torsdag 20 januari 2011
Svart snö
Det flyger en fågel från öster till väst
från väster till öst.
Han är svart som en präst,
och som vargen hans öga glimmar.
Han flyger i svarta timmar,
i snölös vinter, i månlös höst.
(Erik Axel Karlfeldt)
Det borde vara gryning. Men nattens svarta timmar rår. Gryningen är lika spöklik som skymningen. Snön är nästan borta. Den som ligger kvar är alldeles svart. Detta är den dystraste tiden på året. Dystrare än det regntunga november. Själva livet känns spöklikt. Det löser upp sig som ett kallt och fuktigt dis. Som dimman som stiger som rök från dikeskanten. Solen är död. Även månen är död. Snön är svart.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Poetiskt vackert inlägg...
Svart snö.
Kala grenar.
Precis innan våren har dragit sitt första andetag.
Långt innan det vackra i att knoppar brista...
Innan dess är ångest.
Och just Svart Snö.
Precis så! Alldeles precis! Skönt att inte bara jag påverkas av årstiden! :-)
Skicka en kommentar