Varandra ♥

Vi lever i en iskall värld där ingen frågar efter färgen på ditt hjärta. Vi är alla lika. På olika sätt. Jag är en normal-klenis med en normal-penis. Men jag blir jätteledsen när mina kvinnliga vänner tar illa upp av skitreklam. Om att den (kvinnliga såklart) kändisen blev så jävla "snygg" efter att ha gått ner i vikt. Vi killar har inte samma problem. Om Anders Borg fått lite "kula" och "babymage" är det bara ett gott tecken på att finansministern lever livet och mår bra. Det är lite sexigt. Om Annie Lööf fått lite dubbelhaka eller mage skulle det bli ett jävla liv. Kroppsidealen är sexistiska. Sexism är rasism. Och det används effektivt för att trycka ner kvinnor. Alla vill vi bli sedda och lyssnade på för vilka vi är. Alla vill vi bli älskade och bekräftade. Idag lever vi i en slags social-nazistisk värld där ytan är viktigare än innehållet. För tjejer är steget till att förändra skiten genom en karriär hårdare. Hon måste först få ett perfekt utseende ("perfekt" är ett filosofiskt kapitel i sig som bygger på att inte vara perfekt). Hur vet då jag detta? För att jag har hört det och sett det. Skrapar man lite på ytan på "självständiga" tuffa brudar i lyxförpackning så börjar såren snart sava. En människa är en människa. Det man har i sinnet är det viktiga. Vissa är mulliga, vissa är smala. De flesta däremellan. Killar har ett ansvar gentemot kroppsfixering. Säg att hon är "hot" oavsett extrakilon eller komplex för att hon är smal och har mindre bröst. Personligheten sitter inte där. Tjejer har ett ännu större ansvar då det ju är de som "sätter ribban". Mediabilden skiter vi i. Den sveper bort med revolutionen vi startar just nu. Men hur ser vi på varandra?!