Höstbudgeten - en moralpredikan!!!

Jag blev väldigt nedslagen i veckan av att följa sju timmar budgetdebatt. Det jobbiga var inte själva budgeten utan responsen i media. Och hos oppositionspolitikerna där alla, inklusive SD, lät likadana. Det var bara negativitet. Att "80% får lägre disponibel inkomst" o.s.v. Själv hörde jag detta: Mammografi ska vara gratis för att bröstcancer ska upptäckas i tid. Tandvård ska vara gratis upp till 23 år för att unga, som ofta har begränsad ekonomi, ska fortsätta att gå till tandläkaren. Medicin och glasögon ska vara gratis för barn. Underhållsbidraget ska ökas för kvinnors och barns skull. Pensionärer ska få skattesänkningar. Lärarlönerna ska öka med 3.000:-/mån. Skolbarn ska få bättre utomhusaktiviteter. Barn på sommarlovet ska kunna åka kostnadsfritt på aktiviteter. Miljarder ska skjutas till landstingen. Det ska satsas på Komvux för att ge människor gymnasiebehörighet och jobbchanser. A-kassan har höjts efter många, många år. Sjuka ska inte bli utförsäkrade. Fas 3 ska avskaffas. Det ska satsas på resurser mot psykisk ohälsa. Preventivmedel för unga ska vara gratis. Upprustningsstöd för hyresrätter ska införas. Avgiftsfria besök i öppenvården för alla över 85. Gratis entré på statliga museer. Och en massa annat.... Goda saker som kan vara till otrolig glädje och nytta för de människor jag själv har i min närhet (och ibland även mig själv). De sparsmakade skattehöjningar det är tal om drabbar bokstavligt talat ingen fattig. Ingen rik heller för den delen. Det handlar egentligen bara om plåster på de blödande sår i välfärden som åtta år av skattesänkningar skapat. Som bidrag åt de redan rika (betydligt värre än kungahusets apanage). Långt över hundra miljarder. Här finns otroligt mycket att hämta igen. När bortskämda höginkomsttagare inte känner tacksamhet för vad de fått utan förfasas över att man för en gångs skull gynnar de som har det svårast: kvinnor, barn, sjuka, arbetslösa, pensionärer etc. kan mitt högkänsliga hjärta inte undgå att drabbas av moralisk indignation. Och när denna, mestadels manliga vita, elit med såväl ekonomiskt, politiskt och socialt kapital efter ett Alliansstyre, där inkomstgapet mellan män och kvinnor ökat med 50%, har mage att skrattretande hävda att det är en "ojämställd budget" då den "i första hand drabbar män" passeras en anständighetsgräns. Jag skäms inte över moralpredikningar utan domderar tvärtom som en rasande domedags-präst i en gammaldags predikstol: "Ynkedom! Fy f-n säger jag! Skäms!!!" Men det är folket som är, bygger och äger landet! Och jag hoppas och vill gärna tro att nästa budget kommer att bli radikal och omfördelande på allvar! "Prisa Gud!" för att citera en välbekant scen i Robin Hood! Amen/Upp till kamp!!!