥

♥ Stjärnbarn i poesi och ton - nu i Skåne!!! ♥

Stjärnbarn i poesi och ton med mig och Ewa Nilsson gjorde succé med sina fem föreställningar i samband med Köping Art & Music Festival! Nu har vi landat i Skåne! *** Ikväll tisdag 4 augusti kl 18.30 bjuder vi på poesi och musik i Tivoliparken i Kristianstad! Picknick i det gröna och även allsång där alla kan vara med! *** Imorgon onsdag 5 augusti kl 8.30 är vi med i direktsändning i Radio Kristianstad! Ewa Nilsson kommer att sjunga en och annan vacker vistolkning ur min diktsamling Stjärnbarn. Dikter & drömmar! *** Imorgon onsdag 5 augusti kl 19 - 21 har vi en föreställning med poesi och musik på mysiga Kafé Verum i Hässleholm! Fri entré och möjlighet till fika och mingel! Kärlek & Poesi!!! Välkomna! ♥ ♥ ♥