När jag ser en blåsippa plötsligt slå ut från marken när solen strålar och jag själv känner att jag slår ut efter vintern av samma anledning så är det som en uppenbarelse. Vi är alla samma. Jag är inte främmande för att kalla det en religiös upplevelse. Grönskan, fåglarna... allt hör ihop. Det gör vi människor med. En symbios. Ett kretslopp. Allt vi gör påverkar varandra. Och därmed oss själva. Det är ingen ny upptäckt. Men ändå är det det. Varenda gång. En bekräftelse. Och därmed en trygghet. Ett hopp. En harmoni.
♥ ♥ ♥ Kram på Er alla tvåfotade blommor!!! ♥ ♥ ♥
När jag ser en blåsippa plötsligt slå ut från marken när solen strålar och jag själv känner att jag slår ut efter vintern av samma anledning så är det som en uppenbarelse. Vi är alla samma. Jag är inte främmande för att kalla det en religiös upplevelse. Grönskan, fåglarna... allt hör ihop. Det gör vi människor med. En symbios. Ett kretslopp. Allt vi gör påverkar varandra. Och därmed oss själva. Det är ingen ny upptäckt. Men ändå är det det. Varenda gång. En bekräftelse. Och därmed en trygghet. Ett hopp. En harmoni.
♥ ♥ ♥ Kram på Er alla tvåfotade blommor!!! ♥ ♥ ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar