onsdag 7 januari 2015
Falla och famn
Man är ingen "offerkofta" bara för att man kan bli leden och falla ibland. Man är en människa. Och man måste försöka fånga sig själv då. Viska vackra ord. På samma sätt som man fångar upp en annan fallande människa. I sin famn. Viskar vackra ord till en annan ledsen stor liten sorgsen människa. Sånt man behöver för att kunna resa sig och bli glad igen. Se på solen. Den går alltid ner. Vilar. Och går upp igen. För att ge oss alla ljus och värme. ♥
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja man får vara rädd om sig så länge man har sig;)
Skicka en kommentar