Tänkte passa på att uträtta ärenden idag. Ta mig i kragen och känna mig duktig. Lätta klumpen i magen. Hoppet föds i handling. Men nej då. Vad fan är det för mening med trettondagsafton? Om man inte jobbar och kan få långledigt med klämdagar? Varför firar man? En satanisk rit för att tretton är ett oturstal? (Och ja, detta är skrivet av en samhällsintresserad religionslärare). Arbetsförnedringen får vänta och min reseersättning till praktikplatsen dröja. Bankinsättning och därmed räkningar får vänta. Biblan får vänta (med förseningsböter som följd). Jag fick ta mig långväga till Långebro och Willys och handla...
Jag har aldrig haft otur med talet tretton innan. Inte idag heller. Det var inte otur. Det var jag som var dum i huvudet och inte tänkte mig för. Självfallet har trettondagen en "afton". Det hade jag vetat också. Om jag bara haft vett att tänka efter.... Så lite otur hade jag trots allt! I tänkandet!
Ändå retar man sig lite i vårt "flexibla" tidevarv. "Vi" ska alltid finnas till hand för myndigheterna. De får finnas till hand för oss lite som de vill. Så man står där med lång näsa. Jag tillägnar dem alla denna tidlösa klassiker av maestro Meduza. Böööööööh:
Långnästa myndighetspersoners shuffle
Godtrettondagsafton!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar