Ryssland har fått OS och det är fantastiskt bra att brott mot mänskliga friheter uppmärksammas. Självfallet. De som försöker leva sina egna liv i värdlandet. I värdighet. De arbetare som fått sätta livet till för ett jippo som äventyrar välfärden för andra medborgare.
Men det är lätt att hänga på. Jamsa med. Kina i Tibet. Sovjet i Afganistan. (Vem minns Ryssland i Tjetjenien?)
Jag drar mig undan och försöker tänka till. För ett par månader sen var jag på möte med mitt parti. Där jag lokalt sitter i styrelsen. Som krävde HBT-certifiering inom kommunala yrken. Men fick avslag i fullmäktige. En majoritet av HBTQ-medborgarna i Sverige känner sig diskriminerade på sina arbetsplatser. De känner sig tvingade att utesluta och innestänga sin kärlek. Det vackraste och mest stärkande vi ofta har.
Jag har såväl vänner som anhöriga som öppet lever i samkönat partnerskap eller vanliga jävla kärleksförhålladen. Hur många "nära och kära" som döljer det för mig då jag tillhör den "manliga heterosexuella normen" vet jag inte.
Bara lite tankar som slår mig. Samvete och så. Tanken om att gräva där man står. Kanske börja med sig själv?
Låter vinter-OS börja! Intill ockuperat område! Pipelines och terrorbomber, undantagslagar, mördade kritiska journalister, statsterrorism och rasistisk polisiär verksamhet!
Idrotten står över politiken!
fredag 7 februari 2014
Fredad fredagskyss
Ryssland har fått OS och det är fantastiskt bra att brott mot mänskliga friheter uppmärksammas. Självfallet. De som försöker leva sina egna liv i värdlandet. I värdighet. De arbetare som fått sätta livet till för ett jippo som äventyrar välfärden för andra medborgare.
Men det är lätt att hänga på. Jamsa med. Kina i Tibet. Sovjet i Afganistan. (Vem minns Ryssland i Tjetjenien?)
Jag drar mig undan och försöker tänka till. För ett par månader sen var jag på möte med mitt parti. Där jag lokalt sitter i styrelsen. Som krävde HBT-certifiering inom kommunala yrken. Men fick avslag i fullmäktige. En majoritet av HBTQ-medborgarna i Sverige känner sig diskriminerade på sina arbetsplatser. De känner sig tvingade att utesluta och innestänga sin kärlek. Det vackraste och mest stärkande vi ofta har.
Jag har såväl vänner som anhöriga som öppet lever i samkönat partnerskap eller vanliga jävla kärleksförhålladen. Hur många "nära och kära" som döljer det för mig då jag tillhör den "manliga heterosexuella normen" vet jag inte.
Bara lite tankar som slår mig. Samvete och så. Tanken om att gräva där man står. Kanske börja med sig själv?
Låter vinter-OS börja! Intill ockuperat område! Pipelines och terrorbomber, undantagslagar, mördade kritiska journalister, statsterrorism och rasistisk polisiär verksamhet!
Idrotten står över politiken!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar