torsdag 17 september 2015
Tankar om Kärleken
Funderar mycket kring livet och försöker att inte vara rädd för känsliga ämnen. Som känslor. Varför har jag ingen flickvän? Jag har ju ett jättestort behov av kärlek, närhet och ömhet?
Jag har en "skada" sen min ungdom. Jag tar helt enkelt för givet att ingen kan bli kär i mig. Så när det händer förstår jag inte det. Jag är väldigt intuitiv men just här har jag en blind fläck. Jag kan inte läsa signaler och missar lägen. Sen är det försent...
Sen är vänskap det absolut viktigaste för mig. Den högsta formen av kärlek. En vän "äger" man inte. Man försöker inte förtrycka, förnedra och dominera. Man blir inte avundsjuk om en vän råkar lyckas bättre. Istället åker man med i gemensamt triumftåg. Jag har fått bilden av "kärleksförhållanden" som jag sett att det handlar om osäkerhet och kontroll över en annan människa. Sånt tycker jag bara är otäckt och obehagligt. Jag har ett stort behov av frihet och trygghet. Förståelse och respekt. Om jag har en flickvän vill jag att hon ska vara min allra bästa vän. Vänskap är för mig så stort och vackert att jag inte vill förlora det. Och det har hänt. Jag har regelbundet genom åren fått känslor för kvinnliga vänner. Och det har hänt att jag här förlorat både vänskapen och kärleken: "jag vill inte att vi ses". Och då vågar jag inte ta risken även om jag är dum mot mig själv...
Sen är jag "högkänslig" och upplever känslor så starkt. Jag vet inte riktigt när jag är kär eller bara tycker om någon lite extra? Ett leende så kan jag vingla omkring snurrig och yr och drömma...
Jag läser ofta om "attraktion". Men vad är det? Jag är väldigt sexuell. Har ett starkt libido och är väldigt viril. Ingen skillnad från när jag var arton. Men jag känner så mycket själslig attraktion. Jag vill ligga och kela med någons själ. Att gränsen mellan kropp och själ löses upp. Skratta och prata. Finnas. Så som barn brukar göra. Det där "naturliga"...
Ibland måste jag göra saker jag tycker är jobbigt. Möta Katla. Vägra vara en "liten lort". Gå ensam till chefen och kräva högre lön. Ta fighten med myndigheter. Jag har ju som mål att krossa både kapitalismen och patriarkatet. Månghundraåriga och mångtusenåriga strukturer. Jag vet ju teoretiskt så jävla mycket. Men när det kommer till kärleken är jag bara rädd och liten....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar