Sat**s politruk

Socker, grädde... och så sist men inte minst en liten ros av marsipan... Jag blir lite bestört av att Jimmie Åkesson får en tårta upptryckt i ansiktet medan han snällt sitter och säljer och signerar sin nya bok Satis polito i "kulturelitens" nya ghetto Södermalm i kungliga huvudstaden. I synnerhet som jag själv när nyheten når mig är i full färd med att sträckläsa nämnda bok (länge leve folkbiblioteket). Satis polito betyder "polerad nog". Och visst är den lite osvenskt klingande titeln passande. När Jan Guillou följde Jimmie under sitt reportage för Aftonbladet beskrev han hur Jimmie efter att ha slätrakat sig ordentligt smorde in ansiktet med en salva. På omslaget till boken ser man hur Jimmies slips är knuten så att adamsäpplet delar sig. Som inför en Nobelmiddag. Det gäller att ha en polerad fasad. Utåt som inåt. "De oroliga åren" under 1990-talet är förbi för Sverigedemokraterna. Borta är alla skräniga skinnskallar med bomberjacka och stålhätta. Det råder rent av "nolltolerans" för "rasister och rättshaverister". Jimmie har hunnit med mycket sedan han som mycket ung nådde partiets högsta topp. Men han känner sig högst lämpad. Kanske rent av kallad? De mest privata delarna av Jimmies dagbok är bortgallrade. Här är det politiken som gäller (trots att han vid ett tillfälle surar till av att Sverige får stryk av Nordirland "som inte ens är ett land" i fotboll). Jimmie är Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna är Jimmie. Han är ingen "broiler". Han har kämpat sig fram. Med sina kompisar i "De Fyras Gäng". Han har kört bil och ordnat flygblad. Han är ingen "chef" utan otroligt ödmjuk. Därför är han också en fantastisk ledare. Han kan både lyssna på och rensa ut medlemmarna i ledet. Ena (det nämns ingenting om motsättningarna mellan partitoppen och ungdomsförbundet eller lokalavdelningar som fått sina gamla trotjänare utrensade). Självfallet är han extra storsint och imponerande då han och hans vänner och kamrater ständigt blir förföljda. Både av våldsamma "vänsterextremister" och media och "etablissemanget". Men han tror på ickevåld och att "vända andra kinden till". Trots att han blivit hatad som få. Otack är världens lön. Men genom hårt arbete och enastående strategiskt tänkande har han och SD äntligen kommit in i riksdagen. Ingen kan längre försöka tysta ner dem. Det går inte längre att konspirera mot den heliga hotfulla Sanningen om hur "mångkulturalismen" raserar Folkhemmet. Mammas och morfars och Per Albins fina polerade hus då Sverige befolkades av "svenskar" (Jimmie är såklart inte rasist men man kan enbart ha en kulturell lojalitet). Nu återstår att "utmana om makten". Kanske inte nästa år. Jimmie är ju en klok och klarsynt strateg. Men under Jimmies visa ledning går det sakta men säkert framåt. Jimmie har vind i seglet.... I forna tider, liksom världen idag, har makthavare legitimerats av propaganda. Skrivet av "historiker" och "levnadstecknare". Okritiskt. I Sverige med sin alldeles speciella ödmjuka kultur är rövslickeri tabu. Så Jimmie får använda sin egen förträffliga förfinade fingerfärdighet för att förhärliga sig själv. Som Den Store Ledaren. Trots att han är så unikt och ovanligt "vanlig". "Kusinen från landet". "En vanlig grabb från Bromölla". Bromölla är min grannkommun. En bruksort känd för Ifö Sanitär som tillverkar toalettstolar. Ordentligt polerade på ytan. Men lyfter man på locket så känner man stanken av brun avföring. Man ska inte kasta tårta på meningsmotståndare. Det gör de så bra själva. Socker, grädde... och så sist men inte minst en liten ros av marsipan...