lördag 29 augusti 2015

Sökare....

Jag skriver poesi men jag vet inte några "sanningar". Jag skriver till och med kärleksdikter men vet inget om kärleken. Jag har bara kunskaper om avsaknad och längtan efter kärlek. Jag upplever bara och försöker förmedla det jag upplever. Jag kan varken måla konst eller skriva musik. Jag är ingen guru utan en sökare. Jag är ingen finare själ än någon annan. Varken mer eller mindre kärleksfull. Jag har inga svar. Jag söker svar....

3 kommentarer:

Linn sa...

Det här med kärlek... Det finns ju olika sorters kärlek. Jag vet inte om du syftar på romantisk kärlek...?
När jag tänker på "romantisk" kärlek (kommer inte på något bättre ord för det) och vad det är... så tänker jag att om man skulle fråga människor vad kärlek är så skulle man få olika svar. För kärlek kan upplevas och ges på så många olika sätt beroende på vem som ger den...
Jag ger allt när jag älskar, när jag är kär - det finns liksom inget förbehåll. Kärlek ska KÄNNAS! Kärlek ska vara mycket. Kärleken ska vara modig och oförsiktig. Kärlek måste visas - i både stora och små handlingar. Kärlek ska vara respekt och kärlek ska inte vara inskränkt och kärlek ska vara acceptans för att man har olika behov.

Men för andra människor så kanske kärlek är försiktighet, blyghet, osäkerhet... att inte våga älska för att man lämnar ut så mycket av sig själv och måste släppa kontrollen. Där är kanske kärlek mer rädsla?

Kärlek är underbart. Att vakna på morgonen bredvid någon som kan älska en lika innerligt tillbaka, som jag älskar honom. Det är som att vakna av att solen går upp i hjärtats vänstra kammare och solens strålar kittlar och pirrar så mycket att man vaknar till... och när man känner hans hud mot min när alla sinnen vaknat. Det är kärlekens framsida.
Baksidan är... om den man älskar inte älskar en lika mycket tillbaka... eller inte vill visa hur mycket han älskar dig...

Jag har i mitt senaste förhållande upplevt att han inte kunde visa mig hur mycket han älskade mig för han var rädd att jag skulle bli för säker på honom.
När jag älskade honom så där så att det KÄNDES, sådär modigt och oförsiktigt så tog han det som att han inte behövde vara så rädd om mig - eftersom jag älskade honom så mycket. Förutom dom gångerna när jag inte orkade mer... och blev kall. Då blev han rädd för att jag skulle gå... Då kunde han berätta hur han förstod att den kärlek jag hyste för honom inte fanns bakom varje hörn... Att allt det som mitt hjärta rymde i omtanke, kärlek, lust och humor inte fanns i så många andra kvinnor. Jag antar att det var kärlek för honom?
Kärleken är så komplex... och ibland undrar jag vad som är lättast - att vara en sån där som bara älskar lite, som inte ger allt den har när den älskar?
Finns det kärlek där vågskålarna står i balans till vandra helt och hållet...?

Har läst många av dina inlägg och jag tänker köpa din bok och när jag åker ner till Skåne i höst för att hälsa på vänner tänker jag försöka matcha in resan så att jag kan åka och höra dig och Eva framföra din poesi.
Tack för att du delar med dig. :)

/Linn

Caligula sa...

Hej Linn!

Tack för din fina och intressanta och tankeväckande kommentar! Visst finns det så mycket man kan lägga in i ordet kärlek!

Jätteglad att du vill köpa min bok! Om du kommer och lyssnar på mig kommer det att bli dubbelt så kul!

Kram Martin :-) <3

Caligula sa...

Lyssnar på mig och Ewa skulle det vara! :-D