"Ovänskap"

Jag tror inte att det finns några "ovänner". Jag tror bara att det finns två vänner som väntar på att vännen på andra sidan ska kapitulera. Så att de kan kramas och bli vänner igen. I fredstid. Ett skyttegravskrig lika onödigt som första världskriget. Där de trots allt tröttnade, gav med sig och fraterniserades. Åtminstone i juletid. Kramades, delade cigaretter, spelade kort och sjöng. Tillsammans. Snackade om sina unga älskade och saknade flickvänner. Kanske rentav förbannade sina generaler? Så säger åtminstone legenden.... Sen finns det så klart fiendskap. Men det bygger på diametralt andra grunder. Som har mindre med naturligt mänskligt beteende att göra. "Ovänskap" tror jag alltid kommer att finnas. Därför att jag tror att det bygger på naturlig vänskap. Mer kommer jag som historiker inte att skriva om första världskriget oavsett om det fyller hundra år. Peace, Brothers & Sisters! Happiness & Understanding! ♥