Hjältedöd

2010 kommer i första hand att minnas för alla döda hjältar. Orimligt många. Jag och brorsan undrade vem den sista som skulle falla var innan tolvslaget på nyårsafton.

Vissa dödar är hemskare än andra. Ovärdiga. Fruktansvärda. Jag fick se min sånggudinna Monica Zetterlund i Olympens iskalla idrottshall en vinter i slutet av 90-talet. Det var oförglömligt. Jag hade ätit mig mätt och säll på en kinesrestaurang i Lund. Sköljt ner det med en stor flaska rött. Jag tog mig ut i blasket och kylan på gråa och vidriga Sparta. Väl på plats satt jag tillbakalutad och bara njööööt av den tillbakalutade jazzen från en sångmö bak ett piano. Bland strama folk som försökte sitta rakt. Oförglömligt. Så dog hon. Ihjälbränd i sitt eget hem.

Jag trodde aldrig att det skulle hända igen. Men gjorde det. Dagen före nyårsafton det förbannade året 2010.

Kan du vissla Johanna? växer mer och mer till en jultradition. Och är bland det finaste jag sett. En berättelse av Ulf Stark som aldrig skulle släppas igenom censuren idag med sina svordomar, barn som köper cigarrer och en anarkistisk flykt från en äldrevård.

Vi minns dig Per Oscarsson. Vi minns dig Morfar. Körsbärsdalens befriare.

Om en halvtimme minns vi Martin Ljung på Minnenas Television på ettan. Jag och min ömma moder satt och pratade om honom en natt för några helger sen. Jag hävdade att han ännu levde. När vi steg upp dan efter nåddes vi av hans dödsbud.

Men han rör ju på sig! Liksom alla andra döda hjältar!

Måtte min allra första barndomshjälte, Hasse Alfredson, åtminstone leva några år till!

Trettondagsafton - en trögskalles "otursdag"

Tänkte passa på att uträtta ärenden idag. Ta mig i kragen och känna mig duktig. Lätta klumpen i magen. Hoppet föds i handling. Men nej då. Vad fan är det för mening med trettondagsafton? Om man inte jobbar och kan få långledigt med klämdagar? Varför firar man? En satanisk rit för att tretton är ett oturstal? (Och ja, detta är skrivet av en samhällsintresserad religionslärare). Arbetsförnedringen får vänta och min reseersättning till praktikplatsen dröja. Bankinsättning och därmed räkningar får vänta. Biblan får vänta (med förseningsböter som följd). Jag fick ta mig långväga till Långebro och Willys och handla...

Jag har aldrig haft otur med talet tretton innan. Inte idag heller. Det var inte otur. Det var jag som var dum i huvudet och inte tänkte mig för. Självfallet har trettondagen en "afton". Det hade jag vetat också. Om jag bara haft vett att tänka efter.... Så lite otur hade jag trots allt! I tänkandet!

Ändå retar man sig lite i vårt "flexibla" tidevarv. "Vi" ska alltid finnas till hand för myndigheterna. De får finnas till hand för oss lite som de vill. Så man står där med lång näsa. Jag tillägnar dem alla denna tidlösa klassiker av maestro Meduza. Böööööööh:

Långnästa myndighetspersoners shuffle

Godtrettondagsafton!

Fasa

Jag har trott att alla stormarna som rasat,
i min själ skulle blandas till en vansinnig sång.
Att där jag snavat över helvetet och fasat,
jag skulle lära mig dess visor en gång.
(Dan Andersson)

Läser en väldigt bra och gripande blogg från en annan Fas 3:are:

"Detta är ett öppet brev just till dig som har allt klart för dig, nämligen att alla arbetslösa i Fas3 har nått gränsen för ditt och resten av svenskarnas tålamod och därför bör stå vårt kast, skämmas över åratal av bidragsberoende och helt enkelt gilla läget.......

Jodå, jag förstår att du är arg. Du är arg för att jag inte förstår meningen med att göra en motprestation till samhället för att jag har levt på bidrag under så lång tid. Du vill straffa och tukta mig just därför. Men är Fas3 särskilt bra för någon av oss? Du tror mig kanske inte, men jag vill verkligen göra rätt för mig, men i likhet med dig så önskar jag också kunna leva ett liv med hyfsad ekonomi och hopp inför framtiden.

Jag kan trösta dig med att du inte behöver ägna så mycket kraft åt att bekämpa mig, för oavsett vem du är där ute i mörkret, så har vi tillsammans, nästan lyckats. Kanske petar du mig över kanten, kanske faller jag av mig själv."

Jag har själv ont i magen. Jag känner själv ångest inför året när nyårsraketerna skjuter i luften och man borde se framåt. Jag kan knappt koncentrera mig på något annat än hur jag ska klara räkningar och få råd med mat månaden ut. Jag känner socialt utanförskap och frustration då jag vet att jag inte är så dålig som stämpeln säger. Men jag är ofta trött. Jag är ofta låg.

Men än så länge är jag inte krossad. Jag älskar mig själv. Och jag hatar Sköna Nya Sverige som knäcker sina egna. Jag har privilegiet att ha en schysst praktikplats. Det har inte alla. Vissa krossas till döds av fallande träd.

Fasan - Till någon där ute i mörkret

Fick träd över sig - dog

Romantisk liten tisdagsblogg

Så har man varit och lunchat med två gulliga flickor: Linda och Therese!

Linda propsade på att bjuda mig på bakad potatis, vilket knappast är det sämsta! Therese tvingade mig att äta upp skalet, med följd att jag bet sönder läppen och det pissade blod! Samtidigt ringde Linda upp sin son medan han satt och bajsade! Sen pratade vi lite om folk med psoriasis! Vi snackade även Sonisphere med pissregn och sörja och hur Linda stod med sin dotter längst fram och trodde att brösten skulle utplånas mot kravallstaketet (och därmed undgå Tommie Lees titty cam) medan dottern köttade fisförnäma brudar som försökte tränga sig!

Blod, bajs, psoriasis, geggamoja och krossade tuttar! Maximerad romantik! Ser fram emot nästa träff på sportlovet! :-)

Aldrig bli som ni! 3

Jag måste bara fortsätta! Låta Mikael Wiehe formulera mina ord bättre än jag är i stånd till!

"De skandinaviska ländernas försvar håller på att omformas. Från att ha varit värnpliktsarméer som skulle försvara nationens gränser håller de på att bli en sorts professionella elitstyrkor som skickas till fjärran länder för att försvara de stora internationella bolagens intressen. Unga skandinaver (hittills enbart män) dör nu för att möjliggöra byggandet av en oljepipeline från Centralasien till Kaspiska havet genom Afganistan och för att möjliggöra privatiseringen av oljekällorna i Irak.

Detta är naturligtvis en tragedi för dem som dör och deras familjer. Men i första hand är det en tragedi för de ockuperade afganska och irakiska folken, vars länder ödelagts och plundrats och vars befolkning berövats människovärdiga liv, dödats eller drivits på flykten.

Det är dock inte alla som förlorar på krigen. Vår nuvarande utrikesminister Carl Bildt har enligt Kerstin Lundells bok Affärer i blod och olja (2010) tjänat många miljoner kronor på att låta kapitalförläggaren Legg Mason placera hans pengar i aktier i vapenindustrin, bland annat i Lockheed Martin. Ett par miljoner är dock en droppe i havet jämfört med de nästan ofattbara 30 miljarder dollar som den förre amerikanske vicepresidenten Dick Cheneys bolag Halliburton har tjänat på kriget i Irak. (Läs - som sagt - gärna Naomi Kleins bok Chockdoktrinen.)

Sången skrevs av en 22 år gammal, rasande Bob Dylan. Den passar mig utmärkt."


Mig med!!!!!!!!

Aldrig bli som ni! 2

Jag har lite komplex när jag skriver mina blogginlägg här. Önskar att jag kunnat få det mer kort, samlat, koncist och koncentrerat. Nu får jag ytterst tacksam hjälp från magister Wiehe:


Nyliberal:

"Den nyliberala ideologi som hävdar att individen är sig själv nog och att den starkare med rätta konkurrerar ut den svagare, att statliga och mellanstatliga regleringar ska hållas på minimum, att framgång mäts i Rolexklockans storlek och att allt tal om rättvisa och solidaritet är sentimentalt dravel har präglat det politiska tänkandet under det senaste kvartsseklet.

Resultat: krig, ekonomiska kriser och kollapser, död, svält, arbetslöshet och fattigdom, hotande miljökatastrof och en liten överklass som med näbbar och klor försvarar sina hopstulna rikedomar."


Fascismens racka:

"När de partier som traditionellt försvarat de svagares intressen istället börjar försvara egoismen hos storstädernas medelklass i kamp om de så kallade `mittenväljarna´ söker sig den övergivna trasproletariserade före detta arbetarklassen till de partier som förklarar deras ökade utsatthet genom att peka ut syndabockar: judar, zigenare, svartskallar, muslimerna.
1930-talet går igen...."


Gud, är det sant?:

"All religiös fundamentalism - kristen, judisk, muslimsk eller annan tro - handlar till största delen om mäns försök att tygla, begränsa och bestraffa kvinnors handlingsfrihet, den må vara ekonomisk eller sexuell. Det är dessa livrädda män som skapar Gud till sin avbild för att tillfredsställa sina egna behov av makt och odödlighet."


Har banken ta´tt din villa:

"Det är lätt att efter varje nyinspelad skiva drabbas av tvivel och tomhet. Var ska man hitta nya ämnen som inspirerar och engagerar? När ska man lyckas mobilisera tid, ork och energi? Men det är också verkligen sant som Dalai Lama säger: "Våra fiender är våra bästa läromästare." Och de år som har gått sedan den borgerliga alliansen tog makten 2006 har verkligen varit synnerligen lärorika. För detta vill jag tacka mina läromästare.

Tack Sveriges regering och ministrar för alla lustiga turer, snedsteg och klavertramp. Tack för licensskolk, svartavlönade hembiträden och skatteparadisplacerade inkomster som så tydligt har gett exempel på total okänslighet och oförståelse för folkflertalets villkor.

Tack Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för försämring av a-kassa och sjukförsäkring som så drastiskt har ökat klyftorna mellan de som har och de som inte har och knivskarpt dragit gränsen mellan "dem" och "oss". Tack Sten Tolgfors för okritiskt stöd åt nykoloniala krig i Irak och Afghanistan och osjälviskt offrande av unga svenska soldaters liv på de multinationella vinsternas altare.

Tack Nyamko Sabuni för bekymmerslöst förhållande till ghettoiseringen av storstädernas förorter. Tack Maud Olofsson för principfasta angrepp på allt vad folkhemmet har stått för av trygghet, rättvisa och solidaritet. (Kappvändningen i kärnkraftfrågan var ett strålande exempel på att framtiden är värd att offra för kortsiktiga opinionsvinster.) Göran Hägglunds fiskande i högerpopulismens grumliga vatten ger mycket att tänka på. Carl Bildts okritiska hyllande av krigsförbrytare som Henry Kissinger och aktieklipp i vapen- och oljeindustrin har varit pedagogiska mästerstycken, Mats Odells utförsäljningar har visat för alla vad äganderätten är värd när den tillhör folkflertalet och Jan Björklunds försök till militarisering av skolan lyser som en blodig rotting mot en fullkritad tavla.

Jag vill också tacka Sveriges banker, näringsliv, direktörer och styrelsemedlemmar för handfast undervisning i hur kapitalismen fungerar utan demokratisk kontroll. Hur roffandet, plundrandet och spekulerandet med andras pengar inte känner några gränser. Hur girigheten och snikenheten tillåts att slå ut allt sunt förnuft. Hur storhetsvanvettig självöverskattning anses ge rätt till löner trettio, fyrtio gånger högre än de egna anställdas. Samtidigt som man ordinerar stålbad, svångremmar och eklut åt "de andra".
Tack också alla nyliberala fanbärare och trumpettutare som genom ideologisk nit och högljutt förespråkande av den starkes rätt väckt motståndet och klasskampen till nytt liv.
Tack Jimmie Åkesson för idogt och konsekvent illustrerande av hur en blågul helyllerasism ser ut.

Tack alla borgerliga debattörer och ledarskribenter som aldrig svikit den självpåtagna uppgiften att i vått och torrt stödja den regering som bäst företräder medelklassens egoistiska ekonomiska intressen.
Tack alla religiösa fundamentalister - kristna, judiska, muslimska eller av annan tro - som så tydligt har visat att religiös extremism i grunden handlar om mäns rädsla för kvinnor och att det är livrädda män som har skapat Gud till sin avbild för att tillfredsställa sina egna behov av makt och odödlighet.
Och sist men inte minst, tack kära kungafamilj för tydligt klargörande av nödvändigheten av en grundlig och slutgiltig uppgörelse med resterna av en feodal samhällsordning.
Tack vare er alla fann jag ämnena, engagemanget, inspirationen, tiden, orken och energin att göra min nya skiva.

Mikael Wiehe"

Och mer har väl jag, Martin Lund, inte att säga!

Aldrig bli som ni! 1

Denna måndag har jag vigt åt att lyssna på Stefan Sundström. Och "kämpar" med att läsa klart Mikael Wiehe-boken Aldrig bli som ni. Sånger och synvinklar som egentligen skulle lämnas tillbaka till Biblan (en större frälsning för folket än Biblen) idag efter ett omlån. Jag får väl köpa den kommersiellt och ha den i min egen ägo. Det är dyrt att vara fattiglapp idag.... (S Sundström)

Fysiskt är boken av samma format som en LP-skiva. 300 tjocka sidor och bokstavligen en tung bok. Förord av Åsa Linderborg. Boken bygger på 200 texter. Ibland små kommentarer. Ibland långa artiklar av magister Wiehe. Analysens mästare. Analys av språk och textuppbyggnad (allitterationer, assonanser...). Analys av musikupplägg och harmonilära (takt, rytm, upplägg, musikaliska bokstavskombinationer som får 70-talsvänsterns politiska dylika att blekna...). Politiska analyser. Psykologiska och sociologiska analyser. Och kanske främst de personliga analyserna. Det enklaste som är det svåraste, för att tala med Berthold Brecht. Att vänner inte förstår. Att ens kvinna sviker. Att man kanske innerst inne har sig själv att skylla men vägrar til the bitter end att inse det....

Boken är inte bara dubbla texter: sångtexter och kommentarer. En bild säger mer än tusen ord. Och jag skulle kunna / kommer att köpa boken enbart för bilderna. Färgillustrationer i gotisk skräck av Goya. Stjärnhimmelromantik med Bob Dylan och Joan Baez i svart-vitt fotouppslag. Hoola Bandoola trängandes i en bandmedlems ungkarlslyas soffgrupp med Karl Marx Kapitalet demonstrativt uppställd på bordet. Självfallet i färg.

En hel lång karriär från pubertalt 1960-tal till moget 2010-tal. Från jazz till anglo-saxisk pop till rock till synth åter till jazz åter till rock till tango.... med en himla massa folk- och världsmusik däremellan.... Det jag tycker är trist med boxen är att jag har alla plattorna. Saknar bara de icke redan utgivna låtarna. Och man kan inte få allt "nygammalt" via "strypta" frälsaren Spotify. Men man kan inte få allt gratis. Fast boken går ju att köpa separat. T.o.m. låna gratis på Biblan!