Ståndet består

Tänker på Carl Bildt. Kanske ingen som en ungkarl i sina bästa år borde slösa tid på. Men jag är frustrerad. Politiskt och moraliskt (det sexuella tar jag i en annan diskussion). Över att folkhemmet Sverige inte har överkommit klassamhället trots ett socialdemokratiskt sekel. Vi har inte ens överkommit ståndssamhället. Gentemot husbonden, patronen och ädlingen får vi alla komplex. Inte minst våra annars kaxiga journalister. Vi är ett folk av rövslickare. Kungaslickare. Vi bugar oss och skämmer ut oss. Uppför oss helt enkelt oanständigt. Men folkmord och högförräderi är kanske inte hela världen? Det kunde vara större saker som blöjor och Toblerone. Slarv med hyresbidrag. Vi lever ju i Landet Lagom - småsinthetens rike. Vi kan inte se de stora strukturerna. Vi kan bara se att grannen och svartskallen skaffat ny bil. Socialfall ställs mot socialfall. Trots att kommunen har samma regler för alla. Arbetslösa ställs mot anställda. Friska mot sjuka. Klassamhället består. -Trams! säger Carolus Bildt. Klappar dig på huvudet. Du faller på knä. Ståndet består.