Jag fyllde mobilen med nya skivor och gav mig ut på en nattpromenad. Tre på natten. Jag valde Jorns skiva med Dio-sånger. Jag hann precis lyssna klart på den under mina 70 minuter.
Norrmannen är en av få som verkligen lyckas få fram känslan hos Dio (självfallet inte helt och hållet vilket ingen människa någonsin kommer att göra). Sångerna låter som de ska och vanhelgas inte av vidriga "tolkningar". Dessutom innehåller den "udda" och "bortglömda" sånger. Den inleds med Song for Ronnie James, ett försök av Jorn att göra en "Dio-låt" (självfallet även det något övermänskligt och därför ändå ett lyckat resultat):
There´s a voice in the world for the lonely
... and the broken ones will know they are not the only
When he starts to sing....
Jag vet.... allt för väl...
Vemodet uppfyllde mig direkt när jag gick ensam ut i natten. Jag gick vanliga rundan: över det blåsiga fältet, genom den döda skogsdungen som lystes upp av snön till den frusna sjön.
Invisibe inleder de "riktiga" Dio-sångerna:
If your circle stays unbroken
Then you're a lucky man
Cause it never, never, never has for me
In the palace of the virgin
Lies the chalice of the soul
And it's likely you might find the answer there
Vackert. Följs av Shame on the night:
Shame on the night
For places I've been, and what I've seen
For giving me the strangest dreams
But you never let me know just what they mean
Vemodet fortsätter att växa under min nattliga vandring. Kanske lika bra att den följs av Push, en glad rock´n roll-sång:
You've mastered the broken heart
So you know the feeling
As your soul starts going under
Sometimes you rectify it
But out of the blue the hammer falls again
Hjärtat måste blöda lite ändå... I Stand out and shout vill man bara skrika ut sin smärta och ilska. Vilket man kan göra ensam i skogen:
You've got desire
So let it out
You've got the fire
Stand up and shout! Shout!
Don´t talk to strangers är själva essensen av smärta och vrede. En av världens starkaste kärlekssånger:
Don't dance in darkness
You may stumble and you're sure to fall
Don't write in starlight
'Cause the words may come out real
Men ibland vill man låta orden komma fram i mörkret under stjärnorna.... ensam.....
Lord of the Last Day. Som sagt:
I love the night
So many shadows
Unholy light
Putting out the spark
Leave 'em in the dark - forever
Night People spinner vidare:
Do you like the dark?
Do you like the way it moves?
Mitt svar är ja. Inte en natt där den glättiga neonen dödar solen. Men en natt under stjärnorna. Eller enbart svart.
Sacred Heart:
The old ones speak of winter....
Och visst vandrade man i en vinternatt....
Whenever you dream
You're holding the key
It opens the door
To let you be free
And find the Sacred Heart
Somewhere bleeding in the night
Run for the light
And you'll find the Sacred Heart
Sannare kan det inte sägas....
Natten fortsätter med Sunset Superman:
The night has a thousand eyes
But he moves in only places
Where the eyes can never be
The night tells a thousand lies
And when you wake up in the morning
Were you dreaming
Screaming
Tryin to hide your burnin' heart
Before somebody cuts it all away
Nu kommer första Black Sabbath-sången. Den som kändes mest passande där jag vandrade i min nattliga ensamhet: Lonely is the World....
Hey join the traveler
If you've got nowhere to go
Hang your head and take my hand
It's the only road I know
Oh! Lonely is the word
Yeah, Lonely is the name
Maybe life's a losing game
Man hängde verkligen med huvudet och försöka sjunga med. Så gott man kunde då kapuschongens knäppning trycktes mot munnen av den kalla motvinden....
Black Sabbath fortsätter inbakat med Letters from Earth:
Well it's a cold world
And I'm in the middle
Caught in the in-between
I don't belong here....
Och visst är det en kall värld... och visst kan jag på många sätt känna att jag inte hör hemma här....
Nu blir det Rainbow och Kill the king. En sån där pigg och glad låt igen. Där man får låta fantasin spira....
Det avslutas med Straight through the heart. En av de starkaste av Dios sånger. Och därmed en av världens:
Shout to the wind
How can you hurt me this way
Oh once it begins
It looks like it's coming to stay
Bättre musik för en ensam nattvandring kan man inte finna. Jag är inte rädd för mörkret. Jag är trygg i det. Där kan jag vara för mig själv. Tänka. Drömma. Bara finnas. Jag är rädd för dagen. Gryningen. Telefoner som ringer. Dunsar i brevinkastet. Det de kallar verkligheten.
I natten vid fält, skogar och sjöar är jag fri. Eller i en koja under täcket ensam med mina allt mer sönderkramade kuddar. I ett eget lyckorike som sprudlar av magi. Mystik. Fantasi. Där kan jag döda alla drakar och kungar. Om jag vill. Men helst bara få frid. Och trygghet.
Ronnie James betydde allt för mig på mellanstadiet och i tonåren. Men kanske är det nu jag behöver honom bäst. När han sjunger från mitt hjärta. Håller min hand där jag vandrar ensam i natten. Med pek- och lillfingret i luften.
\m/ RJD \m/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar