Jag läser om Sverigedemokraterna och deras kulturpolik. Eller snarare kulturkamp. Ett ord jag inte ens tänker sätta citationstecken kring. Ty de gör det smart.
"– Det är svårt att i grunden förändra samhället enbart genom parlamentet. Man måste ta upp kampen inom föreningslivet, kultursektorn och utbildningsväsendet.
Orden är Mattias Karlssons, Sverigedemokraternas kulturpolitiske talesman. Den av partiets fyra tunga makthavare som betraktas som mest ideologiskt driven.
– Vår vision är att nå inflytande i alla samhällssektorer. Det är bara fantasin som sätter gränser.
Karlsson har studerat den italienske filosofen och kommunisten Antonio Gramsci (1891–1937). Kanske den sista tänkare man väntar sig hitta i en sverigedemokratisk bokhylla. Gramsci är 70-talsvänsterns husgud. En revolutionär som förespråkade entrism (politisk infiltration) och poängterade hur viktig makten över kultursektorn var för att förändra människors medvetanden.
– Vi vill göra samma marsch genom institutionerna som 68-vänstern har gjort.
De konservativa har misslyckats. De har varit alldeles för fantasilösa och har misslyckats på nästan alla områden. Därför är det intressantare att titta på de som faktiskt har lyckats, de jag kallar `Gramsci-vänstern´.
Partiets ungdomsordförande William Petzäll är införstådd med strategin.
– 68-rörelsen var väldigt duktiga på att nästla sig in i kulturverksamheter och media. Långsiktigt ser jag att vi arbetar efter det sättet."
Var och en som läst minsta grundkurs i något kulturvetenskapligt ämne vet att "traditioner" är "konstruerade". Och Sverigedemokraterna vill "rekonstruera" en "svensk kultur" och "svenska traditioner". En tanke som i sig är löjlig. Kultur betyder som bekant odling. Något man sår idag för att skörda imorgon. Vilket i och för sig "ungsvenskarna" i SD försöker. Och är dömda att misslyckas med. Man kan inte vrida klockan tillbaka.
Vill de "återvinna" gamla folkvisor får de anpassa sig efter tiden. Vilket inte bara de svenska 70-talsproggarna utan även i viss mån Ultima Thule lyckades bra med (för en i och för sig ganska smal publik) i sin "punkiga" tappning. Men hur "svenskt" är det på en skalad Svenne Banan?
Bild: Tror underrubriken kan lyda: "De sverigedemokratiska riksdagsmännen och festivalgeneralerna Erik Almqvist och Mattias Karlsson demonstrerar hur man dansar `ox-dansen´." Men som lintottige smålandsgossen Emil i Lönneberga sa på klingande Söder-dialekt: Det är inte seeekert! (Själv får jag associationer till 70-talsdisco på en verkligt urban gayklubb). Åtminstone äktsvensk lönnfet "kulturkamp" på högsta nivå! Friskt mod i gossar blå!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar