Till slagen, till övergrepp av alla slag, kom den smuts i vilken offren måste leva eller överleva. Bristen på föda, bristen på sömn.... Trots denna ökade brutalitet, för att använda ett ord i instruktionerna från 1955, lyckades skräckväldet lika lite knäcka självständighetssträvandena i Algeriet som det gjort i Indokina. Vi ska nämligen tänka på att tortyren, och dessa metoder värdiga nazisterna, redan hade använts under detta kolonialkrig. Att dess brott mot alla de regler om de mänskliga rättigheterna som fjärde republiken hade utfärdat redan blivit avslöjade och fördömda. Även om de sittande regeringarna envist hade förnekat fakta kunde de inte låtsas vara okunniga om dessa fördömanden...
Vi har inte talat om våldtäkter på kvinnor som ofta torterats som förspel. Inte heller om följderna av dessa våldtäkter som är ett problem än i dag. Dessa brott är statens brott. Det innebär att ansvaret ligger hos en rad försvarsministrar, inrikesministrar eller ministerresidenter och justitieministrar och över dem konseljpresidenter och premiärministrar.
Det är detta statens skräckvälde som vi år 2000 fortfarande måste kräva erkänns och fördöms.
....medan den franska närvaron i Algeriet representerade "civilisationen". Även om man för ett ögonblick accepterade denna godtyckliga definition av den algeriska nationalismen skulle den inte i något avseende ge dem som åberopade sig på sin egen "civilisation" lov att uppträda som terrorister och rasister i stor skala, med stöd snarare av sin överlägsenhet i soldater och polismän än av civilisationens inflytande. Den gav dem inte i något avseende lov att godta att det civiliserade Frankrike bröt mot de internationella konventioner som det undertecknat: Genèvekonventionen, Deklarationen om De Mänskliga Rättigheterna och mot sina egna deklarationer om de mänskliga och medborgerliga rättigheterna från 1789 och 1946. Inte heller att bryta mot de demokratiska principer som inledde 1948 års författning...
Efter en period av 130 år under vilken kolonisatörerna inte hade övertygat dem om att deras civilisation var överlägsen hade de tvingats att gripa till våld.... Det är kolonialismens våld som är det ursprungliga. Det som oupphörligt föder våld. De förtrycktas våld kan inte i något fall rättfärdiga att de mänskliga rättigheterna kränks av just dem som åberopar sig på dem. Detta var vad som stod på spel i kriget i Algeriet och står på spel än idag.
(Yves Benot, Kolonialismens Svarta Bok, 2000)
Detta somnade jag till inatt. Efter andra världskriget återupprättade Frankrike Gestapo-grupper från Vichy-tiden. Det var inte bara Algeriet. I Madagaskar slaktade fransmännen tiotusentals fattiga civila på bestialiska sätt. Slakten fortsatte i Elfenbenskusten, Kamerun och andra afrikanska länder. Samt i Indokina. "Civilisationen" skulle upprätthållas. I början av 1960-talet rådde undantagstillstånd i Paris. Fransk polis massakrerade fredliga demonstranter. Över tvåhundra algeriska lik flöt upp i floden Seine. I Vårens och Kärlekens stad i hjärtat av det fria Västeuropa.
Fredagens tidningar har kommit. En av rubrikerna ropar med stora bokstäver: Tunisien och Algeriet i uppror....
Jag önskar inte enbart för min egen del att Historia var ett kärnämne. Alla skulle tjäna på det. Kanske med undantag för Sarkozy, Bildt och deras likar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar