Från snö till droppar ♥

Man ska aldrig ta ut våren i förskott. Åtminstone inte före 1 maj. Men under gårdagens promenad på Näsby fält kändes det åtminstone som vårvinter. Den sista snön över slätten och den sista islossningen i diket. Jag hoppades att få se åtminstone någon blomma men var nära att ge upp. Då jag sista metern innan jag vände tillbaka äntligen fick se ett litet "hav" av snödroppar. Som lyste vackert och vitt. Snart kommer sipporna. Och grönskan. När man minst anar. Jag lovar. Det sker varje år. Varje vår. ♥

Änglabord ♥

Fick se denna underbara bild där jag ligger och ser ut att ha det riktigt mys på en röd nattbordsduk! Änglavakt och allt! Drömmar! Ljus! Och bärsmoothie - gudadrycken! ♥

Whole Lotta Rock´n Roll! ♥

Det kan vara både kul och spännande att hamna på fest hos både nya och nygamla bekantskaper. Gärna på samma gång. Det gjorde jag i lördags med kusin Lotta och Kim. Vi hade planerat en liten musikkväll. Och det blev det. Redan när jag kom till Kim stod minnesgalan för Björn Afzelius på. Vilket ju var lite extra nostalgiskt för mig då jag var på denna gala i Malmö för snart exakt 15 år sedan. Det blev Afzelius till småtimmarna. Varvat med lite Kal P. Dal och annan skånsk rock´n roll. Pizza, öl och whisky. Och intressanta och djupa samtal. Pizzan hade knappt hunnit fram innan köksbordet förvandlades till ett "terapibord" med utlämnande men roligt prat. Inga löjliga artighetsfraser. Det skulle vara den totalt onödiga frågan: "Vill du ha en öl till?" Tack Kim & Lotta! Detta ska vi göra om!!! ♥

Högkänslig

Den sista tiden har jag funderat mycket på vad det är för "fel" på mig. Jag har känt mig allt för känslig. Antingen är jag helt lycklig och euforisk. Eller ledsen och deppig. Vill jag inte gå ut och krama om världen vill jag gömma mig för den under täcket. Ensam. På sistone har jag legat och tänkt på nätterna. Fått sätta mig och skriva ner mina tankar och känslor. Kanske som en dikt. Så av en ren händelse läste jag en artikel i eftermiddags. Om "högkänslighet": "Det som utmärker högkänsliga personer är att de har svårare att filtrera intryck, de bearbetar också intrycken på ett djupare plan. Detta kan leda till att de lätt blir överstimulerade och behöver dra sig undan. Högkänsliga personer är oftast också kreativa, intuitiva, begåvade och djupsinniga människor med stor inlevelseförmåga." Just så känner jag mig. När jag kramar en "vanlig" vän jag tycker om kan jag i praktiken känna mig förälskad. När jag vistas i naturen kan intrycken bli så starka att jag i praktiken känner mig religiös. När jag fikat med en kompis måste jag skriva en tackblogg. En förmiddagsfika på jobbet är en trevlig fika med kära vänner. En intressant diskussion med en elev kan kännas som ett livsavgörande ögonblick. Jag måste ha musik. Med "rätt" texter faller jag ofta i gråt. Tårarna kan rinna av andras berättelser. Men ofta blir det för många intryck. Och för starka. Då måste jag dra mig tillbaka. Det slår nästan aldrig fel att jag deppar ihop några timmar på fredagen på Sweden Rock Festival. Efter miljoner starka och häftiga intryck. Då blir sovsäcken min kokong. Som sagt även till vardags. Vilket inte betyder att jag faktiskt drar mig undan från världen. Tvärtom. En dag på jobbet är ofta en större glädjekälla än min fritid. Mitt nuvarande politiska engagemang beror helt och hållet att det sprack för mig efter förra valresultatet. Jag kände mig personligt förödmjukad. Uppgivenhet och likgiltighet var inget alternativ. Jag har blivit kallad en "livsnjutare". Och jag älskar att njuta av vardag som fest. Av vänner, upplevelser, natur och kultur. Kärleksord över vänner. Raseri över vissa makthavare. Men jag känner kanske inte "för mycket"? Jag är kanske bara "högkänslig"? Vilket inte är en diagnos som behöver behandlas. Det är tvärtom en förmåga till att njuta. En välsignelse. Så nu vet jag kanske vad som är "fel" på mig. Vilket inte är helt fel.

Högkänslighet ger dig möjlighet att njuta mer

Alexander Beard (rött är sött)

Church of Satan, Folkpartiet, Liberaldemokraterna, Centerpartiet, Piratpartiet... Alexander Bard hoppar ideologisk hage. Och det får ju han göra hur mycket han vill. Att mitt eget Bard-skägg rök ikväll har inget med saken att göra. Visst blev jag ganska rödrakad. Men rött är väl sött? Åtminstone är jag inte rädd för att bekänna färg!

Behovspyramiden

Maslows behovspyramid: 1. Grundläggande behov (ex mat, kläder, tak över huvudet) 2. Behov av trygghet 3. Behov av kärlek och gemenskap 4. Behov av uppskattning 5. Behov av självförverkligande (ex resor) ... Så viktigt och sant. Lätt att glömma de på trappstegen under. Man kan själv ramla ner för trappan en dag. Så det där med "bara du kan förändra ditt liv" köper jag inte. "Bara tillsammans kan vi förändra varandras liv". Jag tror på "hjälp till självhjälp". Om det är ett utvecklingsland eller en olycklig människa "som har allt". ♥

Nya nattliga tankar

Jag ska försöka att inte skriva så mycket. Tänka så mycket. Känna så mycket. Drömma så mycket. Sluta tjata. För mig själv. Försöka sova. Försöka att bara finna mig tillrätta. Åtminstone ibland. Jag är ingen politiker. Ingen älskare. Ingen filosof. Ingen profet. Ingen poet... Jag är en ganska liten människa. I en ganska stor värld. Tänker jag. Känner jag. Skriver jag... Sover jag? Vem är jag? Så slappnar sinnet av. Jag omfamnas av nattens fe. Låter drömmarna drömma mig...

Jag gråter en våg

Jag gråter en våg. Av saltaste hav. Jag bygger av längtan. Ett skepp. Jag blåser en vind. Vilar årornas tag. Och seglar äntligen. Hem.

Sjöjungfru

Jag vill ge mig ut på de djupaste vatten. Jag vill segla ut i berusat skick. Drunkna och dö i den mörkaste natten. Vila på botten av din lockande blick ...

Trasdocka

Trasdocka tål så mycket stryk. Även hjärtat är av tyg. Du min docka av porslin. Skärvor i ett slutet skrin. Stora öppna ögon runda. Ligga still men kunna blunda. Kramas, kastas, niga, bocka. Är du människa eller docka?

Blåklocka

Blåklocka slår! Uti skogens kapell! Ding-dong! Ding-dong! Vintern är död! Vintern är död! Våren är åter kung! Väntan har varit lång! Vallmoblomma röda! På ängen synas blöda! Smärta! Smärta! Sava mitt sår! Svalka mitt sår! Snö kom och döda vår vår! Jag ler fast jag ej förstår …!

Trollskog

I mörkaste natten får träden liv. Knotiga stammar blir krumma kroppar. Mossiga grenar blir lurviga armar. Kvistar till långa krökta fingrar. De sträcks emot mej. De söker kontakt. Ej skrämmande. Blott främmande. Vilka är ni? Vad vill ni mej? Var kommer ni ifrån? I urminnes tider. Var ni kanske en gång förjagade barn? Förringade? Föraktade? Som flydde från ljusets vackra präktiga folk? Från solens strålande upplysta hån? Från den falska lyckans land? En tillflykt i skogens gömma? Levande upp i månens sken. Under stjärnornas tindrande täcke. Jag är inte rädd för jättar och troll. Jag är inte mörkrädd i nattens skog. Varför sträcker ni fingrarna så emot mej? Säg vill ni blott bara omfamna mej? Finna min kind och smeka mej? Det får ni så gärna, jag fruktar er ej. Jag är kanske själv en utav er? Det är ju så mycket jag själv inte vet. I nattens skog. När solen gått ner.

Förförelse och förföljelse - vernissage på Statarmuseet

Det var inte bara det vårlika vädret och att äntligen få se lite blommor och sol som piggade upp tisdagen. Det var väldigt kul att åter besöka Statarmuseet efter nästan ett och ett halvt år, ta en fika och krama den härliga personalen. Jag följde med min gode vän historikern Lars Hansson på hans vernissage för utställningen Förförelse och förföljelse. Om hur de tyska nazisterna genom både morötter (relativ välfärd för "renrasiga arier") och piska (förtryck, slaveri och förintelse) kunde upprätthålla sin diktatur. Klart sevärt och tänkvärt. Och aktuellt. Som det står i en av texterna: "Historien kan lära oss att främlingsfientliga rörelser kan bli framgångsrika när deras rasistiska budskap kombineras med en välfärdsretorik. Drömmen om ett folkhem kan därmed kapas även av krafter som står långt ifrån våra demokratiska ideal." Viktiga aspekter inte minst inför det kommande "supervalåret". Det finns dock "nassar" som kan och får förföra genom att bara vara gulliga och blyga. Som de nya minigrisarna på Statarmuseet: Ivar och Harry (självfallet döpta efter två stora proletärförfattare). När det våras rekommenderar jag alla som har vägarna förbi att besöka naturfagra Statarmuseet utanför Torup i södra Skåne! Annars med såklart! Nämnda utställning kommer att stå kvar året ut!

Röd-grön linslus

Koka linssoppa till tonerna av Cult of Luna... Känns lite smått Umeå-wannabe... men gott ska det bli! Och postrock-hjältarna i fråga ska man få återse på Debaser Medis i Stockholm i april! Röd-grön röra! Bokstavligt talat! Gröna linser, krossade tomater och djävulusiskt het röd chiligegga! Hackad lök och potatis! Om jag var en potatis skulle jag vara en Asterix: liten, röd och naggande god! Hittar inte receptet och resultatet blir den godaste linssoppa jag lyckats skapa! Som räcker i flera dygn! Värmer magen och rensar bihålan i gråa februari! Vissa kallar mig en linslus! Själv tycker jag att det låter som en slags mjölbagge som kryper bland linserna i skafferiet! Ingen Luther eller Jante ska komma och osynliggöra mig! Jag bjuder på mig själv! Och en rykande het mättande mustig röd-grön linssoppa! Värmande i vintern och stärkande inför valet i höst! Först kommer dock en vår och en sommar! Bon appétit!

Det Feministiska Manifestet

Jag har många kloka (i regel kvinnliga) vänner som verkligen skyr "feminism" och "genusvetenskap". Så jag vill gärna slå hål på lite myter. Inget av det nämnda handlar om att man som kvinna eller man, pojke eller flicka, inte får vara den man vill vara. Det är precis tvärtom. Självfallet får kvinnor (eller män) som älskar läppstift och röd spets köra den stilen. Självfallet får flickor (eller pojkar) vara prinsessor på maskeraden. Självfallet får män (eller kvinnor) rapa med ölmage framför fotbollen. Självfallet får pojkar (eller flickor) leka riddare. "Sexualisering" handlar såväl om allas rätt till sin sexualitet som allas rätt att slippa reduceras till ett "objekt". Det handlar just om att man ska få vara just sig själv. Utan andras förväntningar. Det är inte "genuspedagogiken" som är påtvingande. I själva verket tycker jag att "genuspedagogik" är just det vi borde bekämpa(!). Hur tänker jag där? Jag tänker att vi från barnsben får lära oss att "återskapa genus". Pojkar och män är på ett sätt. Flickor och kvinnor på ett annat. Dessa förväntningar förhindrar oss inte bara att som personer vara de vi vill. Dessa förväntningar gör att tjejer måste vara duktigast i skolan. Samtidigt ska de ha huvudansvaret för hemarbetet. De har sin "naturliga plikt" att gå hemma med barn. De jobbar deltid, tjänar sämre och avslutar livet med sämre pensioner. Killar fostras att "ta för sig". Vara "hårda" och "handlingskraftiga" istället för "mjuka" och "omhändertagande". Och kvinnor får sämre jobb och lön. De blir misshandlade och utsatta för övergrepp och sexuella trakasserier. Detta är "strukturellt". Vilket innebär att långt ifrån alla män eller kvinnor beter sig så. Men statistiken visar sitt språk. Som har sina tydliga orsakssamband. Det är dessa strukturer och samband som feminismen vill ändra på. Men det är viktigt att tänka på att "feminismen" är ett samlingsbegrepp för en regnbåge av mer eller mindre olikartade ideologier. Dessutom är det en historiskt väldigt ny rörelse och tanke. "Mänsklighetens största revolution". Och självfallet är vi alla präglade av såväl kulturell fostran som av tusentals år av "patriarkal könsmaktsordning" ("mansvälde"). Vi har alla fördomar. Som vi ofta inte kan se. Ofta ser man dem hos andra. Allt för sällan hos sig själv. "Läpparnas bekännelse" för ingen till himlen. Jag anser personligen att väldigt många "feminister" är ute och cyklar (och förstärker rådande strukturer). På samma sätt som jag menar att väldigt många "antifeminister" har fattat (och själva omedvetet tänker "genusvetenskapligt"). Alla kvinnor är inte feminister. Alla feminister är inte kvinnor. Men alla är vi fast i samma härva av ojämlikhet och brist på jämställdhet. Vi kan bara trassla oss ut tillsammans. Som syskon. Som älskande. Som vänner. Eller åtminstone för att befria oss själva. Amen

Veckans snilleblixt

Vilken är president Obamas älsklingsserie? Game of Drones!

Kanonjobb

I en rapport efter dödsskjutningen av en 69-åring i Husby säger en av poliserna att de gjort ett "kanonjobb". Och det kan man ju såklart tolka på olika sätt. I synnerhet i en "knivig" situation...

Ma(rti)n in the moon

En välsignelse med att bo på slätten är att jag kan se både solens uppgång och nedgång genom mina fönster. Att sitta i soffan och se månen lysa genom en kal trädkrona är en tjusning i denna döda årstid. Det går dock aldrig att jämföra med att ge sig ut på en månskenspromenad på Näsby fält. Jag behöver mina små hedniska promenader för att må bra till kropp och själ. Insupa energi. Och magi. Det har inte blivit några naturvandringar på länge. Lömsk is som sedan smält till gegga och vattenpölar har hindrat mig. Men i natt gav jag mig ut i månens sken. En måne som från en dimmig himmel lyste över träd och ängar. Om älvorna dansar denna natt lär de bli både blöta och kalla om fötterna. Men de är nog vana. Jag tittade på gamla blogginlägg med bilder jag tagit under promenader på mitt lilla naturområde. Någon vecka in i april har blåsipporna slagit ut. Trots att sjön inte riktigt smält. Det är inte många veckor kvar. Månen är magisk om natten. Men jag börjar sakna solen och grönskan. Snart är den tiden här.

Pilsnerpatronernas patriarkala paradis

Jens Spendrup skapar rabalder då han säger att kvinnor saknar kompetens för att sitta i bolagsstyrelser. Själv vet jag inte om det är sant att bolag ofta tillsätter psykopater i ledningen för att kunna genomföra hjärtlösa beslut. I så fall är brist på kompetens kanske inget att bli ledsen för? Självfallet besitter unge herr Spendrup själv den kompletta kompetensen: arvtagare och kronprins i ett traditionellt patriarkalt familjeföretag. Lite romantiskt ändå. I en tid av tjänstefolk (RUT-, ROT och läxhjälp i hemmet), arbetssökande med mössan i hand, ordning och reda i skolan, flickor som får tåla lite övergrepp och poliser som jagar zigenare. Vi glömmer väl det gamla? Att 1900-talet någonsin har existerat? Vi är tillbaka. Pilsenerpatronernas patriarkala paradis. Varför är det ingen is i punschen? Och varför böfvelen är det ingen must i Spendrups bier??!!!

Swing it!!!!

"Jag ska leva livet till min tid är förbi!" sjöng Alice Babs 1961! Och det gjorde hon rätt i! Det ska jag med göra! Oavsett om jag lever tills jag blir 90 eller om jag dör inatt! Meningen med livet måste väl ändå vara att leva det?! Gör som vi, var glad och fri, och ni kan inte låta bli med all er energi!!

"Gubbslem"

Det mest idiotiska "feministiska" ordet är nog "gubbslem". Dels andas det åldersdiskriminering (när blir man "gubbe"? 30+?). Dels flåsar det mansförakt. Är det inte en gång för alla dax att inse att patriarkatet är en maktstruktur vi skapar tillsammans? Av fördomar och könsroller? En kvinna är ingen madonna eller hora. Hon är inget och båda. Liksom mannen. Vårt mål är att befria alla. Till kropp, själ och ande! Amen

Känslornas språk ♥

Just så är det! Jag lyckas aldrig riktigt fånga mina känslor med ord som de som skapar musik och konst lyckas bättre med! Tur att så många andra lyckas fånga mina känslor på det sättet! ♥

Fredad fredagskyss

Ryssland har fått OS och det är fantastiskt bra att brott mot mänskliga friheter uppmärksammas. Självfallet. De som försöker leva sina egna liv i värdlandet. I värdighet. De arbetare som fått sätta livet till för ett jippo som äventyrar välfärden för andra medborgare. Men det är lätt att hänga på. Jamsa med. Kina i Tibet. Sovjet i Afganistan. (Vem minns Ryssland i Tjetjenien?) Jag drar mig undan och försöker tänka till. För ett par månader sen var jag på möte med mitt parti. Där jag lokalt sitter i styrelsen. Som krävde HBT-certifiering inom kommunala yrken. Men fick avslag i fullmäktige. En majoritet av HBTQ-medborgarna i Sverige känner sig diskriminerade på sina arbetsplatser. De känner sig tvingade att utesluta och innestänga sin kärlek. Det vackraste och mest stärkande vi ofta har. Jag har såväl vänner som anhöriga som öppet lever i samkönat partnerskap eller vanliga jävla kärleksförhålladen. Hur många "nära och kära" som döljer det för mig då jag tillhör den "manliga heterosexuella normen" vet jag inte. Bara lite tankar som slår mig. Samvete och så. Tanken om att gräva där man står. Kanske börja med sig själv? Låter vinter-OS börja! Intill ockuperat område! Pipelines och terrorbomber, undantagslagar, mördade kritiska journalister, statsterrorism och rasistisk polisiär verksamhet! Idrotten står över politiken!

Godheten - en film med och utan knorr

Varsågod: fredagsfilmen! Thommy Berggren, Europas bästa skådespelare, är bedårande! Stefan Jarl gör årets viktigaste dokumentärfilm: Godheten! Veckans "snackis". Då SVT vägrar visa den innan valet i september. Den anses "partisk". Saken är den att filmen är till 0% partipolitisk. Även om man skulle snacka "blockpolitik" (vilket blir allt mer sällsynt). Filmen kritiserar enbart det ekonomiska systemet. "Den nya kapitalismen" med dess ekonomiska konsekvenser och kulturella avslag i ökad girighet. Det nämns inte ens att Sverige inom OECD har guldmedalj i ökande klassklyftor. Vilket slår. Och sparkar. År 2000 stod sparkarna för 7% av skadorna i misshandelsfall. Idag närmar de sig hälften av skadorna. Kvinnor har börjat ta efter män vad det gäller samkönad misshandel. "Men om våldet är ett tecken på klyftor och gap, då är man väl blåögd om man inte kan förstå, att myten om vår ondska är bra att ha för det fåtal som äger allt som nånting att skylla på." Så sjöng Björn Afzelius redan för 40 år sedan. Och det är ord som direkt ploppar upp i skallen när man ser filmen. I vår "postindustriella" sköna nya värld. Där "löpande banden" inte försvunnit utan tvärtom brett ut sig även i tjänstesektorerna. Men där arbetarklassen inte längre kan se sig själv som ett kollektiv och ett alternativ till en utformning av samhället. Kate Pickett och Richard Wilkinson, författarna till boken Jämlikhetsanden, liksom journalisten och författaren Mikael Nyberg och kritiska svenska ekonomer kommer till tals. Som sagt är filmen helt partipolitiskt neutral. Bortsett från att den inleds med att Berggren nostalgiskt nickar med till ett klassiskt tal av Olof Palme från 1970-talet. Där han menar att den svenska demokratin måste utvecklas vidare från politisk och social till ekonomisk demokrati. Att vi måste äga, styra och påverka vår gemensamma välfärd tillsammans. Idag är socialdemokratiska toppnamn toppar inom diverse riskkapitalbolag. Framtiden var bättre förr? I vilket fall ligger framtiden alltid framför oss! Varsågod: fredagsfilmen! (Blogg-titeln förstår ni när ni tittat! Glad helg!) *länken nedan!* ----->

Stefan Jarl - Godheten

Grattis vinter-OS!

1984. Thomas Wassberg i OS i Sarajevo. Kung Bore med rimfrost i skägget. Guld i femmilen strax före Gunde Svan. 30 år sedan vinter-OS var intressant. Grattis!

Fredagens moralpredikan!

Jag anser att alla har ett ansvar för vårt gemensamma liv tillsammans. Man får aldrig blunda och tiga inför världen vi lever i. Klimatmässigt och fördelningspolitiskt. Men jag har ingen respekt alls för de som klankar ner på hur andra väljer att leva. Även om det anses "politiskt inkorrekt". Om någon vill skaffa swimmingpool. Om någon vill köra en stor jänkare. Om någon klär sig "snobbigt" eller "slampigt". Om någon börjar dagen med en fet whisky. Om någon knullar runt. Tjejer som killar. Sluta vara avundsjuka och missunnsamma. Så länge ingen skadar någon annan har ingen någon som helst moralisk rätt att avgöra vad som är ett bra eller dåligt liv för någon annan än för sig själv. Vi är alla olika. Vi har alla mer eller mindre välgrundade åsikter och fördomar om rätt och fel. Vi ska självfallet bry oss uppriktigt om varandra. Men inte moralisera från höga hästar. Så! Nu har jag moraliserat färdigt! Skål och ha en jävligt rolig fredag!!!! ♥

Trolltrumma

Så här på samernas "nationaldag" ser jag en dokumentär om samisk religion och svenska statens återlämnande av nåjdernas (de samiska schamanernas) "trolltrummor". Samerna tillbad naturen och offrade renar. Kyrkan tvångskristnade samerna, förstörde deras heliga föremål och brände deras heliga män på bål. "Fornstora dar" i Sveriges historia. Men detta var ju trehundra år sedan. Jag tänker på bilder jag sett. Berättelser jag hört. På nittonhundratalet försökte staten "tvångsförsvenska" samerna. Kombinerat med en slags apartheid. Äldre samer minns trettiotalets skolgång på stampat jordgolv. Skallmätningar och bokstavlig katalogisering. Rasbiologiska institutet. Högutbildade män i vita rockar. "Progressiva" och "upplysta". Ateister i en sekulär stat. I "folkhemmet" fick ingen skilja ut sig. Kyrkan eller Staten. När olikheter inte tillåts under härskande ideologi helgar ändamålen medlen. Ty varken kristendomen eller folkhemstanken bär skulden. Dock maktens intolerans. Staten kan be samerna om ursäkt varje år. Men liksom romerna är de tillåtna att "kritiseras" och missaktas. Ännu idag. Även av personer som annars tar avstånd från främlingsfientlighet och intolerans.

Àrran - Nåjdtrummor åter på plats

Vi hade i alla fall tur med vädret

Småruggig onsdag i mörka februari! Blev bjuden på en god bakad potatis av storebror Peter på Conditori Fantasi! Efteråt begav jag mig till styrelsemöte med Vänsterpartiet Kristianstad! Riktigt trevlig eftermiddag och kväll med riktigt trevliga människor! Piggar upp i mörker och blask! Nu blir det nostalgifrossa i SVT:s Öppet Arkiv innan jag lägger mig med en bok! Och vad passar bättre på National Wheatherperson´s Day och efter en fika med landets trevligaste meteorolog än att avnjuta den gamla klassikern Vi hade i alla fall tur med vädret? Ha det mysigt Ni med, vänner! Snart är det vår! ♥