Terrordådet i Paris fyller mig med sorg och avsky. Och lämnar mig kluven. Jag tänker på rondellhundar. Jyllandsposten. Le Pen. Orsak och verkan. Jag ställs inför ett existentiellt val: det fria ordet och bilden eller självcensur som princip i vissa fall. Jag skriver själv satir och anser att alla "sanningar" tål en slev i grytan. Smaklösheten måste även den få smaka. Konsten ska inte bara behaga. Den ska slita av slöjan och röra om i grytan. Men. Frankrike är slöjförbudets land. Kvinnor får dagligen slöjan bokstavligt bortryckt så fort de lämnar hemmet där de anses vara så "förtryckta". I Sverige. Detta är att likställa med våldtäkt. Muslimer, praktiserande eller inte, blir i väst diskriminerade och misstänkliggjorda dygnet runt. Året runt. Frankrike är en kolonialmakt med mycket blod på sitt samvete. Under 1960-talets kolonialkrig flöt algeriska lik i Seine. Mitt i Paris. Le Pens parti kan mycket väl bli Frankrikes största. Sverigedemokraterna med sin verklighetsfrånvända islamofoba världsbild kan bli Sveriges näst största. Le Pen är inte pennan. Le Pen är svärdet. Jag ser pennan som fredlig styrka. Man kan använda den till att stickas. Inte till att döda. Satir ska vara vass. Ordet är makt. Makt medför ansvar. Hur ska pennans makt användas? Vart ska den riktas? Min ståndpunkt är att pennan som svärd ska riktas uppåt. Den maktlöses vapen mot den mäktige. När den används för att trycka ner och pina den som redan ligger vänds det hela till sin motsats. Å andra sidan ska satiren vara subjektiv. Och det finns kvinnor som vill slippa sin slöja. Upplevelse av patriarkalt skenheligt förtryck. Att satir har makt är mer än uppenbart idag. Och liksom i fallen med Jyllandsposten och rondellhundarna måste jag principfast ta ställning för det fria ordet och den fria bilden. Med dess obligatoriska ansvar och konsekvenser. Mörkrets krafter som står i vägen för det öppna samhället och mötet mellan kulturer och människor får aldrig segra. Inte ens låta oss skrämmas. Vilket är vad terrorn går ut på. Det viktiga i livet och världen måste vara öppet för frågeställningar. Reflektioner. I flera led och ur olika vinklar. Annars är man en fundamentalist. Och jag står fast vid mitt fundament: håll Pennan högt för den Fria tanken och alla dess fredliga uttryck!!!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar