Vad ska vi göra med varandra?

Förra tisdagen fick Kulturkvarteret och Kristianstad storbesök av "hemvändaren" Jenny Wrangborg. Som dagen till ära framförde en vacker dikt om "Vattenriket" och vår lilla stad. Att jag betraktar Wrangborg som vår tids stora poet handlar dock inte om lokalpatriotism. Ingen kan på samma sätt framkalla en känsla av att frysa. Frysa på sin arbetsplats. Inte bara för att man jobbar i kök. Som i den revolutionerande debuten Kallskänken. Frysa i verkligheten. I hjärtat. I en kall stad i en kall värld som ropar efter värme. Ropar efter kärlek, kamratskap, gemenskap, solidaritet... Och ingen kan värma ett frysande hjärta som senaste diktsamlingen Vad ska vi göra med varandra. Dikterna varvades som så ofta med engagerade tankar om arbetslivet, samhället och vardagen. Publiken ställde frågor om poesins och kulturens viktiga roll. Som dock aldrig kan eller får bli ett substitut för den fackliga och politiska kampen. Den stora eviga frågan som faktiskt ofta kan besvaras: vad ska vi göra med varandra? Vi behöver lyssna. Vi behöver prata. Vi behöver göra saker tillsammans. Vi behöver varandra. Tack Jenny! ♥