Jag känner ofta vemodet inta mitt mörka sinne på nattimmarna. I synnerhet när jag börjar bli lite trött. Jag ville höra lite dyster och deppig musik. Doom metal. Jag satte på Throne Of Void med fantastiska Gävle-bandet Isole. Otroligt bra. Men ändå inte tillräckligt mörkt för mitt dags....natthumör.
Magne räddade mig. Han sände över franska funeral doomarna Monolithe. Skivan Monolithe II med sitt enda spår som klickar in på exakt 50 minuter. Lagom. Vackert. Och som sagt: lagom.
Efter detta fick jag två skivor med brittiska Esoteric: Subconscious Dissolution Into The Continuum och The Maniacal Vale. Mörkt, grymt och vackert.
Efter detta lättades det upp med jänkarna i Penance och deras Parallel Corners. Gladare och mer groovy musik. Mer Cathedral än begravning om man säger så. Och vemodet släppte snabbt. Jag kunde sätta mig och mumsa i mig lite nattamat i form av inlagd stekt sill med mycket lök. D.v.s. så gott det bara kan bli.
När jag skriver detta tar jag emot skivan Coup De Grace med brittiska Orange Goblin. Vilka Magne beskriver som "mera punkig stoner hårdrock". Spännande. Spar jag nog till frukostkaffet när jag trippar koffein.
Tänk att man kan få musik på detta sättet! 300 mil härifrån! Uppe i nordnorska fjällen! Själv ska jag dra mig tillbaka till Demonernas fjäll. Del 41 i Sagan om Isfolket. Jag hinner avsluta och hoppa på 42:an innan Tengel den Onde kommer och tar mig. Puss, kram och ond natt!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar