Att leva är inte tillräckligt.
Solsken, frihet och en liten blomma måste man också ha.
(Hans Christian Andersen)
Jag sa till chefen på Statarmuseet i eftermiddags att jag tar och går hem nu när det är sol och lapar i mig lite! Det tyckte hon var en mycket bra idé och att jag skulle passa på att få i mig D-vitaminer av solen! Sån frihet har jag! I motsats till statarna och de flesta andra Fas 3-slavar! Tulpaner sätter jag i skorna åt far!
Fast jag hade dock suttit i fem timmar och transkriberat intervjuer från ett yttert brusigt kassettband. Trots min skånska patriotism hade jag nästan önskat att det äldre intervjuade syskonparet var gapiga dalmasar istället. Lantlig skånska blir onekligen ganska grötigt när det talas långt ifrån bandaren... Chefen tyckte att jag hade ett sånt lugn medan hon själv skulle bli vansinning. Jag svarade att hon bara skulle veta hur jag låter i min skalle... Fast det är såklart skitintressant att höra dem berätta om sin och sina föräldrars skånska livegenskap!
Det var en ljuvlig känsla att gå ut ur statarlängan: Sol, grönt gräs, blå himmel, blått vatten, hjortar på tomten.... kände en släng av lycka! Vårkänslor?! Redan? Njaa, lite väl kallt än! Men helt klart ett förebud!
(Tack Ellinor för inspiration)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar