Blå, blå vindar och vatten - Kall i-gullas konstaterande

Blå, blå vindar och vatten.... Kan det osa mer SVENSK SOMMAR än detta? Vad får jag för denna kommersiella reklam? Inte ett öre? Vad får Pripps Blå för reklam som är snyggare än deras egen? Inte ett öre! Terrorbalans! SKÅL för SOMMAREN!!!!

Detta var dock från vårt traditionella valborg/förfestivalfirande vid Luhrsjön vid Hästveda i Göingeskogarna! Caligula badade således redan då! Eller ska vi kalla mig Kall i-gulla?! ;-P

ARBEIT MACHT FREI - Om Fas 3 i Sverige anno 2011

Titta på översta bilden. Noga. Taggtråd. Texten ARBEIT MACHT FREI. Detta är inget skämt. Detta är verkligheten. Arbetsplatsen för en Fas 3:are i Sverige anno 2011.

Så jag klagar verkligen inte! Lycklig att jag hann fixa denna praktiken innan jag blev tillfångatagen och såld som "fasare"! Utställningens texter är skrämmande, men föga förvånande. Statarsystemet avskaffades 1945. Men de skånska godsägarna behöll det en liten stund till. I form av polska koncentrationslägerfångar. Dessa kom hit från lägren och möttes av beväpnade iskalla män. Desinficerades och avlusades med vattenslang. Visste inte om de kommit till ett nytt läger.... Den politiska högern betonade vikten av att invandrare och flyktingar genast sattes i arbete. För att öka "nationalekonomin". Mönstren går igen.... Tidningen Lantarbetaren skriver 1944 om hur minst 4 miljoner judar mördats genom arkebusering, gasning o.s.v.. Att "vi inget visste förrän efter kriget" framställs som den bullshit den är....!

Rummet alldeles intill är raka kontrasten. Som att komma in i en Professor Balthazar-tripp! Lucy in the Sky with Diamonds! Den snart invigda barnutställningen Kom & lek!! Där även vuxenkonferenser hålls. Redan imorgon. Om stolarna räcker till. Kom & lek: Hela havet stormar!

50-talslägenheten. För skånska lantarbetare. Visst osar det 50´s?! Ingen Cadillac. Men Singer-symaskin. Ingen jukebox. Men transistorradio. Ingen Elvis eller Marylin Monroe. Men Per Albin. I helgen är det 50-talsfest i det 50-talsinspirerade gatuköket Daisy´s här ute på Gamlegården. Där besökaren möts direkt av en plast-Presley i naturlig storlek.

Jag blev lite sen idag eftersom jag var tvungen att köpa ett resekort. Jag hann precis till första fikat. Som dagen till ära (inhyrda konferenser igår) bl.a. bestod av två sorters fläskfilé. Ska man leva på "stat" klagar jag knappast på maten!

Men det absolut roligaste idag var att få träffa en dam som jag ägnat månader åt att transkribera intervjuer med. Statardotter. Hon visste såklart inte vem jag var. Men jag kände henne väldigt nära. Utan att ha träffat henne. Sånt känns förbannat häftigt!

Mlad on my hands

Ju mer "rationellt" och "civiliserat" vårt samhälle "utvecklas" till blir jag mer och mer rädd för människorna. I den svenska ankdammen är man van att se blod och våld. På olika skärmar. Datagrafik eller teaterblod från Hollywood. På SVT Play såg jag häromkvällen serien Väsen om folktro. Något som aldrig dött utan alltid kommer att finnas. Ett avsnitt handlade om varulven. Människan mitt ibland oss som nattetid förvandlades till en varg. Fast värre. En extremt blodtörstig best. Vidunder för vidskepliga, suckar/skrattar väl någon nu?

Jag vet inte vad som driver en ung hormonstinn fotbollshuligan att försöka skada en motspelare i en sketen fotbollsmatch. Jag kan inte heller förstå våldtäktsmän. Och allra minst pedofiler. Handlar det om en tillfällig psykos? Vet de inte vad de gör?

I vilket fall skrämmer det mig betydligt mer när det uppstår en masspsykos. När helt plötsligt alla vädrar blod. Rör sig som zombies för att lyncha den utpekade. Huliganen. Våldtäktsmannen. Pedofilen. Det vi har själva rättssamhället till. Men vargar jagar i flock.....

Jag kommer aldrig att kunna förstå Ratko Mladic. Hur kunde Srebrenica hända? Hur kunde alla dessa serber ryckas med? Serber som själva fick agera kollektiv syndabock åren efter när NATO-bomberna föll.

Jag hoppas att han får en riktigt hård dom. Mlad Pålspetsaren. Nu bör vampyren själv få en påle genom hjärtat. Jag gnisslar tänder. Jag ylar av hat. Nu ska jag gå och raka ansiktet.....

Av en ren tillfällighet börjar Black Sabbath sjunga War pigs:

Generals gathered in their masses
Just like witches at black masses
Evil minds that plot destruction
Sorcerers of death's construction
In the fields the bodies burning
As the war machine keeps turning
Death and hatred to mankind
Poisoning their brainwashed minds
Oh lord yeah!

Slaktaren från Srebrenica

Låt inte folket ta lagen i egna händer

Röda Malmö - Ska huliganen lynchas?

Jan Björklund Bonaparte - riddaren av den sorgliga skepnaden

"Efter år av en skoldebatt som saknat sunt förnuft har det också gjort avtryck på politiken. Yrkes­programmen på gymnasiet ger inte längre behörighet till högskola och ansökningarna har störtdykt. Elit­klasser införs redan i grundskolan och skolpengen saknar på många håll i Sverige hänsyn för sociala faktorer. Och enorma nedskärningar på vuxen­utbildningen var en av höger­regeringens första åtgärder.

Utbildningsminister Jan Björklund har de senaste åren ägnat sig åt tomma slagord, frikopplade från all forskning. Han har till och med blivit tvungen att feltolka resultaten för att passa den politiska mallen."

Aftonbladets ledare är som så ofta korrekt. Och gammal skåpmat. Allt detta har jag, och många med mig, bloggat om i åratal. Det är bara att hoppas att det ihopfuskade flummet verkligen förpassas från skolan.

Jag vill gärna tro att Jan Björklund bara vill väl. Att han bara råkar vara skolpolitikens Don Quijote - riddaren av den sorgliga skepnaden. Som slåss mot väderkvarnar i form av en "flumskola" som inte existerar i verkligheten. En korsriddare med ett heligt uppdrag. En kille som är säker på att Försynen dubbat honom till en ny Napoleon. En tragikomisk operettfigur. En galen Shakespeare-kung. Som vill så väl. Men gör så fel. Som är på väg att ge Svea Rike Europa sämsta skola när hans egna ögon dårar honom att se motsatsen.

Det är faktiskt väldigt få av våra toppolitiker jag tycker personligt illa om. En av dem är på tapeten igen. Han är inte borgerlig. Bortsett från politiken då. Om nu den överhuvudtaget intresserar honom? Martin Aagård skriver utmärkt om Thomas Bodström i Aftonbladet Kultur. För egen del hänvisar jag bara till gamla rasande "ungdomssynder" till blogginlägg om personen ifråga. Vågar knappt läsa mina ord själv. Men publicerat är publicerat. Palla tjôta.....

Björn Fridén - Hög tid att skrota Folkpartiets idéer

Martin Aagård - Politikens slut

Caligulas Konstaterande - Välfärdens, Kunskapens och Framtidens fiende

Caligulas Konstaterande - En slätrakad sosseslisk

Rossana Dinamarca - Bara tomma ord från Björklund

Självmordsmetal - en romantisk blogg

Natt. Jag sitter och dricker svart kallnande kaffe. Och lyssnar på riktigt romantisk metal. Funeral doom. Depressive/Suicidal black. Gothic. Doom.... Whatever that hurts, som Tiamat sjöng.... Musik att öppna sina ådror och långsamt dö till. (Bildligt då alltså får jag väl tillägga.) Chattar med My Dying Björn samtidigt som både påminner om gammalt gott självmordsgodis och tipsar om en himla många nya saker:

Licht Erlicht, Dark Sanctury, Silentium, Sceptisicm, Summoning, Shape of Despair, The Sins of thy Beloved, Valkyria, Lake of Tears, Swallow the Sun, Tristania, Artesia, Remembrance, Forest of Shadows, Draconian, Arcana, Depressed Mode, A Dream of Poe, 3rd and the Mortal, Pantheist, Ahab, Evoken, Make a change... Kill Yourself!, Autumnia, Coldworld, Blodsrit, Hypothermia, Lifelover (självmordsbenäget[!] "poppigt" svenskspråkigt), Nortt, Novembers Doom, Nygtgalia, Wolves in the Throne Room, Xasthur, Nachtmystium......

..... listan kan göras lång. Mycket lång. Så det blir ett väldigt utdraget självmord. I synnerhet som dessa band har låtar med tvåsiffrigt minuttal..... Dessutom bör det avnjutas ensam på natten. Och nätterna är korta så här års......

Coldworld just nu. Med den symptomatiska låten Suicide. Dödsklockan stannar på enbart 5:15! Snacka om sudden death!

Sanctissima med Libera S:t Philips Boys Choir kan väl inte kallas metal. Men kanske den mest stämningsfulla nattmusiken med pojkkör och orgel. Nästan skräckfilmskänsla. Plötsligt vill man inte längre dö. Man vill enbart finna salighet. På knä framför nattvardsvinet i någon doomkyrka.....

Den röda prinskorvens resa - en romantisk blogg

Middag och film medan natten faller på. Höst i Paris med vackraste Juliette Binoche. Hon är i filmen alltså. Tyvärr dinerar hon inte Lady & Lufsen-mat med mig. Så romantiskt ska vi inte ha det. Jag är pank och fick leta mat i.... kyl och frys. Spaghetti med stekt prinskorv och köttbullar. "Porrigt" kommenterade Magda (ironiskt?) på Facebook. Jag svarade att det självfallet är porrigt med både "balls" och "pågapickar"! O la la! Oui! Pornographi!

Höst i Paris är den självklara översättningen av originaltiteln Le voyage du ballon rouge (Den röda ballongens resa). Filmen är en fri hyllning till Albert Lamorisses film Le Ballon Rouge från 1956. Men Höst i Paris fångar stämningen bra. Det är grått och dystert. Liksom Paris som kanske är den gråaste stad jag varit i (bortsett från Warszawa och Hässleholm). Jag förstår inte den (amerikanska?) klyschan om att Paris skulle vara så romantiskt. Inte ens rännstensromantiken finns kvar. (Å andra sidan var väl den lika romantisk som kanyler i metron idag?)

Originalfilmen varar 34 minuter. Denna nästan 2 timmar. När filmen tagit slut har nästan inget hänt. Men det gör inget. Jag älskar fransk film. Franska språket. Det lagom-a tempot. Här är det verkligen lågtempo. Bortsett från hispiga Binoche då. Inte bara när hon deklamerar fruktansvärd kinesisk dockteater om kokande hav. Juliette´aime! ♥

Det borde vara lag på att alla filmer innehåller en röd ballong. Och pianomusik. Och en fontän. Och en karusell-scen. Självfallet en klassisk karusell med hästar som går runt, runt, runt, runt.... Annars bör t.o.m. innehav av filmerna kriminaliseras. Brott mot romantiklagen. Jämföras med brott mot barnpornagrafilagen.

Carl-Michael Edenborg - En snuskig lag

Den förlorade vingen - en romantisk blogg

Jag fann en vinge idag när jag promenerade till och från stan. I det gröna gräset vid den gröna kanalen vid det gråa vattentornet. Äckligt att böja ser ner och fota kanske. Men jag tycker själv att det blev en vacker bild. Laddad med symbolik. Romantik. Sorg. Smärta. Vem har väl aldrig känt sig vingklippt? Oförmögen att flyga trots att längtan efter skyn plågar en? Näktergalens misstolkade sorgesång i buren?

Frågan är dock om pippifågeln själv tycker att det är så romantiskt? Kanske den inte bryr sig alls? De lär ju endast drivas av betingade reflexer. Som såna där mekaniska fåglar man skruvar upp. Fjäderdrivna fåglar utan fjädrar. Eller vingar de kan flyga med.

Jag kommer osökt att tänka på Kent Anderssons fantastiska dikt Vingen. Som Sven Wollter framför lika fantastiskt. Om ni vill får ni sluta här. Men då går ni miste om nåt vackert och tänkvärt:

Vi går alla omkring med en vinge
som vi inte kan flyga med
som blir en puckel för oss
som vi måste smyga med.
Vi hade nog alla kunnat flyga
om inte alla självutnämnda vicevärdar,
skolmästare, konstaplar
och alla dom praktiska, taktiska,
nitiska, kritiska
anemiska, akademiska
felfinnarna med pekpinnarna
hade sagt:
Du kan inte flyga!
Håll dig på marken din envingade djävel!

Och drömmer du ens om att våga
med ett enda vingeslag
pröva din flygförmåga
så tar vi din vinge en dag!
Vi går alla omkring med en vinge,
en dröm, en längtan, en sång.
Tänk om alla våra vingar finge
flyga tillsammans en gång!
Så om du ser en vinge
flaxa över taken
ska du inte springa hem och bli nervös
du ska bara stanna och begrunda saken
och sen tänka:
"Där är en som sluppit lös!"