Idag är vädret mulet och grått. För en vecka sedan sken solen klart. Det hade jag bestämt att den skulle göra. När jag gav mamma tre ljusa vårligt gula rosor vid graven. Ett år går fort. Efteråt stannade jag kvar i Olofström. För första gången sedan mamma gick bort. I huset. Hos Helge. Ingen av oss behövde sitta ensam just denna kvällen. Helge menade att man inte ska sörja mer än ett år. Och att mamma inte skulle önska att vi gick och var ledsna. Det är kloka ord. Sanna. Men tomheten finns där hos alla. Inte minst hos Helge själv. Men katterna finns kvar. Huset. Trädgården. Vi hade det mysigt på kvällen. Åt gott och drack lite vin. Pratade. Jag fick låna en bra bok att läsa i. Nattamaten blev ett riktigt litet julbord. Dagen efter sken solen lika vackert. Jag satt på altanen och njöt i en solstol. På just samma plats som mamma ramlade och fick sin hjärnblödning. Kaffe och mackor i knäet. I rabatten under befruktade bina blommorna. Visst är det vackert? Inte utan en viss symbolik? ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar