Så har jag min arbetsplats på det beryktade Citadellet i Landskrona. Intill fängelsetornet. Här satt livstidsfångarna. Förbrytarna och mördarna. Här var kvinnoanstalt. "Förtappade" flickor som åkt fast för lösdriveri och prostitution. Långt in på 1900-talet. I byggnaden på andra sidan av mitt arbetsrum finns utställningarna. Öppet för alla att beskåda. Det som utan tvekan gör mest intryck på mig är fotografierna över några av fångarna. De kvinnliga som de manliga. Vilka var de? Varje fånge har sitt hjärta och sin saga. Kanske lever barnen till några av dessa än? Är det dessa fångade minnen som kommer att vara mina slottsspöken? Stumma med ögon tomma?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar