Svenska medelklassbrudar

Ni utgör ett fenomen jag alltid föraktat. Allra mest för att ni själva inbillar er att ni är präktigast i hela världen. Sura kontorsfittor, kontorsklädda och med make-up. Eller glättiga utan. Ni som föraktar svenska män som inte kan visa er hövlighet och uppvaktning, utan drömmer era rasistiska kolonialistiska drömmar om eldiga latinos som håller upp dörrar med pitten som ett spjut. Ni utgör det mest obildade jag öht kan tänka mig. Ni kan bara ett andraspråk, engelska, som ni försöker tala med "accent" när ni förnedrar er som au pair i England och USA och spottar hela svenska modellen med ett övervunnet pigsamhälle i ansiktet.

Jag tycker att det är underbart att tjejerna har fått möjlighet att utbilda sig. Från en liten bråkdel för hundra år sen till majoriteten av de studerande idag. Sen är det trist att familjemönstren håller i sig och att kvinnorna offrar karriären för familjens skull. Men detta är ett passus. Det jag vill ha fram är "bäst i världen"-mentaliteten som en massa tjejer man träffat anammat så långt tillbaka jag kan minnas. Och som inte själva har velat fatta att de blivit föraktade där de sagt "Oh my god" med småskakande huvud och pinsamma småleenden.