Ma(rti)n in the moon

En välsignelse med att bo på slätten är att jag kan se både solens uppgång och nedgång genom mina fönster. Att sitta i soffan och se månen lysa genom en kal trädkrona är en tjusning i denna döda årstid. Det går dock aldrig att jämföra med att ge sig ut på en månskenspromenad på Näsby fält. Jag behöver mina små hedniska promenader för att må bra till kropp och själ. Insupa energi. Och magi. Det har inte blivit några naturvandringar på länge. Lömsk is som sedan smält till gegga och vattenpölar har hindrat mig. Men i natt gav jag mig ut i månens sken. En måne som från en dimmig himmel lyste över träd och ängar. Om älvorna dansar denna natt lär de bli både blöta och kalla om fötterna. Men de är nog vana. Jag tittade på gamla blogginlägg med bilder jag tagit under promenader på mitt lilla naturområde. Någon vecka in i april har blåsipporna slagit ut. Trots att sjön inte riktigt smält. Det är inte många veckor kvar. Månen är magisk om natten. Men jag börjar sakna solen och grönskan. Snart är den tiden här.