Varandra ♥

Vi lever i en iskall värld där ingen frågar efter färgen på ditt hjärta. Vi är alla lika. På olika sätt. Jag är en normal-klenis med en normal-penis. Men jag blir jätteledsen när mina kvinnliga vänner tar illa upp av skitreklam. Om att den (kvinnliga såklart) kändisen blev så jävla "snygg" efter att ha gått ner i vikt. Vi killar har inte samma problem. Om Anders Borg fått lite "kula" och "babymage" är det bara ett gott tecken på att finansministern lever livet och mår bra. Det är lite sexigt. Om Annie Lööf fått lite dubbelhaka eller mage skulle det bli ett jävla liv. Kroppsidealen är sexistiska. Sexism är rasism. Och det används effektivt för att trycka ner kvinnor. Alla vill vi bli sedda och lyssnade på för vilka vi är. Alla vill vi bli älskade och bekräftade. Idag lever vi i en slags social-nazistisk värld där ytan är viktigare än innehållet. För tjejer är steget till att förändra skiten genom en karriär hårdare. Hon måste först få ett perfekt utseende ("perfekt" är ett filosofiskt kapitel i sig som bygger på att inte vara perfekt). Hur vet då jag detta? För att jag har hört det och sett det. Skrapar man lite på ytan på "självständiga" tuffa brudar i lyxförpackning så börjar såren snart sava. En människa är en människa. Det man har i sinnet är det viktiga. Vissa är mulliga, vissa är smala. De flesta däremellan. Killar har ett ansvar gentemot kroppsfixering. Säg att hon är "hot" oavsett extrakilon eller komplex för att hon är smal och har mindre bröst. Personligheten sitter inte där. Tjejer har ett ännu större ansvar då det ju är de som "sätter ribban". Mediabilden skiter vi i. Den sveper bort med revolutionen vi startar just nu. Men hur ser vi på varandra?!

Rädda Samvetet

De finns där. Jag finns här. Jag menar mig förfasas över barnens utsatta position. Sympatiserar med Rädda Barnen. Men gör inget. Vad gör jag för kvinno- och tjej-jourerna? Jag vet ju att tjejer blir misshandlade och förföljda. Jag vet att papperslösa förföljs och behandlas som tredjeklassens medborgare utan medborgarskap. Jag går förbi tiggare som bara sitter där stilla i minusgraderna. Jag får inte det där onda i magen av barn som far illa, tjejer som misshandlas eller människor som flygs tillbaka till tortyr och avrättning. Det onda kommer av mitt medvetna val att inte ge tillfällig ekonomisk hjälp. Åt barn med cancer. Åt krigsbarn i Syrien. Åt någon alls. För jag hjälper ingen alls. Varken ekonomiskt eller praktiskt. Jag kan ju köra med att jag gärna betalar skatt för goda ändamål. Jag förföljer inte barn, kvinnor och papperslösa. Men vad gör jag? Ingenting! Jag lär inte göra något heller. Tar hellre en öl och en kebab. Och tycker på något sjukt sätt att det känns rätt. Medborgarnas, oavsett om det är utsatta barn, förföljda kvinnor eller gömda människor utan medborgarskap, rättigheter ska vara säkrade i vårt rättssystem. Nämnda organisationer ska ha statligt stöd. Mer juridik och fler sanningskommissioner. Varför kräver jag då detta? För de drabbade eller för mitt eget samvete? Jag vet inte ... tycker att vi ska ta vara på varandra tillsammans. Och gemensamt stödja de organisationer som verkar för de drabbade.

Rumpnissens fråga

"Men nu är det så!" måste få guldmedalj för världens största icke-argument! Åtminstone om det handlar om saker man faktiskt kan göra något åt om man bara vill! Ta fram rumpnissen i dig och fråga: "Vaffö då?" Så gör barn om de inte fått ett tillfredsställande svar! De naturliga problemsökarna och analytikerna! Barn är forskare - vuxna är fuskare! Vaffö måste vuxna vara sämre? Vaffö-gö-di-på-dette-viset?!

Desoluna ♥

Metal utan vacker kvinnosång är inte metal - det är bröl-rock med distade gitarrer! Och ens vänner kan de facto vara ens idoler! I lördags var jag på Desolunas release-fest i Malmö! Ett stort Tack till Nadia Montes, Patrick Shadowland och alla andra härliga människor! Det går att öla och ha kul med en massa löst folk även om man lyssnar på smäktande vacker gothic doom metal lämpad av deppa till i sin mörka ensamhet (om det så urartar i tysk 80-talspop och schlager framåt småtimmarna...)! Doom or be doomed - tårtas den som tårtas bör! \m/ ♥

Gubben i lådan

Vi hör hela tiden att "den svenska arbetarklassen" är "invandrarfientlig och konservativ". Professorer och alla säger så. Jag rynkar lite lätt på pannan. Har inte en väldigt stor del av "den svenska arbetarklassen" själv invandrarbakgrund? Eller räknas inte dessa som "riktiga svenskar"? Kanske borde "de högutbildade" lyfta lite på sina egna vita kåpor innan de moraliserar över andra? Och rasism är väl att katalogisera människor i grupper och lådor och tilldela dem vissa egenskaper? Typ att "den svenska arbetarklassen" är "invandrarfientlig och konservativ"? (Obs! Lägg väldigt noga märke till att jag själv här kategoriserar "de högutbildade" som "moraliserande på höga hästar som inte kan se bjälken i egna ögat"!)

Plikt

Precis hela tiden hör jag av kvinnliga bekanta om saker som kroppskomplex, sårad självbild, destruktiva förhållanden och psykisk och fysisk misshandel. Det tar aldrig slut. Man tror att människor man känner mår ganska bra och plötsligt rycks slöjan undan. Har jag då någon "rätt som man" att "uttala mig å kvinnors vägnar"? Det kan ni ge er fan på. Det är ingen "rätt". Det är en förbannad PLIKT som ALLA har. Att tala om och göra något åt. Ett ansvar och angelägenhet för alla. Dessutom tror jag att man kan verka "förebyggande" genom att uppmuntra och stärka varandra. Trots att även det kan vara jävligt svårt.

Mamma? Var är pappa?

Saken är att svenska barn har fått frågan om vem man pratar med "om det är något". Pappa kommer fyra (efter mamma, fröken och "någon annan"). Jag är själv inte pappa men det måste kännas hemskt. Bra lön, bra pension, inflytande på jobbet och i samhället - men inget förtroende hos sina barn. Väck med familje- och könsrollerna! En pappa är också en människa! ♥

Äktenskapslööfte?

Löven menar sig vilja försvara arbetsrätten. Lööf vill avskaffa den. Är detta ett löfte att inte ingå ett äktenskap när löven skiftar färg nästa höst?

Svart Sabbath & Sann Glädje

Så bar det iväg till främmande land, för tidernas största av rockiga band - Black Sabbath i Köpenhamn! Danmark är ett konstigt land som säljer vin och starköl på 7Eleven mitt i natten. Jag avstod dock och tog en svalkande Coca Cola och en mastig pizzaslice strax innan midnatt. Behövdes efter att ha vrålat och dansat till Black Sabbaths glada och groovy sound ett par timmar. Konserten var ruggigt bra och det var extra häftigt att se dem inomhus med sitt magnifika bildspel. Det funkade utmärkt att varva gammalt och inte allt för mycket nytt. N.I.B. och Fairies wear boots drog igång både mig och den annars ganska lama publiken lite extra. Personligen skiter jag blankt i alla som gnäller på Ozzys röst. Han är en ypperlig frontman. Och Iommi vill vi se i många år till (att doom-riffens skapare och mästare hyllas lite extra under turnén går inte att missa). Förbandet Uncle Acid & the Deadbeats var verkligt bra med sin medryckande "Beatles-doom". Det var dessutom superkul att träffa på mina gamla vänner Elin och Patrik i publiken i slutet och rocka alla tre tillsammans som i gamla glada dagar! Satte mig på ett varmt tåg och var hemma tre timmar tidigare än jag trott. Jag var trött när jag åkte dit, nu är jag pigg, glad, lycklig och uppfylld av sprittande hormoner efter en alldeles, alldeles underbar kväll i Köpenhamn! Leve musikens makt! Gammal är äldst! Och gammal kärlek rostar aldrig!

Livet nästa (Ramonas kamp)

Unga flickan Bella på TV just nu flyttades till rättspsyk i Växjö för självskadebeteende. Bakom murar och taggtråd och bland dömda grova brottslingar. Hon skadade sig själv. Ingen annan. Jag kommer osökt att tänka på Livet nästa av Ramona Karlsson. Som jag läste klart inatt. En nyutkommen bok jag rekommenderar alla att läsa. Du kommer att känna igen någon du känner. Mer eller mindre. Kanske dig själv? Boken är modigt självutlämnande och verklighetsbaserad. Lättillgänglig i sin jobbighet om ett svårt ämne. Utlämnande, gripande, lärorikt och otroligt bra om ätstörningar, ångest, självskadebeteende, emotionella störningar, dåliga uppväxtförhållanden och en vård med mycket mer att önska. Vi får följa Ramona från barndomen fram till idag då hon själv som ung kvinna engagerar sig i projekt om psykisk ohälsa. Och fortsätter kämpa. För sig själv. För sitt barn. Livet går alltid att vinna tillbaka. Läs! Gråt! Kämpa! Tro! Förstå att vissa har det mer jobbigt än de borde ha! Ofta börjar det väldigt tidigt i livet. Som Ramona själv skriver: "Ignorera aldrig ett barns känslor, deras tankar och funderingar. Svara så ärligt du bara kan och utifrån deras möjlighet att förstå. Gör aldrig narr av ett barn, det kan sätta djupa spår under lång tid, som det gjorde för mig. Visa respekt, värme, omtanke och förståelse." Tack min vän Ramona! Allt gott till dig! ♥

Ramona Karlsson - Livet nästa

Tankar i natten - en tidig kvällsblogg

På natten kryper många rädslor fram. Det mesta är dock bara tankar. Jag tycker att dagen är mer skrämmande. När allt plötsligt händer. Natten känns tryggare. Som ett täcke att gömma sig under. Nu är det mörkt nästan jämt. Och man kan spela musik mitt i natten. Fast det kanske är sen eftermiddag. Perfekt att ladda inför Black Sabbath imorgon...!

Fadderbrev

Idag fyller min systerson Robin 20 år! Han ska ju vara en liten unge! Nu för tiden är han min tältgranne på Sweden Rock och festar och raggar brudar så det står härliga till! Och jag som har ett fadderbrev där jag svurit att fostra honom i kristen anda...! Skål och Grattis, unge man!

Viljans seger - en fredagsblogg!

Vill man att något ska hända får man väl själv göra nåt? Och om ingen annat gör nåt ökar väl chanserna att man själv får sin vilja igenom? Bara en tanke! Ha en mysig fredag! ♥

Ville, Valle och Viktor

Tittade på Ville, Valle och Viktor på SVT Play. Från mitt födelseår 1972. Industriägaren ville ha en levande docka som monoton arbetskraft i högt tempo: "arbetare går så lätt sönder". Trots företagshälsovården. Arbetarna fick inte själva bestämma över arbetstakten och annat. Maskinerna tog över, men inte för att underlätta åt människorna. Skogarna i Norrland skövlades och blev till reklam som lurade folk att göra skadliga saker som att röka. Människor tvingades flytta dit jobben fanns för det gick absolut inte att flytta jobben till människorna. I Stockholm city fick människor flytta för att göra plats åt banker och kontorslandskap. Det var som att "penningen hade en egen kraft" och bankstyrelserna och inte folket bestämde. Idag skulle folk förfasas och kalla det "vänsterextremt", "politiserat" och "indoktrinering". Trots att det var sant. Är sant. Bortsett från den levande dockan då... Det var ett barnprogram. Kul, musikaliskt, burleskt, allvarligt och tänkvärt. Och anpassat till hela familjen som tittare. Men barn får inte bli vuxna och tänka. Vuxna får inte bli barn och ställa frågan "varför?". Ekonomiska maktstrukturer, även om de skadar människor och miljö, får inte ifrågasättas. Och vem är det som tjänar på det?

Nu, just nu!!! - Öppet brev till den breda vänstern

Detta är min befriande privata blogg. Där jag kan varva satir, ironi, poesi och personligt filosofiskt tankegods utan att vara partipolitisk. Detta inlägg är allvarligt menat men lika privat och personligt. Och demokratiskt öppet. Jag har varit mer eller mindre aktiv på den politiska vänsterkanten sen jag var 15 bast. Hade nio år som "politisk singel". För ett par år sen gick jag med i Vänsterpartiet. Jag kände att den politiska utvecklingen gått så långt att jag själsligen sprack förra valvakan. Det var verkligen som en iskall natt. Och mer än det. När Alliansen fick fyra år till, oppositionen sket ner sig ännu mer och Alliansen började bygga "hegemoni" i svensk regeringspolitik. Och då Sverigedemokraterna samtidigt triumferade i riksdagen sprack jag nästan kroppsligt. Jag måste göra något som förändrar praktiskt. Jag kände mig personligt förnärmad och förorättad. Hånad. Kränkt. Det dög inte att bara sitta hemma och "vänster-blogga" som en terapi. Jag ville verkligen praktiskt förändra samhället. Och det vill jag än. Jag gick med i Vänsterpartiet. Som både är en parlamentarisk kraft och efter att jag träffat och pratat med riksdagsledamöter ändock menat sig prioritera den utomparlamentariska kampen. Igår kväll var jag på styrelsemöte med Vänsterpartiet Kristianstad. En liten organisation i ett politiskt Skåne brunt som dynga och lera. Men ändå en röd kraft. Vi hann inte med vår planerade studie i feminism, men vi var fem kvinnor och jag. Ingen kan beskylla oss för gubbighet. Vi diskuterade hur vi skulle praktiskt prioritera våra idéer och krav på HBT-certifiering i kommunal verksamhet (ingen ska behöva diskrimineras eller gömma sig för sin kärleks skull); en aktiv satsning på sänkt arbetstid (vi har för f-n tjatat 6-timmars-dag sen 70-talet) och väck med delade turer inom äldrevården (för att det helt enkelt är sjukt), vad vi kan göra för de hemlösa som nekas boende... Även att vi i den antirasistiska kampen ska vara mindre plakat-sektiga och i vardagen övervinna etniska och andra motsättningar genom att mötas och förenas där vi bor, jobbar och finns. Inte tårta varandra. Självfallet ska vi inte heller på andra sätt fysiskt attackera meningsmotståndare om det inte är i nödvärn. Detta är mina egna tankar kring den frustration Vänsterpartiet, Ung Vänster och sympatisörer eller strategiska potentiella väljare till vänster drabbats av det senaste dygnet i samband med en viss medialt uppmärksammad (och i värsta fall medialt orsakad?) intern suspendering. Jag tar inte ställning i dagsläget och ser självfallet att partiledningen och hela huvudorganisationen får något att tänka på. Men för h-e: det är mindre än ett år kvar till valet! Sosse-ledningen under Löfven söker nyliberala regeringspartners hos Lööf och Björklund, Sverigedemokraterna lär få över 10% ... - vi måste behärska oss!!!! Vi måste hålla ihop och kämpa!!! Det är nu, just nu, det gäller!!!

Pang på pungen mot Portugal

Dagens löpsedlar får en osökt att tänka på Pang på pungen i Portugal med The Kristet Utseende. Känner mig själv som en sumpig fotboll. Köpte t.o.m. Dafgårds färdig-lasagne för att jag inte pallar laga mat. Och kallt är det... Men klaga orkar jag så än finns det hopp!

Arbetarklass i arbetarrörelse

"Lågutbildade" LO-medlemmar röstar på Sverigedemokraterna. "Arbetarklasskonservatism" säger professorer. Det råder ingen tvivel om att folk röstar på SD för att de känner otrygghet. Om utländsk arbetskraft utnyttjas som rättslösa låglönearbetare så "knycker" de så klart jobben. Fast det borde vara en ganska enkel facklig grej att införa lika villkor för alla. Arbetslösheten beror inte på att att det kommer en massa invandrare och tar de få jobben som finns. Det handlar om att det inte skapas jobb. Vi behöver rallare som fixar en vettig och miljövänlig järnväg. Vi behöver byggjobbare som bygger bort bostadsbristen för de unga som tvingas bo hemma i vuxen ålder. Vi behöver en massa människor i skola, vård och omsorg. Människor behöver människor. Borgarna ler såklart hela vägen till banken. Ansvaret ligger på arbetarrörelsen. Att sluta slicka rövhålet på den hippa och präktiga latte-sörplande medelklassen och inse att Sverige är ett klassamhälle med en arbetarklass. En arbetarklass med olikartad etnisk bakgrund. En arbetarklass som både sparkas på, utsetts för mänsklig otrygghet och beskylls för "konservatism" och främlingsfientlighet. En syndabock. Som invandrarna. Så kom igen nu LO, SAP, ABF och för den delen V. Ska vi ha ett rasistiskt och reaktionärt parti på 10% som håller "blocken" som gisslan? Vill vi ha ett gott samhälle eller leva i en mardröm?

Var sjätte LO-medlem vill rösta på SD

Manligt & Kvinnligt

"Manligt" eller "kvinnligt". Vi fostras till könsroller efter en "evig" idé om vad som är vad. De facto utvecklas vi alla till flickor när spermien befruktat ägget (hallå - sker inte befruktelsen tillsammans?). "Manligt" och "kvinnligt" är snarare definitioner av olika mänskliga aspekter. Det "manliga" är kanske "rationalitet" och att delta aktivt i en strid. Att ta sexuella initiativ. Det "kvinnliga" är således social familjär omtanke. Att offra sig själv. Det är bara så jävla dumt. Män kan ta familjeansvar. Kvinnor kan ta fajten. Brudar kan ta sexuella initiativ. Vi har alla "kvinnan" och "mannen" inom oss.

Bekräftelse ♥

Varför är "självbekräftelse" ett negativt slagord? "Bara (vadå `bara´?) ute efter att bli sedd!" Alla människor har ett behov att bli bekräftade! Av att bli sedda! Kan man inte se sig själv kan man inte se någon annan! Bekräfta dig själv på det att du må bekräfta andra! Kramas och säg något snällt! Alla blir kanske inte glada! Men de allra flesta! Innerst inne! Det är som att odla plantor som växer till ett ymnighetshorn! ♥

Mellan möjligheter och löjligheter

Trist årstid. Men perfekt att kyla öl på balkongen. Se möjligheterna och lyssna på löjligheterna. Martin Lund - din guru till vardag och helg!

Ämabel pati

Genom empati kan man själv uppleva andras glädje! Man behöver inte ens själv vinna en mille, få det där drömjobbet eller bli sådär sprudlande förälskad! Jävligt häftigt ändå! Visa gärna glädje! Det retar alltid någon, men skit i det! ♥

Rösta snällt!

När Folkpartiet var ett socialliberalt parti med en antirasistisk syn på att alla människor har ett individuellt egenvärde var de ändå en ganska vettig kraft i svensk politik. Idag framställer de sig snarare som ett högerpopulistiskt parti med danska redneck-förebilder. Hårdare krav på invandrare. Strängare straff. En auktoritär skolpolitik i vilt trots mot all pedagogisk forskning ("flumskolans" läroplaner uppstod under de folkpartistiska regeringarna 1976-1982). NATO-medlemskap, imperialistisk krigsiver och Israel-vurm. Reaktionärer med en aggressiv "folket i stugorna"-attityd. Detta kunde jag ha skrivit för åtta år sedan. Tyvärr tycks de för evigt ha gjort upp med "snällismen". Personligen hoppas jag att svenska folket kommer att rösta snällt.

"Jag är vacker!"

"Jag är vacker! Jag är fin! Jag är en prinsessa!" ("Du är inte vacker! Du är inte finare än andra!") "Kram! Puss!" ("Sluta kläng din äckliga unge! Dessutom har du varit stygg!") Vuxna är snabba med att trycka ner barn. Det går igen med mobbning i skolan och en allmänt taskigt självkänsla. Men barn är alltid vackra. Alltid fina. Alltid prinsessor och prinsar. Alltid värda kramar och pussar. Fienden är de vuxna. Som själva aldrig fått bli vackra och fina kramade och pussade prinsessor och prinsar. Kanske måste barna starta ett krig? Mot de vuxna? Vuxenhet har inget med ålder att göra. Ett barn är inget man föds till - det är något man blir!

Självrespekt

Att inte bli älskad av alla kan vara en skön bekräftelse i sig. Stå för den du är. Självrespekt är bästa respekten.

Mitt politiska mål

Mitt politiska mål är inte god välfärd, kortare arbetsdag, bra skola, rättvis fördelningspolitik, frisk miljö eller schyssta jobb åt alla. Mitt politiska mål är inte ens frihet, jämlikhet och syskonskap. Det är inga mål. Det är medel. Medel för att alla människor ska få möjlighet att blomma maximalt, förverkliga sig själva och låta sina vackraste drömmar bli sanna. Det är mitt politiska mål. Vars konsekvenser jag inte ens vågar drömma mina vackraste drömmar om...!

Fascistboll (en dålig förlorares blogg)

Alla klagar på portugisernas tutor... men bara när det är herrfotboll! Det var inte fotboll! Det var fri-jazz! Nu stänger jag TV:n, häller upp en stor grogg och lyssnar på Mikael Wiehe istället! Hur sätter man samman ett fotbollslag i världsklass? Man börjar med att satsa på de riktigt unga! Oavsett klasstillhörighet! De riktigt rika godsägarnas söner kan köpas en plats i en proffsklubb så fort navelsträngen klippts! Och därmed bli en adlig handelsvara av ädlaste guld! Men det allra viktigaste på sikt är att göra fotbollen till en sport för de allra, allra fattigaste! De utan andra drömmar om proffskarriär eller att dö och komma till Gud! Gatufotboll alstrar proffsfotboll! Så tänk framåt! From the basic shit! Sverige är ett litet land med en liten befolkning! Men vi kan! Om vi vill! Öka gapet mellan fattiga och rika! Vräk ut barn på gatan! På fotbollens grund! Spä på hatet och rasismen! Kolonisera världen som andra malliga rika länder har gjort! Jag tror faktiskt att vi är på god väg... VM-guld 2018 i Ryssland?! Eller 2022 i Qatar?!

13 (november)

Onsdagen den 13:e 2013. Lyssnar på skivan 13 med Black Sabbath. Men jag är inte vidskeplig när det gäller det numret. Tvärtom. Min höstförkylning börjar avta och nu försöker jag förebygga höstdepp. November är en brutal månad. Helt plötsligt kommer mörkret och kylan på en gång. Med ens är träd och buskar kala och döda. Förra hösten, inklusive november, var dock fantastisk. Jag hade kul jobb, åkte två (varav en dubbel) rockkryssningar, jag släppte min bok med en följande mini-turné, jag medverkade i radio, jag hade vettig inkomst, åt ute och levde la dolce vita... det är således inte november i sig som måste vara deppig. Just nu ska jag försöka pynta det fint i ekorrhjulet. Bildligt då. I vardagen som inte ska få fånga mig i hopplöshetens järnnäve. Jag söker lite jobb innan jag promenerar till gymmet för att svettas bort lite skit från kropp och tanke. Jag har böcker att läsa som rör och berör. En vän skickade nyss ett mess, tänkte på mig och ville träffas. Jag har det bra. Och bättre ska det bli. Ska ut och ta tillvara på den lilla stund av sol som faktiskt är. Men först lite svart kaffe och Black Sabbath. Som jag faktiskt ska se i Köpenhamn om ... låt mig se ... 13 dagar!!!! (Bilden är dock från i somras!)

Manifestation för människovärdet

Grannländerna har rasister i regeringen, Sverigedemokraterna ser ut att kunna få över 10% på riktigt, romska barn hamnar i polisregister p.g.a. etnicitet, polisen kräver papper av människor som inte är tillräckligt blonda, nazisterna demonstrerar i Stockholm och partiledardebatterna ifrågasätter om vi "tål" invandring.... Det är inte 1938 och Tyskland. Det är 2013 och Sverige. Lördagen 9 november. Vi ska inte behöva se någon förföljas eller diskrimineras för struntsaker som utseende, namn, kön, funktionsnedsättningar, religion eller sexualitet. Det var på många sätt värmande att trotsa förkylning, regn och snålblåst för att delta i Kristianstads antirasistiska nätverks manifestation till minne av Kristallnatten. Café Miró var fylld till bredden av unga och gamla. Jag var säkerligen inte den ende som blev berörd och rörd av berättelser från engagerade människor som överlevt Förintelsen, flytt kriget i Bosnien, romernas situation och levande barnmusik skriven av bl.a. Mikael Wiehe. Värme och medmänsklighet. Ett brett arrangemang med organisationer som FN-föreningen, Hyresgästföreningen, Kristianstadsbyggen, Svenska Kyrkan, Islamiska föreningen och LO. Det är i vardagen, på arbetsplatser, idrottsföreningar, bostadsföreningar o.s.v. som kampen för alla människors lika värde måste föras. Dagligen och stundligen. För att citera en av talarna: "Den antirasistiska kampen är ingen j-a tårtbjudning!"

Gudfadern 1 (år)

Signerar en bok! Men då jag skickar med post får jag ingen tårta som Jimmie fick! Annars skulle det vara 1 ljus på tårtan! Idag är det 1 år sedan Martins stora röda lämnade BB (d.v.s. tryckeriet)! Det ska erkännas att det var en pirrig och barnsligt förväntansfull känsla när Leif B Frid kom med leveransen till Conditori Fantasi! Och jag fick hålla "den lille" ("Min stora") i mina händer! Stefan var den första som fick ett speciellt signerat ex! Detta för sitt speciella stöd och uppmuntran! Om Leif B är "bokmorska" så får Stefan gälla som "gudfader"! Releasen på Fantasi skulle dock få vänta ett dygn! Då det blev desto mer tårta till kaffet...!

Sat**s politruk

Socker, grädde... och så sist men inte minst en liten ros av marsipan... Jag blir lite bestört av att Jimmie Åkesson får en tårta upptryckt i ansiktet medan han snällt sitter och säljer och signerar sin nya bok Satis polito i "kulturelitens" nya ghetto Södermalm i kungliga huvudstaden. I synnerhet som jag själv när nyheten når mig är i full färd med att sträckläsa nämnda bok (länge leve folkbiblioteket). Satis polito betyder "polerad nog". Och visst är den lite osvenskt klingande titeln passande. När Jan Guillou följde Jimmie under sitt reportage för Aftonbladet beskrev han hur Jimmie efter att ha slätrakat sig ordentligt smorde in ansiktet med en salva. På omslaget till boken ser man hur Jimmies slips är knuten så att adamsäpplet delar sig. Som inför en Nobelmiddag. Det gäller att ha en polerad fasad. Utåt som inåt. "De oroliga åren" under 1990-talet är förbi för Sverigedemokraterna. Borta är alla skräniga skinnskallar med bomberjacka och stålhätta. Det råder rent av "nolltolerans" för "rasister och rättshaverister". Jimmie har hunnit med mycket sedan han som mycket ung nådde partiets högsta topp. Men han känner sig högst lämpad. Kanske rent av kallad? De mest privata delarna av Jimmies dagbok är bortgallrade. Här är det politiken som gäller (trots att han vid ett tillfälle surar till av att Sverige får stryk av Nordirland "som inte ens är ett land" i fotboll). Jimmie är Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är Jimmie. Han är ingen "broiler". Han har kämpat sig fram. Med sina kompisar i "De Fyras Gäng". Han har kört bil och ordnat flygblad. Han är ingen "chef" utan otroligt ödmjuk. Därför är han också en fantastisk ledare. Han kan både lyssna på och rensa ut medlemmarna i ledet. Ena (det nämns ingenting om motsättningarna mellan partitoppen och ungdomsförbundet eller lokalavdelningar som fått sina gamla trotjänare utrensade). Självfallet är han extra storsint och imponerande då han och hans vänner och kamrater ständigt blir förföljda. Både av våldsamma "vänsterextremister" och media och "etablissemanget". Men han tror på ickevåld och att "vända andra kinden till". Trots att han blivit hatad som få. Otack är världens lön. Men genom hårt arbete och enastående strategiskt tänkande har han och SD äntligen kommit in i riksdagen. Ingen kan längre försöka tysta ner dem. Det går inte längre att konspirera mot den heliga hotfulla Sanningen om hur "mångkulturalismen" raserar Folkhemmet. Mammas och morfars och Per Albins fina polerade hus då Sverige befolkades av "svenskar" (Jimmie är såklart inte rasist men man kan enbart ha en kulturell lojalitet). Nu återstår att "utmana om makten". Kanske inte nästa år. Jimmie är ju en klok och klarsynt strateg. Men under Jimmies visa ledning går det sakta men säkert framåt. Jimmie har vind i seglet.... I forna tider, liksom världen idag, har makthavare legitimerats av propaganda. Skrivet av "historiker" och "levnadstecknare". Okritiskt. I Sverige med sin alldeles speciella ödmjuka kultur är rövslickeri tabu. Så Jimmie får använda sin egen förträffliga förfinade fingerfärdighet för att förhärliga sig själv. Som Den Store Ledaren. Trots att han är så unikt och ovanligt "vanlig". "Kusinen från landet". "En vanlig grabb från Bromölla". Bromölla är min grannkommun. En bruksort känd för Ifö Sanitär som tillverkar toalettstolar. Ordentligt polerade på ytan. Men lyfter man på locket så känner man stanken av brun avföring. Man ska inte kasta tårta på meningsmotståndare. Det gör de så bra själva. Socker, grädde... och så sist men inte minst en liten ros av marsipan...

Dopparedan?

Lördag eftermiddag i Olofström. Först äter jag skinka med skånsk senap och dricker Apotekarnes julmust. Sen traskar jag upp till sjön Halen och tar ett par bad... November känns lite "something in between". Och jag känner mig likadan...!

Räkna med matte! ♥

Min mamma har två jättefina kissekatter. Lurviga och mjuka. De gör inte så mycket. Ligger som levande myskuddar i soffan. Kelar. Jamar lite slött när de vill ha mat. De verkar ha det väldigt bra. Jag lever själv som de gör när jag hälsar på min mamma. Lycka är att ha fina kissemissar. Eller en fin matte. Eller en fin mamma. ♥

Snabba klipp

Moderaterna vann valet 2006 på Reinfeldts snälla ögon och Borgs hästsvans. Nu finns inget av det kvar. Man vet ju hur det gick för Simson när Delila bokstavligen klippte till honom... Äh, en moderat finansminister ska väl ägna sig åt snabba klipp? (Nu blev jag förvisso själv klippt i nacken av min mamma i helgen men hon tog väl inte SÅ mycket...?!)

Minnes Lundh

Jag besöker inte min pappas minneslund denna allhelgona heller. Har ingen bil men det är ingen ursäkt. Fast jag fattar inte riktigt vitsen med att jag skulle göra det. Skulle mest kännas formellt och lite krystat. Nu talar jag enbart för mig själv. Minneslundar är fina. Men jag tänker på honom varje dag ändå. Jag går omkring i hans ärvda kläder. Och jag ser mer och mer exakt ut som honom för varje dag. Kalle Lundh finns i sin minneslund. Men även i sin son Martin Lund. På gott och ont. Som det ska va´. Ikväll ska jag hälsa på mamma Lena i Olofström. Och vara glad att hon finns. ♥

Ide ingen idé

Så är det då november. Den gråaste, dystraste och jobbigaste månaden på året. (Skulle vara i konkurrens med februari då.) Räcker att man tittar ut genom fönstret och ser den trista himlen och de kala trädkronorna så vill man inte ens klä på sig... Jag förstår att Mumintrollen går i ide i november... Om en månad är det annorlunda. Då är det december. Iskallt och beckmörkt dygnet runt. Men då kurar man inne i värmen och myser till det med tända ljus, godsaker och varma drycker. Man söker sig till varandra på ett annat sätt. Med vetskapen om att det snart vänder... Har man jobb eller skola är det som mest stressigt just nu. Jag förstår att de som har råd far på utlandssemester i november... 30 dagar har november. Men känns som 3 månader. Jag förstår att tunga hårdrockband döper sig till November... Årstiderna påverkar sinnet. Om solen gått i ide får väl jag leva på energin jag laddat under våren, sommaren och den härliga sensommaren som kallades höst. Jag har skaffat en god vana att promenera och träna. Jag har fler böcker och tidningar än jag hinner läsa. Jag har fler filmer och dokumentärer än jag hinner titta på. Jag har mer musik än jag hinner lyssna på. Och sist men inte minst har jag fler vänner, nära och kära än jag hinner hälsa på. Så hur skulle jag ha tid till att gå i ide? Hur skulle jag ha lust till att gå i ide? Och batterierna har mycket kvar. Gott om krafter. Att fightas med överheten. Att krama och pussa de jag tycker om. Att leva. Att utföra vårt viktigaste uppdrag: att finnas. Så upp med hakan Marti... November menar jag!