Nationell = IG

Fan va rasister är dumma i huvudet egentligen... "svenskfientlig", "politiskt korrekt"... de kör samma inlärda ord som argument hela tiden, de "nationella". Bara ordet "nationell" är ju så korkat att man skäms. Var står du politiskt? "Jag är regional!", "Jag är lokal!"....

Jag är nog.... universal!

Jag säger inte att de är korkade för att de är rasister. Det är lika menlöst som att säga att våldtäktsmän är kräk eller krig är dumt. Det som stör mig är de nya klyschorna de kör med exakt hela tiden, från sverigedemokrater till nynassar. Majoriteten vet inte ens vad uttrycken betyder. Man kan inte öppna Internet utan att den typen av kommentarer haglar ner som aska från en isländsk vulkan. "Antirasister" är inte mindre klyschiga, oftast bara fördömande mot de som inte delar deras syn på invandringen. Lika stort suck där.

Och så inte minst: ordet "nationell" i meningen "rasistisk nationalist"! Man skäms som självhatande arier... Språktest = IG!

Wiehe från Vidderna

Nu är jag en vecka sen igen, men det får Ni ta! Intryck måste smältas!

Förra fredan dök bröderna Kress upp redan på sen eftermiddag/ tidig kväll! De hade två rejäla plastkassar med sig med "frukost"! D.v.s. taco-attiraljer! Och en kasse med hyperintressanta DVD:er! Vi var mer intresserade av att ha taco-kväll efter Wiehe-konserten än att strö ännu en hundring för käk innan på Yllan!

Vi laddade med Wiehe innan det bar iväg till stan! Vi fick kanonbra sittplatser i ögonhöjd med den gitarrbeväpnade soloartisten Mikael Wiehe! Ljussättningen var perfekt med mörkläggning överallt utom just vid Wiehes mikrofonstativ!

Konserten blev som vi förväntat oss: ett magiskt samspel mellan ensamme Mikael Wiehe och publiken; mellan sångerna och mellansnacket!

Föreställningen annonserades i "Kärlekens, Medkänslans och Solidaritetens Tecken"! Och det inleddes oväntat av den enda "avpolitiserade" sången på nya skivan: den vackra balladen "Strö all min kärlek"! Men det annonserades snart efter att det även blev "ilska, frustration och elaka utspel"! Wiehe berättade om sina "elaka" historiska förebilder inom den satiriska konsten; dock kunde han inte själv leva upp till det eftersom han var "för snäll"! Annars försööökte han i "Hej då, trevligt att träffas" där han gör "påhopp" på våra kära Allians-ministrar! Wiehe sa att han gärna hade velat vara med i "Allsång på Skansen", men aldrig blitt tillfrågad! Med denna låten hoppades han bryta barriären! Publiken i Yllan kom att sjunga med! Trots att det på skratten märktes att de flesta inte hört nya skivan! När Maud Olofsson avmålas som "en svensk Margaret Thatcher med kul dialekt" skrattar publiken hjärtligt! Men det största garvet är nog ändå i textraden om när Göran Hägglund "ställs inför Sankte Per och får se att Alf Svensson inte är där"!

Showen kretsar kring Wiehes nya "Ta det tillbaka!", och i titelspåret lyckas han verkligen få publiken med sig i allsång! Vilket är bra, då det är kampsången som ska störta Röverregeringen Reinfeld och ge oss tillbaka våra gemensamma egendomar! Tjuva tillbaka från tjuvarna!

Kvällen bjöd oss mer än nya plattan! "Allt vad jag begär" är ett alster från "Kråksånger" som jag älskat sen mina illröda tonår! "Lindansaren" blev största möjliga tysssstnad i publiken! Vi hade hoppats på Hoola Bandoola, men "Man måste veta vad man önskar sig" och "Huddinge, Huddinge" var två fantastiska alster på raken vi inte riktigt väntat oss! "Keops pyramid" blev ett slutnummer som gick rakt in i själen! Och "En sång till Modet" och Woody Guthrie-tolkningen "Det här är ditt land"! Två sånger jag hört "en massa gånger" live som avslutning! Mikael Wiehe är den artist jag sett flest gånger; över 20! Men dessa som avslutare är lika givna nu! Som extranummer blev det inte väntade "Titanic"! Istället blev det Dylan-tolkningen "Sakta lägger båten ut från land" från samma "Sjömansvisor"! Vilken jag mig veterligen inte hört innan och var en härlig överraskning!

Efter konserten hämtade Anton upp oss och vi åkte hem till mig där jag slängde ihop tacos och vi kollade på underbara dokumentären "Eleganten från Vidderna" om Errol Norstedt! Alias Eddie Meduza!

Stefan Kress tog kortet på konserten via videofilm! Jag kommer tillbaka med mer kommentarer kring konserten! :-)

Fredagskväll på Gamla Näsby

Min kompis Johan ringde tidigare idag och sabbade mina planer på en ensam, fattig och tråkig fredagskväll! Vi blev ett gäng som småölade tills folk fick feber, skulle lägga sig för jobb eller andra sjukdomar!

Idel grabbar i 30-årsåldern (med några år uppåt ibland, hehe)! Ungkarlar! Underskattat tillstånd! Idel musikintresserade nördar!

Huset vi var i var så man kunde svimma! Kolla på toan! Blommor på spegeln! Skärt! Glittrigt dassalock och -ring! Kolla ljusbildspelet på taket! Ståltrådslampan underst! Och framförallt: kolla på varningsskylten i källarskylet vi kylde ölen i! SKÅL!

Pedagogiskt korrekt

"All pedagogisk konst är dålig konst. All god konst är pedagogisk."

Ett väldigt målande (!) citat av "konstnärernas konstnär" Lennart Hellsing som kom upp i kvällens avsnitt av "Debatt", där den nymoralistiska och "ängsliga" svenska barnlitteraturen av idag diskuterades.

"Ängslig" här innebär verkligen inte att personerna i barnböckerna stirrar omkring som Filifjonkan. I själva verket är det så långt ifrån Mumindalen man kan komma. Tillrättalagt. "Skyddande". Ett skrämmande eko av den oskarianska eran, d.v.s. vår egen viktorianska. Fast många gånger värre. Den kontnärliga friheten offras på beskedlighetens altare. Förläggarna censurerar tobak, alkohol, fula ord och allt som kan föra tankarna till sex och icke perfekta familjeideal. Fabliska sjödjur måste bära flytväst. Socialstyrelsen har full kontroll. Detta är inte pedagogiskt. Det är att lura alla barnen att det inte finns en verklighet utanför barnsängen. Lille Nemo syns åter somna gott i Morfei armar bland sina ullegulliga snuttedjur. Ingenting förklaras. Ingenting får problematiseras. En dikotomi mellan vuxenvärlden och barnvärlden fabuleras och fabriceras. Vuxna skriver, eller tvingas skriva, barnböcker för de vuxnas skull. För att det är enklast så. Att blunda för verkligheten. Och barnböckerna blir menlösa och meningslösa.

Socialprusseluskorna skulle förfäras av den rökande, drickande, idegående anarkistiska Muminfamiljen som tar dagen och stunden som den kommer. Men som samtidigt kan lära oss vad empati, värme och omtanke innebär. Detta är pedagogik.

Efteråt tittade jag av en händelse på dockfilmen "Muminpappans ungdom" som tillsammans med "Muminpappans bravader" bygger på Tove Janssons underbara bok "Muminpappans memoarer". Dessa polsk-finska dock- och filtanimationer är otroligt vackra i sig. Men berättelserna och personskildringarna från Mumindalen är vackrast. Muminpappan växte upp på Hittebarnhuset där han i Björklundsk anda fostrades att stå i givakt av sippa kvinnliga hemuler, riktiga prussiluskor. Han stod inte ut utan rymde kvarlämnande ett brev: "Hej då från ett Mumintroll som inte är som andra."

Ute i världen, som sken upp på ett helt nytt sätt för honom, sprang han på en massa udda (och vem vill inte vara udda?) eminenser. Som båtbyggaren Fredriksson, Råddjuret (han hette så för att han "råddade", alltså fnattade omkring och ställde allt över ända) och Joxaren. Sjösättningen av flodbåten Havsorkestern var problematisk eftersom ankartrossen hissades långt uppe på land. "Joxaren gjorde ingenting. Han var född lat och obekymrad. Lite som Snusmumriken." Sån var han. Inget moraliskt fördömande. Gigantiske dronten Edward råkade ofta trampa ihjäl folk med sina stora "ömtåliga" fötter. Vilket ju inte var kul för honom då ju begravningar kostar pengar. På båten lyckas de till sin fasa fiska upp Hemulens moster. Hon kommer att styra och domdera som på Hittebarnhuset: "Det var bedrövligt. Morgonen började med gymnastik. Hemulens moster var på förintande gott humör. Hon satte oss genast i arbete och förbjöd Joxaren att röka och oss alla andra att dricka kaffe. Där försvann äventyret och friheten." Men ett gäng klippdassar närmade sig båten och kom till besättningens undsättning! "Jag kan absolut inte tillåta att ni kommer och stör våra lärorika lekar!", hojtar satmaran. Men klippdassarna undanber sig den typen av pedagogik och vräker henne över bord och för henne bort. Freedom, perkele! Äventyret kan fortsätta!

Excentriska figurer. Tankarna förs till Gorkijs barn- och ungdomsskildringar och dennes "universitet", d.v.s. det han i praktiken lärde sig ute i världen. Detta är pedagogik. Man förstår varför Muminpappan senare i livet har sånt bekräftelsebehov och en drift att ge sig ut på nya äventyr.

Sagor är för både stora och små. Jag blev nyligen klar med den fantastiske berättaren Salman Rushdies "Harun och Sagornas Hav". Trivsam och rolig som lättsamt sagoberättande. Men riktigt irriterande då jag utgår från att den innehåller en massa subtil politisk satir som jag inte förstår. Nu lyssnar jag på den största av sagoberättarna, Selma Lagerlöf (inte hon som läser dock), som ljudbok. "Liljecronas hem". Riktigt traditionell med barnflickor som tvingas spinna lin, fasansfulla vargar i varggropen och självaste fröken Snövit. Socialrealism möter saga och fantasi. Och jag somnar som ett barn efter ett par minuter. Drömmer snövitt och rosenrött. Är det pedagogik? Mysigt är det i alla fall! Jag somnar gott och vaknar lycklig! Klok eller galen får andra avgöra!

Caligulas erkännande - Martin kommer ut ur garderoben

Ja! Jaa! Jaaa! Jaaaa! Jag erkänner!!!!

Jag har försökt dölja det för alla! Jag har inte minst försökt dölja det för mig själv! Men nu när våren och sommaren närmar sig kan jag inte hålla det inne längre! Det ... måste ... ut!

Jag har lyssnat en massa på Skid Row idag! Och njutit av Sebastian Bachs stämma! Hela kvällen har jag lyssnat på W.A.S.P.! Och nu när kvällen börjar bli sen lyssnar jag på The Quireboys!

Jag skyller på att jag lyssnar in mig inför sommarfestivalerna! Och det är ju sant! Men det går ändå inte att dölja eller komma ifrån! Allra minst för mig själv! Jag måste sluta skämmas! Det måste ut!

Jag är hair metal! Verkligen inte helt, men lite som inte går att komma ifrån! Men några procent hit eller dit, det har väl alla?

Mitt långa blonda hår lockar sig ibland.... och nog fan har jag hål i jeansen också....

NP: The Quireboys - Pretty girls

Friluftsdag = Siesta!?

Om en dryg månad börjar Festivalsommaren 2010 med Siesta! i Hässleholm! Förra året var campingen otroligt tråkig: en refug ute vid ett industriområde. Klaustrofobiskt. Och till 99% bebott av gymnasieungar. Vårt lilla gäng var mellan 34 och 40 år. Andra på campingen frågade: "Vad gör ni här?"

Nu har jag förklaringen till denna åldersapartheid! Och värre ska det bli:

"Den 27 maj börjar Siesta. Precis som förra året får gymnasieungdomarna i Hässleholm ledigt för att kunna gå på festival och i år hänger även Kristianstad på och inrättar en friluftsdag för att undvika skolkande elever. Är det festival – så är det."

Nu röjs en ny camping upp som är betydligt större. Den ska bli "Sveriges bästa" och ta emot 12.000 campare. Dessutom ska fyra ridande poliser patrullera. För att kolla så ungarna inte smiter till skolan? Bra sätt att förebygga skolk! Lär, Jan Björklund! Ridande poliser lär du ju gilla!

I år vet jag i alla fall vad jag ska svara på frågan "Vad gör du här?" - "Jag har FRILUFTSDAG, sucker!" Kan jag inte få lön för det också som friluftsvikarie? Och få billigare screwdriver som "pedagogisk lunch"?

Det blir en riktig höjdare och jag längtar redan! Biljetter med camping inhandlas nästa vecka! Och då får det fan ha slutat snöa! Det jag fruktar mest är dock den oundvikliga krocken Khoma - Thåström på torsdagen... *snyft*

Friluftsdag

NP: Skid Row - Youth gone wild

Totally bananas!*

It´s a very nasty claim....

Jag blev riktigt illa berörd när jag såg Fredrik Gerttens film "Bananas!*" på TV nyss. En väldigt bra dokumentär, som Michael Moore fast utan humor och satir. Lite Naomi Klein kanske? Dole är ju en logo man är väl bekant med i juicedisken. Dock inget märke jag brukar köpa. Och jag hoppas för alla apelsiner i Västergötland att man inte hör liknande saker om Brämhult om 30 år...

Centralamerikansk arbetskraft väger noll och nada i detta amerikanska storbolags ögon. I rätten lades det av en empatisk person fram hur grymt det var att genom besprutningsmedel som framkallar infertilitet ta ifrån fattiga människor den enda glädjen de hade i livet: att skaffa barn. Det hände att deras hustrur övergav dem då de inte kunde skänka dem barn. Och den totala fattigdomen och ensamheten drabbade dem. Doles köpta advokat anklagade istället bananarbetarna som stämt bolaget för lögn och bedrägeri.

Men plantagearbetarna i de bokstavliga bananrepublikerna Nicaragua och Honduras lyckades ändå vinna till slut. 25 miljoner dollar i skadestånd är en bananfluga i Doles plånbok. Men det är en stark symbolseger. Och arbetarnas och deras advokaters strategi låg fast: nu fanns ett prejudikat som de kunde gå vidare på! Dole var inträngda i ett hörn! Och macheten skulle vina mot dem tills den siste av alla tusentals drabbade av giftet fick upprättelse!

Sånt gör ändå att man kan somna lite gott! Kamp lönar sig! Trots vetskapen att storbolagen inte skyr några medel för att maximera profiten! Och att välutbildade advokaters heder går att köpa för dollar! It´s a very nasty claim.... men ack så sant! Totally bananas!

Pinsamheten mildras ju knappast av att Dole stämde Fredrik Gertten för filmen... fniss... totally bananas!*