Visa till Försvarsmakten när den gick in i dimman

"Försvarsmakten lämnade medvetet felaktiga uppgifter om platsen för misstänkta undervattensobservationer. Observationen på Jungfrufjärden skedde på en annan plats än vad Försvaret först uppgav." Nej, men hoppsan sa! Nu går skam på torra land?! Själv kommer jag osökt att tänka på en gammal klassisk dänga av och med medborgare Cornelis Vreeswijk: Polaren Pär är ganska trasig; hela hans värld har gått itu. Han tror sig ha sett ett flygande tefat i lördags morse kvart över sju. Han tog en tur på Jungfrufjärden. Vinden var fin och focken slog. Plötsligt blev allting tyst i världen. Vågorna sjönk och vinden dog. Allting blev laddat, konstigt och farligt. Märkliga dofter steg ur sjön. Rodret satt fast. Helt oförklarligt! Till råga på allt blev solen grön! Och det blev tystare än själva döden. Något gled in i vår atmosfär. Slocknad var vinden, solen och glöden. Nu är det klippt, tänkte jag, sa Pär. Ingen idé att lämna skutan. Inte en käft på sjön mer än jag. Varenda sträng sprang av på lutan. Radion dog (och det var ju bra!) Stel som en pinne, andandes bara, satt jag på toften tung som bly när något som jag ej kan förklara flög in i Jungfrufjärdens sky. "Men jag kan säga dig så mycket, att det var höljt i silverglans. Det var ett himmelens sanna smycke som över Jungfrufjärden fanns. Och jag blev kall och min själ blev naken för detta föremålets skull. Varenda gång jag tänker på saken måste jag gå och supa mig full!" Medborgare, vem kan förklara? Vem kan slå huvudet på en spik? Polaren Pär kan inte svara annat än termer av ren mystik. Säg, var det efter, eller före, Pär tog sig några jamare? Den som öron har, han höre. Den som har ögon han kan se.... ("Visa till polaren Pär när han gick in i dimman")