Nu känns det. Himlen är grå. Kylan gör sig påmind i luften. De sista röda löven börjar falla. Som hjärtformade blodsdroppar. Där jag sakta går genom min lilla fyrahundraåriga stad. Kroppen tycks ställa in sig på stillhet. Liksom själen. Biblioteket är en trygg oas. Om jag så bara slinker in och bläddrar i Sweden Rock Magazine. Nån dikttidskrift. En skogspromenad bland hyllor av böcker. Bland okända människor som sköter sitt. Man känner trygghet. Integritet. Ingen behöver se en som en sorglig skepnad. Och där finns alltid någon att fråga. Vandrar vidare i stan. Stannar till och beskådar höstlöven. Bänkar. Statyer. Stadens budskap om kärlek. Tar bussen hem. Skönt ibland. Musik i öronen. Höst i sinnet....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar