Apartheid anno 2014

Titta på bilden. Så här ser apartheid anno 2014 ut. Till vänster en palestinsk by av ännu inte sönderbombade fallfärdiga hus. Till höger luxuösa illegala israeliska bosättningar. Däremellan en fysisk mur. Allt på ockuperat palestinskt område. Jag säger ingenting om blockaden av Gaza. Jag säger ingenting om institutionaliserade trakasserier av civila palestinska barn, kvinnor och män. Jag säger ingenting om diskriminering av palestinier i Israel. Jag säger ingenting om israeliska krigsförbrytelser och vit fosfor. Jag säger ingenting om miljoner palestinska flyktingars förvägrade rätt att återvända. Jag vägrar publicera bilder på döda palestinska barn. Men jag ropar högt att det aldrig är "för tidigt" att försöka skapa en rättvis fred. Sverige blev land nummer 135 som erkände Palestina som suverän stat. Med sikte på fred och en tvåstatslösning. Det känns trots allt som att Sverige åter har fått en respektabel utrikespolitik. Björklund och Hägglund lär beklaga sig med ockupationsmaktens makthavare. Jag har inte sett vad besserwisser Bildt har twittrat. Men all heder till en röd-grön regering när den står för sina löften! Som tar sitt internationella ansvar!

Lyktgubbe (trick or treat?)

Sprakande silvermåne på en korpsvart aftonhimmel. Detta efter en solig dag och en gudomlig gyllene solnedgång. "Högtryck" säger meteorologerna. "Magi" säger Martin. Halloween förebådas....! )O( (Men HJÄLP!!! Lyktstolpen nederst på bilden nederst ser ju ut som en gubbe! Typ Anton Szandor LaVey i svart djävulsdräkt.... "Trick or treat"?!!)

Nyårshälsning

Imorgon infaller Samhain. Det keltiska nyåret. Tiden för att minnas och se tillbaka. Då gränsen mellan de levande och döda är upplöst. Jag är bjuden på halloween-fest med några av mina härligaste vänner imorgon men måste tyvärr tacka nej. Jag inleder istället "nya året" på lördag med tända ljus och minnesstunder för mamma och pappa. Detta blir min första allhelgona utan någon av mina föräldrar i det fysiska livet. Efteråt ska jag fika med mina fina syskon. För att avsluta med lite mys-fest med mysiga vänner. Så hedrar jag de levande i minnet och de levande i nuet. Hyllar Livet och upphäver Döden. Sluter cirkeln. Kommer tillbaka till början. Nu ska jag basta med avslappnande eteriska oljor. Bada i masserande bubblor. Få tankarna att domna. Simma lugnt i ett nersläckt badhus med tända levande ljus. Tid för kontemplation. Rening av kropp och själ. Länge leve Livet! Välsignad varde Världen! Kärlek, Lust och Lycka! Gott Nytt År! ♥ )O( ♥

Fear and loathing in Karlskrona

I helgen får man storbesök av polaren Andreas från Kalleskrona! Dax att göra Kristianstad! Vart tog sommaren vägen? Det känns som igår när vi hade vår traditionella Karlskrona-weekend! Med mycket dekadens, disco i lägenheten till neon och lavalampor samt spontana havsbad! Dygnet runt! Då det var stadsfestival blev det dessutom regelbundna barnskrik i karusell innan vi gjorde oss förtjänta av första ölen på "stauns" uteserveringar! Fear and loathing in Karlskrona! Hur denna helgen blir är helt öppet! Ska Kristianstad överleva sitt 400-årsjubileum? Den som har lever får se!!!!!

Kulturlördag III - Roll over Chuck Berry

Café-fika! Naturpromenad! Hur avrundar man då en tvättäkta kulturlördag? Självfallet med en pubrunda! När "den förlorade sonen" Rikki kommer på ett litet kvällsbesök i Kristianstad city! Lite förfest i Tivoliparken till M.A. Numminens skönsång! Ett tidigt besök på Kippers källare! Det var ju inte vilken lördagsafton som själv! Det var självaste Chuck Berrys 88-årsdag! Roll over Beethoven! Skål tammefan!!!!

Kulturlördag II - I Linnés fotspår

"Allting sitter i tanken" heter det ju. Och när jag och Steve för andra helgen på raken går från Café Mirós gudomliga pajer och vandrar Linnérundan direkt, istället för att som vanligt belöna sig med en fika efteråt, så avslutas det med att man känner sig som en friskus. Genialiskt i sin enkelhet. Men visst är det en härlig runda. Gå förbi de mystiska kärlekslåsen på bron över Helge å. Passera Naturum (utan att slinka in på en fika). Röda blommor och kala träd. Vildgässen som inte tycks veta vart de ska styra kosan. Goose, Canada, go?!!!

Kulturlördag I - Vispgrädde med fruktpaj

Vad gör man en helt vanlig höstlig lördag i oktober? I en liten stad som Kristianstad? Varför inte besöka Café Miró på Regionmuseet (där man såklart även kan ta del av gratis utställningar och konst)? Och avnjuta (med betoning på njuta) en frukt och bärpaj? Ingen smulpaj här inte utan snarare en hemmagjord kräm på färska bär och rabarber? Rejält med vispgrädde på detta! Och obegränsat med kaffe! På detta magnifika fik där allt är närproducerat, ekologiskt, KRAV- och Rättvisemärkt! Och därmed fantastiskt gott! Imorgon fredag blir det en prisvärd lunchbuffé här! Som en sann kultur-marxist bland frankofona affischer! Inte bara av konstnären som gett namn till caféet! Bör man ta del av Absolut Vodka-utställningen i Konsthallen? Absolut!!!

Tankeböcker ♥

Att få en bok som en tanke är bland det vackraste som finns! ♥ ♥ ♥ ♥

Björn Söders paradmarsch

"Dessa avarter är inte normala.....Kulmen på årets perversiteter under Stockholm Pride nåddes på lördagen då Prideparaden ägde rum" .... "Vad är det som säger att den sk normaliseringen slutar med att homo-, bi- och transpersoner (hbt-personer) skall `normaliseras´? Varför inte personer som begår tidelag (sex med djur) eller pedofili (sex med underåriga)? Dessa sexuella avarter är inte normala och kommer aldrig att vara normala. Normalt är det som vi människor är skapta för, det vill säga att kunna få avkomma och föra släktträdet vidare." Björn Söders ord är från 2007. Mycket kan hända på några år. Vilken parad är Björn själv på väg till på bilden? Själv kommer jag osökt att tänka på Fritiof Anderssons paradmarsch: "Hej, om du vill, säj bara till, så går vi hem till Söder!" Eller var det "går vi ner på Söder?" Fast som talman får han numera finna sig i att tiga och svälja!

Höstmys ♥

Starkt svart kaffe i muggen. Iron Maidens magnifika album Powerslave i högtalarna. Grått, ruggigt och blåsigt utanför fönstret. Ryggar undan från den där naturpromenaden. Trots att den nog skulle vara härlig och häftig. Elementen ska bita lite. Men energin är på sparlåga. Jag lyssnar på kroppen och den vill mysa inne i värmen. Och det ska den få. Sitter i t-tröja och underkläder och tänker att jag åtminstone borde klä på mig så jag kan ta mig till Tivolibadet och klä av mig helt. Bastu och bad är fint på den mörka sidan av hösten. Liksom böcker. Och rykande soppa. Martin mår faktiskt oförskämt bra. Jag ska inte vara en lipsill bara för att årstiden är det. Höstligt mys på Er alla mina vänner!!!! ♥ ♥ ♥

Förbannad (en lycklig blogg)

Den sista tiden har verkligen varit full av överraskningar och personlig bekräftelse (ni vet det där "fula" som vi alla längtar efter och behöver)! Jag har fått min första dikt tonsatt! Av en ung och talangfull tjej! Lycka! Hur den låter vet jag ännu inte! Då jag ännu inte fått höra den framföras och jag inte kan läsa ackord! "Förbannad" heter dikten! Något jag verkligen inte känner mig! Tack Jannica! Du är själv en fantastisk poet! ♥

Levande konst

Så hoppar och häpnar jag till ännu en gång! När någon överraskande gjort ett porträtt av mig! En bild av en skägglös dundergud (nåja) med tofsar i håret från en regnig men rolig Hasslöfestival för ett par somrar sen! Ett porträtt som ser så levande ut att man kan tro att jag är på väg ut ur konstverket som värsta Pinocchio! Kanske är jag mer levande på bild? Tack åter Idun! Din skaparkraft saknar ord! Men verkligen inte bild! ♥

Ljuset i slutet av tunneln

Ett tredjedels år sen midsommar. Ett sjättedels år till vintersolståndet. Ljuset ligger närmre än mörkret! ♥

Bara man é fantastisk

"Jag är den ende i hela världen som har sagt `Kuken står!´ på Gröna Lund!.....Skål för oss idioter!" Förfesten räddad? Nej, man blir inte glad av att läsa Börge Lundgrens gripande biografi Bara man é fantastisk om Eddie Meduza/Errol Norstedt. Det är en väldigt smärtsam bok om alkoholmissbruk, relationsproblem, sårad självkänsla, traumatisk uppväxt, existentiell ångest och inre demoner. Den handlar inte om musik. Den handlar om en människa. Hyllad. Hatad. Älskad. Längtande efter bekräftelse bortom sina roller. Sina alter egon. Komisk till ytan men tragisk i hjärtat. "Jag undrar om nån ser att clowner inte ler" som di Leva sjöng.... "Ingen plockar en maskros och ger åt sin vän. Den får stå där den står tills den dör. Fast än lysande gul är den ansedd som ful. Den får stå där och känna sig utanför. Så jag plockar en maskros och två eller tre. Som jag ger till den vän jag har kär. Och nog låter mig Gud nonchalera förbud. Som vi inte har nytta av här." (Eddie Meduza)

Varde ljus....

....och där vart ljus. Jag fortsätter att se symbolik där jag vandrar och går. Jag antar att människan är det enda djur som vandrar ensam och ledsen på jorden. Som ser saker och lägger in en djupare innebörd. Som tycks behöva mer än fysisk närhet och mat för att finna tröst och ett sammanhang. Ser även Ni hjärtat under äpplena?

Visa till Försvarsmakten när den gick in i dimman

"Försvarsmakten lämnade medvetet felaktiga uppgifter om platsen för misstänkta undervattensobservationer. Observationen på Jungfrufjärden skedde på en annan plats än vad Försvaret först uppgav." Nej, men hoppsan sa! Nu går skam på torra land?! Själv kommer jag osökt att tänka på en gammal klassisk dänga av och med medborgare Cornelis Vreeswijk: Polaren Pär är ganska trasig; hela hans värld har gått itu. Han tror sig ha sett ett flygande tefat i lördags morse kvart över sju. Han tog en tur på Jungfrufjärden. Vinden var fin och focken slog. Plötsligt blev allting tyst i världen. Vågorna sjönk och vinden dog. Allting blev laddat, konstigt och farligt. Märkliga dofter steg ur sjön. Rodret satt fast. Helt oförklarligt! Till råga på allt blev solen grön! Och det blev tystare än själva döden. Något gled in i vår atmosfär. Slocknad var vinden, solen och glöden. Nu är det klippt, tänkte jag, sa Pär. Ingen idé att lämna skutan. Inte en käft på sjön mer än jag. Varenda sträng sprang av på lutan. Radion dog (och det var ju bra!) Stel som en pinne, andandes bara, satt jag på toften tung som bly när något som jag ej kan förklara flög in i Jungfrufjärdens sky. "Men jag kan säga dig så mycket, att det var höljt i silverglans. Det var ett himmelens sanna smycke som över Jungfrufjärden fanns. Och jag blev kall och min själ blev naken för detta föremålets skull. Varenda gång jag tänker på saken måste jag gå och supa mig full!" Medborgare, vem kan förklara? Vem kan slå huvudet på en spik? Polaren Pär kan inte svara annat än termer av ren mystik. Säg, var det efter, eller före, Pär tog sig några jamare? Den som öron har, han höre. Den som har ögon han kan se.... ("Visa till polaren Pär när han gick in i dimman")

Om respekt, satir och dalt

Jag gör inte skillnad på person och politik. Politiken utgörs av personerna som representerar politiken. Demokratin utgörs av folket. Samhället utgörs av medborgarna. Det är vår plikt att våga stå upp för våra ideal och värderingar. Att låta åsikter mötas. I plenisalen eller i TV-soffan. Dock med respekt som ledord. Jag är rasist i en mening: vi tillhör alla människor "the human race". Och ska behandlas som människor. När jag sitter i bastun mitt i veckan vill jag inte gagga politik med nakna män bredvid mig. Trots att jag vet att vissa tillhör "den andra sidan". Då är vi alla nakna. Alltså jag är inte gay va, men.... visst är det härligt att vara nakna tillsammans? "Bara" (!) vara människor? Vi har ju trots allt det mesta gemensamt. Har man glömt schampoot står man där. Och hjälper varandra. Jag har alltid känt avsmak för lyteskomik i politiken. Det är inte bara ett tecken på brist på sakliga argument. Det är ovärdigt. Självmål. Däremot är jag satirens främste förkämpe. Så länge det har funnits maktstrukturer i mänskliga samhällen har det funnits satir. De maktlösas vapen. Det är avväpnande att skämta om strukturer. Och makthavare som symboler för strukturer. Vill man som politiker eller chef få makt genom sin retorik så får man stå ut med att det skämtas om en retorik. Det är friskt och sunt. När jag läser Jimmie Åkessons öppna brev om sin sjukskrivning tänker jag instinktivt och helt ärligt: "fan, var rädd om dig grabben!". Jag har haft diverse vikariat för kollegor som "gått i väggen". Jag försöker själv förebygga utbrändhet genom att både dra mig tillbaka och leva "det goda livet" i vardagen. Samtidigt är Jimmies brev genomskinligt som ett fönsterkuvert. Han har varit hatad som få (trots att han leder ett parti som skapats av hat). Han har varit förföljd av "PK-media" (all icke-högerextrem media). Jag känner igen det från hans bok. Jag känner igen det från varenda debatt jag sett honom delta i. Han vinner sympatier. Efter valet har media fått panik. "Vi måste sluta kalla SD för rasister! De måste få vara med!" Så blir SD "normaliserade". De bör få vara med i "etablissemanget" som vilka som helst. Vinna! Samtidigt känner sig media manade att påminna oss att SD trots allt ÄR ett rasistiskt parti. Och offerkoftan kan åka på i höstkylan. Vinna! Jag läser om papperslösa barn i Sverige som samlar burkar på nätterna för att ingen ska upptäcka dem. På dagarna gömmer de sig. Jag läser om att socialbidrag har blivit nya a-kassan. Jag fortsätter att läsa om utförsäkrade sjuka. Nej, det "daltas" inte för flyktingar. Det daltas inte för arbetslösa. Det daltas inte för sjuka. De enda jag kan se att det daltas för är Sverigedemokraterna.

Reinfeldteffekten

En riktig rysare ska man inte kunna slita sig ifrån. Även om man vet hur den kommer att sluta. Men varför blev det som det blev? Vari ligger mysteriet? Aron Etzler är partisekreterare i Vänsterpartiet. Men Reinfeldteffekten från förra året känns inte ens omedvetet som en partsinlaga. Utan att vara konspiratorisk ställs den högst relevanta frågan: hur lyckades Fredrik Reinfeldt och "nya moderaterna" få det traditionellt socialdemokratiska svenska folket med sig? Och den ännu viktigare följdfrågan: lyckades han verkligen slå blå borgerliga dunster i oss? Slutsatsen kan kännas lite överraskande. Den röda färgen har inte flagnat hos väljarna. Och idag har vi ju som bekant en röd-grön regering. Reinfeldt tycks i denna stund ha lämnat sitt parti vind för våg. "Trolleriet" har bestått av hur man använder orden. Orwellskt nyspråk (för att använda en uttjatad men tidlös referens). Svenskarna är fortfarande så "mentalt handikappade" (för att använda unge Reinfeldts språk) att vi tror på en skattefinansierad solidarisk välfärd. Det är en slags fastetsad etik och rättvisekänsla. Det går inte att vinna svenskarnas röster med skattesänkningar. Reinfeldt förbjöd sitt parti att använda ordet "privatiseringar" i valkampanjerna. Istället talades om "mångfald". Som ju ger vackrare associationer. "Arbetslinjen" känns som ett löfte. Att få människor i arbete går före allt annat (typ klimat och utförsäkringar). "Bidragslinjen", som pösige Persson sysslade med, känns som att förödmjuka stolta strävsamma svenskar (om de inte rent av är lata eller kverulanter). Att skattesänkningar i sig är ett slags "bidrag" är en annan sak. När skattelättnader för välbärgade, banker och bolag ger underskott i välfärden kan det istället aktivera belöningssystemet och ses som "stimulans" (som på ett magiskt sätt "skapar jobb"). Ord har en magisk makt. Då arbetslösheten tvärtom ökade under Reinfeldt handlade det istället om att "bryta utanförskapet". "Politikersnack" som lyckades. Nästan. Den andra konst som Reinfeldt och hans partiapparat lyckats med till fulländning är personangrepp och härskartekniker. Att "sänka Persson" och "mosa Mona". I valrörelser som blivit allt mer amerikanska och personfixerade. "Regeringsduglighet" har varit ledordet under den "triangulering" av politiken då ideologin suddats ut och partierna brutit blockgränserna och "gått mot mitten". Boken har en ytterst spännande dramaturgi. Den hoppar i tiden. Vi kan följa den politiska högerns ideologiska, eller snarare taktiska och retoriska, utveckling från det borgerligt hopplösa 1960-talet fram till idag (åtminstone några månader innan Reinfeldts sorti). Och minst lika mycket för vi följa socialdemokratins motsvarande utveckling. Det ena förutsätter ju s.a.s. det andra. Boken lider knappast brist på "inside information". Författaren har lagt mycket tid och fokus på såväl intervjuer som skriftligt material. Den avslutas med ett kapitel om "effekterna av Reinfeldt". Ty den gode Fredrik har haft effekter. Visst är det så att inkomstklyftorna i Sverige under de senaste tre decennierna vuxit till en förstaplats i OECD-sammanhang även under socialdemokratiskt styre. Men inte alls i samma takt som under Reinfeldts skattesänkarstyre. På samma sätt har inkomstklyftorna mellan män och kvinnor under Reinfeldt (och Alliansen) ökat med 40-50%. Visst har även sossar sålt ut gemensam välfärd. Men privatiseringarna har skett på en kvalitativt högre nivå under borgerligt styre. Under Bildt på 1990-talet. Under Reinfeldt på 2000-talet. Moderaterna är helt enkelt... moderater!

Livet är en ensam vandring....

Livet är en ensam vandring. Om så bara till affären när såväl bröd som kaffe är slut. Jag ryggar tillbaka för höstrusk. Blir så känslomässigt berörd av allt. Avlopp och regniga löv mår jag nästan dåligt av. Ångest. Men tittar man noga med rätt ögon kan det bli helt magiskt. Förtrollat. Alla färger. Alla former. All symbolik. Det dystra skogstrollet i förorten kan plötsligt bli den glada hippien....!!!