Aldrig bli som ni! 2

Jag har lite komplex när jag skriver mina blogginlägg här. Önskar att jag kunnat få det mer kort, samlat, koncist och koncentrerat. Nu får jag ytterst tacksam hjälp från magister Wiehe:


Nyliberal:

"Den nyliberala ideologi som hävdar att individen är sig själv nog och att den starkare med rätta konkurrerar ut den svagare, att statliga och mellanstatliga regleringar ska hållas på minimum, att framgång mäts i Rolexklockans storlek och att allt tal om rättvisa och solidaritet är sentimentalt dravel har präglat det politiska tänkandet under det senaste kvartsseklet.

Resultat: krig, ekonomiska kriser och kollapser, död, svält, arbetslöshet och fattigdom, hotande miljökatastrof och en liten överklass som med näbbar och klor försvarar sina hopstulna rikedomar."


Fascismens racka:

"När de partier som traditionellt försvarat de svagares intressen istället börjar försvara egoismen hos storstädernas medelklass i kamp om de så kallade `mittenväljarna´ söker sig den övergivna trasproletariserade före detta arbetarklassen till de partier som förklarar deras ökade utsatthet genom att peka ut syndabockar: judar, zigenare, svartskallar, muslimerna.
1930-talet går igen...."


Gud, är det sant?:

"All religiös fundamentalism - kristen, judisk, muslimsk eller annan tro - handlar till största delen om mäns försök att tygla, begränsa och bestraffa kvinnors handlingsfrihet, den må vara ekonomisk eller sexuell. Det är dessa livrädda män som skapar Gud till sin avbild för att tillfredsställa sina egna behov av makt och odödlighet."


Har banken ta´tt din villa:

"Det är lätt att efter varje nyinspelad skiva drabbas av tvivel och tomhet. Var ska man hitta nya ämnen som inspirerar och engagerar? När ska man lyckas mobilisera tid, ork och energi? Men det är också verkligen sant som Dalai Lama säger: "Våra fiender är våra bästa läromästare." Och de år som har gått sedan den borgerliga alliansen tog makten 2006 har verkligen varit synnerligen lärorika. För detta vill jag tacka mina läromästare.

Tack Sveriges regering och ministrar för alla lustiga turer, snedsteg och klavertramp. Tack för licensskolk, svartavlönade hembiträden och skatteparadisplacerade inkomster som så tydligt har gett exempel på total okänslighet och oförståelse för folkflertalets villkor.

Tack Fredrik Reinfeldt och Anders Borg för försämring av a-kassa och sjukförsäkring som så drastiskt har ökat klyftorna mellan de som har och de som inte har och knivskarpt dragit gränsen mellan "dem" och "oss". Tack Sten Tolgfors för okritiskt stöd åt nykoloniala krig i Irak och Afghanistan och osjälviskt offrande av unga svenska soldaters liv på de multinationella vinsternas altare.

Tack Nyamko Sabuni för bekymmerslöst förhållande till ghettoiseringen av storstädernas förorter. Tack Maud Olofsson för principfasta angrepp på allt vad folkhemmet har stått för av trygghet, rättvisa och solidaritet. (Kappvändningen i kärnkraftfrågan var ett strålande exempel på att framtiden är värd att offra för kortsiktiga opinionsvinster.) Göran Hägglunds fiskande i högerpopulismens grumliga vatten ger mycket att tänka på. Carl Bildts okritiska hyllande av krigsförbrytare som Henry Kissinger och aktieklipp i vapen- och oljeindustrin har varit pedagogiska mästerstycken, Mats Odells utförsäljningar har visat för alla vad äganderätten är värd när den tillhör folkflertalet och Jan Björklunds försök till militarisering av skolan lyser som en blodig rotting mot en fullkritad tavla.

Jag vill också tacka Sveriges banker, näringsliv, direktörer och styrelsemedlemmar för handfast undervisning i hur kapitalismen fungerar utan demokratisk kontroll. Hur roffandet, plundrandet och spekulerandet med andras pengar inte känner några gränser. Hur girigheten och snikenheten tillåts att slå ut allt sunt förnuft. Hur storhetsvanvettig självöverskattning anses ge rätt till löner trettio, fyrtio gånger högre än de egna anställdas. Samtidigt som man ordinerar stålbad, svångremmar och eklut åt "de andra".
Tack också alla nyliberala fanbärare och trumpettutare som genom ideologisk nit och högljutt förespråkande av den starkes rätt väckt motståndet och klasskampen till nytt liv.
Tack Jimmie Åkesson för idogt och konsekvent illustrerande av hur en blågul helyllerasism ser ut.

Tack alla borgerliga debattörer och ledarskribenter som aldrig svikit den självpåtagna uppgiften att i vått och torrt stödja den regering som bäst företräder medelklassens egoistiska ekonomiska intressen.
Tack alla religiösa fundamentalister - kristna, judiska, muslimska eller av annan tro - som så tydligt har visat att religiös extremism i grunden handlar om mäns rädsla för kvinnor och att det är livrädda män som har skapat Gud till sin avbild för att tillfredsställa sina egna behov av makt och odödlighet.
Och sist men inte minst, tack kära kungafamilj för tydligt klargörande av nödvändigheten av en grundlig och slutgiltig uppgörelse med resterna av en feodal samhällsordning.
Tack vare er alla fann jag ämnena, engagemanget, inspirationen, tiden, orken och energin att göra min nya skiva.

Mikael Wiehe"

Och mer har väl jag, Martin Lund, inte att säga!