Galna professorer

En (f.d.) professor i etnologi kan ge ut en lögnaktig bok som bygger på rasism och hetsar mot invandrare. En professor i nationalekonomi kan hävda att fattigdom skapar rikedom. Att man har titeln professor är inget hinder för att man är helt jävla dum i huvudet. "Galna professorer" finns inte bara på film.

Författarna fortsätter förvränga siffrorna

Dan Berglund

9 februari. Jag och Steve spenderade en helhelg i Götet. (Gå gärna tillbaka i bloggen och återupplev våra gamla äventyr. Vi har gott om kul bilder och äventyr.) Men vi åkte upp för att se Dan Berglund live på Folkteatern vid Järntorget i Götet. Och vilken kväll vi fick! Mästaren satt på en liten stol vid en liten scen. Blundande inlevande som bara Dan Berglund kan. Jag och Steve hade pratat om hemska tårdrypande En yngling från debutalbumet En järnarbetares visor. En ballad vi aldrig trodde vi skulle få höra live. Men denna började det med. Vi satt strax framför underst på en trappa med varsitt litet glas vin. Rött. Hela trappan kändes ungdomlig och revolutionär. Dan Berglund kändes levnadsvan och moget proletär då han berättade och sjöng om smärre industriorter i lite mindre och skogigare orter. Det blev såklart en massa gamla klassiker från det glada sjuttiotalet. Inte De mördades fria republik trots den ungdomligt studentikosa publikens skrik på "Lenin!" Men Ballad till minnet av en kamrat som nästan fick mig att gråta. I allsången till Mina herrar vrålade vi halsen av oss även under verserna. Min älsklingsskiva är dock Vildmarken. Och jag fick höra de sånger som kanske skulle kallas för "politiskt inkorrekta idag: Kring Marstrands fästning och Ack vi!. Blandningen av det nya och det gamla funkade fantastiskt. Snälla ögon är vackraste och bästa sången på senaste plattan Allt är idioternas fel. Titelspåret är en häftig Dylan-cover. Och vi fick höra fantastiska Såna som vi... från skivan med samma namn. Sentimental nostalgi. Dan Berglunds nyare skivor är olyckligt underskattade. Ingen kan som han skriva vackra finstämda visor med lyrik som utgör en kombination av fyndig humor och målande lyrik. Den lille mannens tankar och ofta patetiska (lidelsefulla) perspektiv. Avskalad ärlighet så det känns ända in i själen. Ett stort tack till Dan Berglund. Fortsätt att förgylla den svenska visskatten!

Kärlek vid första ögonkastet ♥

Jag tror på kärlek vid första ögonkastet. Det gjorde jag inte när jag var yngre. Jag tänkte att försiktighet var ett smart drag. Att kolla in vad det var för en människa först. Och jag tror att det var ett klokt drag. Då. När man inte hade någon relevant erfarenhet alls. Men inte idag. Eller jo; lite såklart. Men man får inte låta misstänksamhet och annat fult ta överhanden. Jag vill gärna att jag har lärt mig att avslöja ögontjänare. Dammsugarförsäljare. Att statsministern första gången blev vald för sina "fina ögon" har grundat ett förakt i mig som gör att jag osakligt och dumt gärna bitterljuvt framställer honom som "surögd". Blir man bedragen på det mest djupa och personliga planet blir man lika djupt kränkt. Casanovor och Don Juan-typer. Förförerskor. Man lär sig att känna igen dem. "Snälla ögon" är kanske inte så snälla om man synar rakt igenom dem och kollar reaktionen. Man lär sig. Därmed inte sagt att det aldrig är tillåtet att "fula". Som katterna gör. Det är ju en del av charmen: "Aha! Det var en nattamacka du var ute efter! Och lite sex som efterrätt!" Fast då har man ju redan brutit barriären och vi har seglat ifrån ämnet: Kärlek vid första ögonkastet! Och vad är då detta? Tja, typ att direkt se sig själv i en annan människas ögon! Det kan man nämligen göra! Att det känns rätt och man funkar! Som att för första gången se sig själv i en spegel! Inte förförd och duperad av manipulativa ord eller blickar! Livets erfarenheter sätter sitt sigill i människans pupill! Alltså, jag har inga bevis men jag VET att det är såhär! Vissa kallar det Universums Röst! Jag kanske skyller på erfarenhet och Intuition! Vi är alla olika! Vi kanske behöver en lika eller en olika? Jag inbillar mig åtminstone att jag omedelbart tycker om Henne! Att tvillingsjälarna enas! Men för all del! Jag kan ha fel! Kärleken gör som bekant lite vad den vill med omdömet... men det är väl ändå det som är meningen? Att dö från sig själv och tappa kontrollen? Vad skriver jag för skit? Vem är jag? Gudinnan slår ömt sin ömma öppna lite fuktigt varma handflata mot mig och viskar med milda ömsinta ögon djupa som rymdernas svarta hål: "- Kom du knäppa lille dåre som tror att du kan intellektualisera Kärleken... Du är min slav och nu ska Du och Jag älska.... ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥"

Mjaaauuu!!! ♥

Jag älskar min mammas katter! Eller är det mina systrars? Äh, man kan inte äga en människa! Och man kan inte äga en kissemisse! Men man kan älska båda delarna! Visst är hon söt? Den lilla hopkrupna kattungen längst upp med den längtande blicken? Hon är kring 80 kattår! Och smälter ihop väldigt bra med soffan! Såväl till färgen som formen! Den svarta ondskefulla katten underst! Vågar jag klappa? Men hon är lika fin! Strax efter jag tog det kortet gick jag själv och sjönk ner i soffan framför Lucifer! Kissen i Askungen! En harmlös, ytlig och tillrättalagd gammal Disney-rulle! Som jag blev tårögd av! Är jag man eller mus? Gärna mus! "En för alla - alla för en!" Att ställa upp för de orättvist behandlade som själva ställer upp för de orättvist behandlade! Solidaritet! Möss! Och slöa gamla gosiga katter med lika hårda klor som mjuk päls! Som inspirerar en till att bara finnas där på en soffa nära dig! Eller i knäet! Som manipulativt mjauar lite själviskt slött när de blir sugna på nåt gott! Allt detta tillsammans är nog Kärlek för mig! Eller i all anspråkslöshet en avspegling av Människans innersta väsen! Pudelns kärna! För att även få med voffsingen i juletid! ♥

Julafton - ett tack till mina kära och nära! ♥

Julafton firades hos lillasyster Emma i Olofström. Med ett par innetofflor på fötterna ville man knappt lämna den inglasade altanen. Flera generationer möttes. Men då jultomten kom med klapparna innan maten för att förebygga barnslig otålighet blev nog de allra flesta barn. Åtminstone blev jag det då jag trots att jag inte varit särdeles snäll plötsligt fick en massa klappar: en tröja, ett armband och två kulor äkta kakao från Dominikanska Republiken, julkaffe, Baileys-chokladkulor och hallondödskalle-glögg samt en mugg - vintermyset är räddat! Sen vankades det julbord och andra gotter. Alltid lika kul att att träffas alla tillsammans. Knytkalaset knöt oss samman i en kul och trevlig afton. Julafton rent av. Tack mina kära och nära! ♥

Tankar i Karlskrona II - Ännu ett varv (en stat i "staun"?)

Det jag gillar mest i "staun" är att vandra omkring i Andreas område Björkholmen. Varvsarbetarnas gamla kvarter. De som ännu idag kallas "pillema(u)sare". Ty de gjorde inget annat än att "pilla" och "masa". Det berättas om en gammal varvsarbetare som i år efter år syntes gå omkring med samma planka över axeln. En klassisk vandringssägen. Här bodde de. Här jobbade de (för det gjorde de ändå). En mystisk och mytisk värld i sig? En stat i "staun"? De var månne proletärt anspråkslösa och byggde en kultur i sig? En kultur för sig? Som alltid är det arbetande folkets skapande historia mycket mer spännande, intressant, angeläget och betydelsefullt än kungar, krig och annat som hör sagorna och barnkammaren till. Hur kan jag uttrycka mig så dumt och socialistiskt? Tja, spelar det någon roll vad man gör med båtarna? Krig, handel eller roliga kryssningar till Polen? Men vem bygger båtarna? Ska man sätta sig in i människors situation kan man som akademiker inte "pilla" och "masa"!

Tankar i Karlskrona I - "Imperiets Hjärta"

Det är en lika exotisk upplevelse varje gång jag besöker Andreas i Karlskrona. För en grabb från Kristianstadsslätten utan en badsjö på mils avstånd. Här kan vi på somrarna på två minuter lämna soffan för att hoppa i havet från badbryggan. Karlskrona. En stad på vattnet. Ett Stockholm i miniatyr. Anlagd av en enväldig diktator till kung på ockuperat skåneländskt (läs: danskt) område. Rom hade Medelhavet. Karlskrona siktade på Östersjön. En strategisk flottbastion för det svenska stormaktsväldet. Karlskrona. "Imperiets Hjärta" som det står på Marinmuseum i en text från 1700-talet. Och jag som kommer på besök från Kristianstad. En befästningsstad anlagd av danske kong Christian IV på en ö i ett träsk till försvar mot svensken.... Jaja, då var då och nu är nu. Och vi behöver ju varken visum eller pass när vi besöker varandra! FN har bestämt sig för att Karlskrona tillhör Världskulturarvet. Och ska därmed bevaras för mänskligheten. Det tycker jag är bra. Karlskrona är inte en stad. Det är en hel värld. Det inser jag varje gång vi på somrarna åker på sightseeing med båt i Karlskrona skärgård. Om Kristianstad med omnejd är ett ekomuseum som kallas Vattenriket (en djungel och ett träsk) så är Karlskrona ett enormt marinmuseum. Det var inte många år sedan det vi nu kan beskåda var militära hemligheter. Här sticker ännu svarta u-båtar upp sina blänkande ryggar. Väl så. Hippien i mig mår bra av att militarismen i såväl regementsstaden Kristianstad som i örlogsstaden Karlskrona blivit kulturhistoriska museer!