










































Efter två terminer på filialen i Perstorp fick jag äntligen besöka Munka Folkhögskolas huvudsäte utanför Ängelholm! En riktigt trevlig utedag i underbart uteväder! Den 100-årsjubilerade skolan ställde det höga kravet att man skulle springa, eller åtminstone lunka, en mil! Detta genom att avverka tio slingor á en kilometer! Det blev tre slingor för min del! Och tre grillade korvar! Resten av tiden slog jag ihjäl i gröngräset beskådande elever och lärare spelande kubb och fotboll! Jag får skylla på värmen eller nåt! Det känns att skolavslutningen är i luften! Såväl på vädret som på humöret!





Operation Utrensning på jobbet - renovering hägrar och folkhögskolan flyttar till Brukshotellet! Jag fick en blomma och ett ölkrus! Blomman i plast, en så kallad eternell! Kruset går att använda som en ring och rymmer knappast en "stor stark" (fast jag krusar inte)! En hög dukar följer med hem tillsammans med mysiga Mumin-servetter! Fick dessutom en kudde - om man skulle ta och låsa in sig på kontoret?! Nä, rastlös av allt kaffedrickande och besökte skolans gym istället! Eleverna då? Lektionerna? Mina vänner - jag har engagerade och begåvade elever som går av sig själva! För övrigt anser jag att lärarna är förtjänta av rejäla lönelyft!









Förutfattade meningar. Fördomar. Guilt by association. Ryktesspridning. Kompisen tycker si och så om hen, då måste jag tycka likadant... Vi är väldigt duktiga på att döma andra. Men ingen vet mer om mig än jag själv. Ingen vet mer om dig än du själv. Det skulle inte skada med lite ödmjukhet. Både gentemot andra och oss själva.
Så länge människor upplever hopplöshet, trakasserier och utanförskap kommer det att finnas kravaller, kriminalitet och terrorism. Så länge vi har en patriarkal könsmaktsordning kommer män att våldta, misshandla och mörda kvinnor. Att se strukturer är ingen akademisk fråga. Det är absolut nödvändigt. Annars låter man bara det hela försiggå. Och förfasar sig över hur "människor bär sig åt".
Tackar hjärtligast Jenny Wrangborg för ett väldigt bra framförande under seminariet Finns det inga kvinnor i arbetarrörelsen? hos Arbetarrörelsens Arkiv i Malmö i torsdags kväll. Berörande dikter från arbetslivet, självupplevda känslor hos en ung kvinna "i köket", varvades med högintressanta diskussioner om dagens bakåtsträvande arbetsmarknad. Budskapet var facklig kamp och organisering på arbetsplatsen. Arbetskamrater som gör gemensam sak. Äkta samarbete av människor som inte är maskiner: "...för jag är ingen maskin. Ni kan inte köpa en ny för ni kan inte köpa mig. Människan i mig säger att ni inte kan ta mitt mervärde. För inget är mer värt än människan."