Lussevaka

Imorgon är det lucia. Jag är ganska traditionell. Jag älskar våra stora högtider. Inte för att jag skulle vara kristen. Jag ser högtiderna som ett urgammalt behov att möta årstiderna. Skapa förhoppningar inför det nya och osäkra. Jul, påsk, midsommar, nyår, valborg... och lucia. Jag har haft år med riktigt vinterdepp. Där livet känts lika kolsvart och iskallt som årstiden. När jag stigit upp tidigt och sett luciatågen har jag brustit i gråt. Sången. Glädjen och stillheten. Det bokstavliga ljuset i mörkret. Alla som bor i detta kalla mörka land i norr ska få fira sina alldeles egna seder som de själva vill. Men jag vill verkligen rekommendera att tända ljus och träffas och tröstas i mörkret. Det har ingenting med religion att göra. Enbart ren överlevnad för kropp och själ. Vi behöver alla en Ljusdrottning. ♥